Vetenskap och
forskning
Tillbaka till Huvudsida
Ett
Årsmötesreferat från 1896
Från Tidningen Senapskornet (sid 57-58) en Missions och
Nykterhetstidning utgifven av J.Kvist, E.F.Holmstrand och J.Hellgren
Fjortonde årgången1896. Tryckt i Sundsvall Boktryckeri -
Aktiebolaget 1896.
Följande artikel är från ett årsmöte
med Sundsvalls Brödraförening, föregångare till
Sundsvalls Missionsförsamling som har Betlehemskyrkan som sin
andliga boning.
Sundsvalls Brödraförening firade sitt nittonde
årsmöte lördagen och söndagen den 7 och 8 mars.
Mötet, som på lördagen var enskildt, började
denna dag kl. 6 e. m. med hälsningstal af grosshandlaren J.
Röst. Däri erinrades de närvarande om Herrens godhet
och trofasthet mot församlingen under det gångna
året samt om hans löfte att bära och hjälpa i
dagar, som komma. Därefter föredrogos års- och
revisionsberättelserna, ur hvilka följande må
meddelas: Verksamheten har fortgått som vanligt med predikan,
böne- och väckelsemöten, nykterhets- och
söndagsskoleverksamhet. Utom församlingens predikanter
hafva bröderna J. Hellgren och C. Frisk, och i synnerhet
Hellgren, ofta tjänat med ordets predikan. Dessutom hafva flere
främmande predikanter, däribland lektor P. Waldenström
och missionär Höijer, besökt oss.
Undervisningen i söndagsskolan har bestridts af 15
lärare utom föreståndaren, br. J. Hellgren.
Barnantalet har utgjort omkring 250. Församlingens
syförening har fortsatt sitt kärleksarbete. Föreningen
"Barnens vänner", som verkar för fattiga barns
beklädnad, likaså. Den hade utdelat 236 plagg och 14 par
skor. Sångföreningen har gått framåt och
förkofrats i skicklighet och rätt ofta låtit oss
njuta af sin konst.
Medlemsantalet utgjorde vid årets början 419. Under
året hafva 96 intagits och 14 inflyttat i församlingen.
Däremot hafva 36 utflyttat, 28 uteslutits, 2 utgått ur
församlingen och 1 ingått i Herrens rolighet.
Medlemsantalet är nu 461. Församlingen har alltså
ökats med 46 medlemmar. Församlingens tillgångar
utöfver skulderna utgjorde vid årets början
30,381:85. Inkomsterna hafva under året uppgått till kr.
6,229:46, hvaraf användts för söndagsskolan 401:26 och
insändt till Sv. Missions-Förbundet 687:36 o.s.v.
Tillgångarne utöfver skulderna vid årets slut
utgjorde kr. 30,703:32.
I styrelse återvaldes de gamla ledamöterna. Och
består denna af herrar J.Röst, J. Hellgren, J.
Näslund, A. M. Wiklund, Frans Pettersson, O. Hägglund och
J. C. Björklund. Ersättningmän blefvo herrar C. Frik
och Hugo Malmberg.
På söndagen hölls offentligt möte kl. 11.
f.m. Det öppnades med bönemöte ledt af handl. C.
Frisk. På f.m. från kl. 11 till half 2 predikade E. F.
Holmstrand och O. Söderberg, den förre öfver Efes. 5:
1-7 och den sednare öfver Efes. 3: 14-19. Fösamlingens
sångkör bidrog med sin sång på
förtjänstfullt sätt till högtidens höjande.
Mellan kl. 2 - 4 e. m. hölls middagsrast, och kl. 4 fortsattes
mötet med samtal öfver frågan: Hvad hör till
sant kristlig uppbyggelse? Därefter afslöts mötet med
ett par korta och synnerligen uppbyggliga föredrag af
bröderna J. Hellgren och Otta Andersson. Mötet var godt och
talrikt besökt.
E. F.H.
Top
Kjell
Lönnå rappade redan 1964
Kjell Lönnå. En legend. Hela Sveriges
körledare. Många är uppväxt med Lönnå
i TV.
