Lugnviks brädgård blev den
sista i Ådalen
Fotot är daterat till 1940-tal
Fotogalleri: Sågen Brädgården Bostäder Byn Frikyrkan Arbetare Tjänstemän
 |
Högbanan
|
 |
 |
1940-tal. Brädgårdskontoret. Här arbetade bl.a. Brädgårdsfaktor Jonas Bergman och senare faktor John Ödberg. |
Under åren 1934-38 ombyggdes brädgården från hög till lågbanesystem. De gamla stapelfötterna av trä har bytts ut mot betongplintar. Fotot är daterat 1940-tal |
 |
 |
Brädgården med Sörgården
i förgrunden. T.v. nere vid viken syns "Klantritan" för
klanten som såldes som ved till arbetarna |
Vinter 1930-tal. Pråmarna ligger
på redden. |
Brädstapling |
|
|---|---|
 |
 |
Brädstaplare Axel Viklund. Fotot
är daterat 1940-tal |
Brädstaplare Helge Lundgren |
 |
 |
Stapelkran och
brädstapling |
 |
 |
Brädstapling - t.h. Takläggning |
|
|---|---|
Skeppningssäsongen Årets händelse var när isen gick upp Lugnviksfjärden och skeppningssäsongen började. Då plockades taken av staplarna, plank och bräder kastades ner till kapverksledningens rasslande rullar, som snabbt sände fram dem till sorteraren och kaparen. Kaptrissan höjdes i sitt vinande skär, och klantpojken hyvade undan de avkapade ändarna. Virket gick vidare ut till stuvaren i pråmen, där också märkpojken sprang runt med sin stämpeldyna och satte röda stämpeln i plankans ände. När pråmen var fylld bogserades den ut av bogserbåtana "Kalle" eller "Lugnvik" ut till det väntade fartyget, och virket vinschades ombord, stuvades i lastrum och surrades på däck. Så fortgick i stort sett det klassiska brädgårdslivet, med löpande moderniseringar genom åren, ända tills Lugnviks brädgård som den sista i Ådalen revs bort 1961 och ersattes med ett modernt torkhus. Där snabbtorkas virket, förpackas i buntar för lagring i virkesmagasinen och lastas med truckar och kran ombord på fartygen, som lägger till direkt längs kajen. |
 |
 |
Utlastningsbana med kapverk. Från stapeln t.v. kastas plank ner i utlastningsbanan. I förgrunden längst in" Sorterare" Ruben Sundström. Virkessorteraren hade på den tiden hög status. En duktig sorterare skulle snabbt kunna svgöra virkets kvalitéer som visade beteckningarna utskott, Qvinta och OS. På varje bräda och planka skulle en markering för detta göras liksom om någon del av ändarna skule kapas bort för att kvalitetskraven skulle uppfyllas. Därefter kommer "Kaparen" Hjalmar Nordlander. Helmer Bergman närmast i bild kastar bort en klant. På det stället brukar en klantpojke arbeta. I brädrännan går planken ned i en pråm där den lastas för attså småningom utskeppas. Foto 1940-tal. |
|
Lugnviks brädgård. Fotot är daterat till cirka 1900.
 |
| Splitvedskutor på
Lugnviks redd. Skutorna var fyrmastade, tre, två - några
med segel. Kvinnor användes som stuvare. Från Lugnvik var
det Lydia Nord, Linnea Bergsten,
Judit Ytter,
Otila Grönstedt m.fl. |
 |
Lugnviks redd som den kunde se ut
under 1930-talets livliga sjöfart. Virket vinschades från pråmarna med hjälp av fartygets egen utrustning |
 |
 |
Utlastning |
|
|---|---|
| En sen femtiotalsbild från Lugnvik, en klassisk ådalsbrädgård just innan den försvinner. Kapverksledningen löper ut mot kajen i nedre vänstra hörnet, en brädgård och bordad kaj. Ett par staplar under avbärning eller uppstapling, en tredje och taklagd skymtar i andra hörnet. Invid brädgårdskontoret en taklagd bunch, som uttaldes bunsch. I brädgårdskontoret satt faktorn med skrivbiträde, sysselsatta med inventeringstavlor, avlöningslistor, kapningsrapporter, uttag ur tillgängliga förråd, konossement; då och då avbrutna i sitt arbete genom inträffande av sjökaptener, bogserbåtsskeppare, Inspektoren, Förvaltaren och stundom Disponenten eller Direktören. På redden ligger en ångare, lastande ur takpråmar. Bilden är nästan folktom. Det föregriper ju så mycket i Ådalen. |
 |
 |
Vy från västbruket.
Såg och brädgård |
Lugnviks centrum. Fotbollsplanen
i förgrunden |
| Längst inne i Lugnviksfjärden ligger Skatan.
Vi befinner oss på en ort i den stora sågverkstidens liv och
produktion. Så länge lastningen skedde från redd, var
pråmarna en grundläggande faktor i arbetet. Och pråmslipen
var både byggnadsvarv och reparationsanläggning. Pråmarnas
spant, pråmrötterna, höggs i vinterskog. På slipen
breddes bottnarna ut, rötterna drogs fast med bult. Borden slogs
fast, drevs och tjärades. Pråmarna var öppna, eller takpråmar.
Pråmbyggarna var en yrkesgrupp för sig, med tänjbara matraster.
Slipen i Lugnvik låg på Skatan, och här är det Henning
Edholm som fått upp en takpråm för översyn. I bakgrunden Lugnviks brädgård och pensionärshem. |
Källa:
Text: Valfrid Bergsten, Lugnvik. Eva Söderlund (Bergsten)
Sundsvall.
"Mitt Ådalen", Mauritz Edström. Lugnwiks-Posten.
Muntlig tradition.
"Björkå", Birger Normans
historiereportage.
Foto: Länsmuseets
samlingar. Ådalens släkforskarförenings samlingar.
Oskar Kvastmans samlingar. Lugnwiks-Posten. Privata arkiv och
samlingar