* Ångermanlands
landskapsvapen utgörs av en sköld med tre simmande laxar.
Två av dem simmar åt samma håll, men den tredje är
envis nog att simma
åt det rakt motsatta hållet.
Socken sigill - Stads vapen -
Landskapsvapen
Äldre landskapsvapen från Ångermanland
Landskapsvapen
Socken sigill från Ådalen
Bjärtrå
socken sigill (klicka för större bild)
Socknar och större orter har också sina särskilda
vapen. Bjärtrå har sitt vapen
avbildat i sockensigillet. I detta liksom i alla vapen är en sköld
ingraverad, och
på den en myra med huvud, mellankropp och bakkropp men utan ben och
antenner.
Om sigillets ålder kan ingenting med bestämdhet sägas, men
man tar nog inte
miste, om man vågar det påståendet, att det är från
medeltiden.
Den som komponerade detta sigill, ville tydligen ge ett fullt passande uttryck
för
sockenbornas speciella kynne och egenart och gjorde därför myran
till sinnebild
för detta. Myran är känd för dristighet, arbetsamhet och
uthållighet i arbetet.
Fastän hon enligt Ordspråksboken kap. 6 "inte har någon
furste över sig, ingen
tillsyningsman eller herre, dock bereder om sommaren sin föda och samlar
under
skördetiden sin mat", så har Bjärtråborna varit
omtänksamma. arbetsamma
och skötsamma. Naturligtvis har det funnits och finnes väl än
personer även i
Bjärtrå, som inte tagit myran till mönster för sin livsföring,
men till dem säger det
gamla sigillet lågmält men bestämt "Gå till myran,
du late: se huru hon gör,
och bliv vis".
Skogs
socken sigill (klicka för större bild)
Högsjö
socken sigill
Örnsköldsviks
Stadsvapen (större bild)
Fastställt av Kung. Maj:t 1894. Kommunens vapen finns på
Örnsköldsviks
museum. Det gamla stadsvapnet
har också fotograferats av och finns uppsatt i
kommunfullmäktigesalen i stadshuset. Ett exemplar finns på Riksarkivet.
Heraldisk beskrivning: En sköld av silfver, vid hvars fot en böljande
havsvik är
synlig, öfver hvilken sväfvar en svart örn med gyllene näbb
och klor, hållande i
dessa en blå sköld med Hans Majestät Konungens krönta
namnskiffer i guld.
På hufvudskölden hvilar en murkrona, likaledes af guld.
Historisk bakgrund: I samband med Oscar II:s kungabesök till köpingen
Örnsköldsvik, den 22 augusti 1890, togs en dekorationssköld
fram inför
festligheterna. Detta föreställer en örn med utslagna vingar
över en havsvik.
Allmänna rådstugan i staden Örnsköldsvik anhöll
1894 underdånigt hos
Kungl. Maj:t om fastställelse av en av riksheraldikern uppgjord ritning.
Den 23 november 1894 fann Kungl. Maj:t genom Kongl. Civildepartementet*
det för gott att "i nåder gilla den ingifna ritningen till
ifrågavarande vapen".
* (Kongl. -äldre tids stavning)
I ett sentida protokoll kommenterar statens heraldiska nämnd Örnsköldsviks
stad naturalistiskt utformande vapenmålning så här: "På
ett fyndigt sätt har man i
det talande vapnet samtidigt anknutit till ett personnamn och angivit ortens
belägenhet vid havet. Den person vars minne man velat hylla är friherre
Per Abraham Örnsköld, som blev landshövding i Medelpad, Ångermanland
och
Jämtland 1762 och inlade stora förtjänster om Norrlands uppryckning.
I hans
vapen ingick en örn hållande en sköld, vilket i stadsvapnet
pryddes med
Oscar II:s monogram." (Citerat ur protokoll 1972, Statens heraldiska
nämnd).
Örnsköldsviks stad
Vapnet antogs 1951 och är uppsatt i kommunfullmäktigesalen i Stadshuset.
I samband med kommunreformen i Sverige i början på 1950-talet fann
riksheraldikerämbetet att Örnsköldsviks kommun borde revidera
sitt stadsvapen,
eftersom det gamla vapnet inte längre ansågs uppfylla kraven på
stramhet och
enkelhet, så som den nya tidens heraldiska vapen borde se ut. Två
förslag till
moderniserade stadsvapen togs fram, varav Örnsköldsviks stadsfullmäktige
antog
"förslag 1" den 14 september 1951 som nytt stads- vapen (kommunstyrelsen
i
Örnsköldsvik, protokoll 1951).