· Men ingen blir profet i sin egen hemstad, inte ens
Kjell Lönnå, eller?
- Jag har inte blivit orättvist behandlad, men media i Sundsvall
förstår nog inte alltid hur stor
körsångsrörelsen är, säger Kjell
Lönnå. Eller så gör de det. När Kjell
Lönnå fick audiens hos påven under en
körturné på 1990-talet var rubrikerna i Sundsvalls
Tidning: "Påven fick träffa Lönnå".
Kjell Lönnå har sjungit i kör sedan han var 13
år. Trots att han också var en lovande friidrottare ("Jag
sprang 100 mmeter på 11 blankt") var det lätt att
välja:
- När jag tävlade missade jag ofta finalerna. De gick
på söndagar då jag var i kyrkan. Jag brukade
säga "hellre en koral än en final". Men han
erkänner:
- Min pappa var pastor. Det spelade också in. Men Kjell
Lönnå hade koll ändå.
- Första USA-turnén, 1956 när vi åkte
Greyhound-buss runt i USA:s stater hörde vi en kille som
sjöng konstigt på radio. Det lät nytt och
ändå inte. Det var Elvis Presley.
· Beatles?
- Spännande. De gjorde sånt man inte fick. Musikaliskt
också. De sjöng i så kallade
"förhållningar" med oupplösta treklanger. Men det var
ändå inte Kjell Lönnås musik. Han var ju med i
kyrkgrupper på 50-talet med namn som "Solskenskvartetten" och
"Framtidshopp".
· Pop i Sundsvall?
Jag känner till ett flertal namn. Melodie MC han var klasskamrat
med min grabb. Garmarna sjöng i min kör i flera år,
de är väldigt seriösa. Kjell Lönnå ser en
tydlig koppling mellan körsång och pop.
- Helen Sjöholm och Anna Stadling har sjungit i kör i
många år. Precis som många popartister i USA gjort.
· Till sist: Hur var det nu med dina rapplåtar
på 1960-talet?
- Det hette talkör på den tiden men var uppbyggt likadant.
Jag rappade en protestsång om julen i TV 1964. Taube rappade
också. Och Povel Ramel. Det finns inget nytt under
stjärnorna.
Läs mer om Kjell Lönnå
på sidan:
Musikliv i
Sundsvall
Top
I
Handelsbo´a
Före år 1846 hade städerna privilegium på
all handel. Efter detta år tilläts även
öppnandet av handelsbodar på landsbygden, men det
måste vara minst tre mil från närmaste stad.
År 1864 försvann även denna bestämmelse och
därefter blev det fritt fram för var och en att starta en
affärsrörelse på landsbygden.
Alla varor i "handelsboa" skulle vägas och mätas
inför kunden.Omslagspapper fanns i rullar, som var placerade i
en speciell ställning. Smörpapper fanns i skurna ark.
Påsar i olika storlekar var uppsatta i en
"påsställning". För mindre kvantiteter gjorde
handelsmannen strutar med en speciell stark knut. I en välgjord
strut kunde man t.o.m. förvara sirap. Handelsbiträdet
skulle vara skicklig i huvudräkning, eftersom allt skulle
räknas ut med kundens blickar och kontroll över sig.
Varorna i affären levererades i säckar, fat och
lådor. Socker, salt, mjöl i 100 kilos säckar, sirap i
200 kilos fat, såpa likaså och toppsocker i 200 kilos
fat. Margarinet förvarades i 36 kilos lådor och
smöret i drittlar (smörkärl som rymde 50,8 kilo).
Lantsmör köptes hellre än drittelsmör.
Lantsmöret levererades av bönderna i bitar och kunde vara
av olika storlek, utseende och saltstyrka. Det var mycket vanligt att
kunden fick smaka på de olika bitarna innan man bestämde
sig.
SÅPAN
I bondstugorna behövdes det mycket såpa till skurning,
klädtvätt och personlig hygien. Såpan levererades
till affären i fat, som sågades isär i två
halvor - en i sänder togs in i butiken. Såpan såldes
kilovis, och då användes såppapper och en speciell
såpspade.