I lokalpressen förekom en livlig debatt om lämplig utformning av
stadsvapnet - bl.a.
liknades ett av förslagen vid utseendet på en pilsneretikett! Båda
förslagen kritiserades
dessutom för att örnen hade en ganska krigisk framtoning, varvid
man får betänka
hur kort tid som hade gått sedan andra världskriget.
Även om stadsfullmäktige antog ett nytt stadsvapen 1951, synes det
aldrig ha kommit
till officiell användning. I kommunens handlingar kan man inte utläsa
förklaringen till
detta förfaringssätt - beslutet verkar ha fallit i glömska.
Vapnet blev inte heller
stadsvapen med den gamla beskrivningen men med den nya bilden. Det vapen
som 20 år senare blev Örnsköldsviks kommuns officiella vapen
liknar till stora
delar vapenförslag 1
Vapenförslag 1 har fotograferats av och förvaras i kommunstyrelsens
arkiv
tillsammans med originalförslag 2 till nytt stadsvapen som uppritades
hos
Riksarkivet (Kommunstyrelsen, 1951). En dubblett av båda förslagen
förvaras i Riksarkivet
Örnsköldsviks kommun
Fastställt av Kung. Maj:t 1972
Kramfors
Stadsvapen (större bild)
Sollefteå
Stadsvapen
Härnösands Stadsvapen (större
bild)
Härnösands äldsta sigill från 1590
"Castor" betyder bäver och "Sigill Civitatis Hernöösand
86" kan vara årtalet för
sigillets fastställande.
År 1590 fick Härnösand
sitt första sigill
När Härnösands borgare den 6 jan 1586 gjorde en förfrågan
till Johan III om
vad de skulle föra i sitt sigill svarade kungen: "the skole hafue
en suart bäffuer
medh en giedda i munnen".
Bävern var på den tiden ett av Norrlands vanligaste djur, och i
gäddor
erlades skatt för fisket.
Landskapsvapen
Ångermanland
(större bild)
Vapenbeskrivning:
Vapnet föreställer tre laxar och minner om rikedomen på lax
i landskapets älvar.
I blått fält tre bjälkvis ställda laxar
av silver över varandra, den
mellersta vänstervänd, samtliga med röd beväpning,
därest dylik
skall komma till användning.
Historik:
Ångermanlands vapen var representerat i processionen vid Gustav Vasas
begravning 1560. Då var vapenbilden en lax hoppande över ett nät.
Under Johan III:s tid ändras detta till tre laxar men det finns även
en variant
med tre laxar och nät. Med tre laxar fastställdes vapnet 1885 och
vid
fastställelsen 1991 preciserades vapenbeskrivningen och kompletterades
med “beväpningen”, dvs. de röda fenorna.
Varje svenskt landskap har sitt särskilda vapen.
Sveriges landskap uppstod under loppet av medeltiden, i Götaland
och Svealand
skedde detta redan under den äldre medeltiden (1050-1250) genom
sammansmältning av två eller flera av de urgamla häradena
resp. hundarena.
I Norrland bildades landskapen i allmänhet senare och efter hand på
grund av
den alltför långsamt fortskridande fasta bebyggelsen. Gästrikland
räknades f.ö.
i början som en del av Uppland, medan hela det norr om Ödmorden
vid dess
nordgräns belägna, av svenskar bebodda kustområdet längs
Bottniska viken
kom att benämnas Hälsingland eller Stor-Hälsingland. Åtminstone
själva
namnen på ett par andra senare bildade landskap finner man emellertid
tidigt i
de historiska urkunderna. I en omkring år 1190 författad latinsk
källskrift,
»Historia Norwegiae», är både Ångermanland och
Jämtland uppräknade bland
de »land», som då låg öster om Norge, nämligen
Swethia (Svealand), Gautonia
(Götaland), Angaria (Ångermanland) och Jamtonia (Jämtland).
Vidare är både
Medelpad och Ångermanland nämnda i ett av Birger Jarl år
1257 utfärdat brev.
Medelpad (större
bild)
Vapenbeskrivning:
Medelst vågskuror fyra gånger delat av blått, silver,
rött, silver och blått.
Historik:
Medelpads äldsta vapen, målat på fana vid
Gustav Vasas liktåg 1560
innehöll en svart bäver i fält av silver. På 1570-talet
bytte man dock till
nuvarande vapen med "strömmar".
Ingår tillsammans med Ångermanlands landskapsvapen
i vapnet för
Västernorrlands län.