FLÄSKET, MJÖLKEN OCH
SMÖRET
Amerikanskt fläsk inköptes i lådor om cirka 200
kilo. Detta fläsk var salt och mycket fett. Av charkuterivaror
var det falukorv, medvurst och fläskkorv, som dominerade.
Färskt fläsk och kött fanns sällan att köpa
i affären. Inte heller såldes mjölk och grädde.
Varje hushåll som saknade kor hade en egen "mjölkbonde",
som levererade en kruka mjölk om dagen. I städerna fanns
speciella mjölkaffärer - mjölkmagasin. En del familjer
hade även en "ägg - smörbonde". Frukt och
grönsaker fanns under vissa tider på året. Till
jular kom de sura apelsinerna.
MJÖL OCH SOCKER
Mjöl och socker vägdes ofta upp i förväg.
sockret togs direkt ur säcken, med njölet tigs ur den stora
bingen, som mjölsäckarna tömts i. Efterfrågan
på de tomma mjölsäckarna var stor - bönderna
behövde dem till förvaring av säd och potatis.
Säckarna var av prima bomullskvalite´och kunde även
användas till "säckhanddukar"
Varorna fylldes även på i stora lådfack.
Bitsocker, strösocker och toppsocker hade de största
lådorna. Toppsockret höggs i bitar med särskild kniv.
Toppen var hårdare än botten. När man drack kaffe
på bit var det hårdare sockret bäst. Sirapen
förvarades i stora träfat. Faten tömdes via en kran i
nedre kanten. Varje kund hade sitt kärl med och fick det fyllt
med det trögflytande sirapen.
Inredningen i de gamla handelsbodarna bestod utav handelsdisk och
hyllor. I taket hängde massor av varor. På golvet stod
skyfflar, greppar, kvastar mm. "Den go´a lukten" var nog lite
skiftande i de olika bodarna, beroende på vilka varor som
dominerade. Olika slags kryddor som kanel, kardemumma, anis,
fänkol och ibland äpplen och citroner gav den "go´a
lukten". Men det var nog även blandningen av fotogen. sill.
läder, snus, gummigaloscher, korkmattor, sulläder och alla
övriga varor, som gav den svårdefinierbara doften.
RANSONERING
Under andra världskriget (1939 - 1945) var vårt land
instängt av de krigförande länderna. För att vi
skulle kunna klara vår försörjning var vi helt
beroende av de krigförande ländernas goda vilja. Svenska
handelsfartyg fick tillstånd att genom en speciell passage i
Nordsjön föra in varor som vi behövde. de största
svårigheterna var bränsle - och
livsmedelsförsörjningen.Den svenska skogen fick nu på
nytt ge oss vårt bränsle och våra bilar och bussar
var tvungna att använda gengas istället för bensin.
RANSONERINGSKORT
I god tid infördes ransonering av skilda varor och det
delades ut ransoneringskort till alla. Erfarenheterna från
första världskriget kom nu väl till pass. Knappheten
på varor var iblandstor, men ingen behövde svälta
på grund av livsmedelsbrist. Ett Ransoneringskorten bestod av
ett kort med små kuponger som handlaren klippte vid inköp.
Korten delades ut av Statens Livsmedelskommision.
Ex på kort: Inköpskort D 5 Tvätt -och
Rengöringsmedel. Kortet är icke giltigt utan innehavarens
namn. Kupong gäller för den vara, den varumängd och
under den tid, som meddelas i radio och i pressen. Lös kupong
gäller ej. Kortet får ej överlåtas. Missbruk
medför straffpåföljd.
Top
Vårrus i
Sundsvall 2001
De kom i år igen. Nästan 8 000 kvinnor, damer, flickor,
brudar, mammor, döttrar och äkta hälfter.
Inte på grund av den fem kilometer långa banan runt
Baldershovs idrottsplats i Sundsvall, utan för att
Vårruset är så mycket mer. En mötesplats, en
folkfest och ett arrangemang där alla är lika
välkomna.
De kom från när och fjärran. Från
företag, myndigheter, skolor och fotbollsföreningar
iklädda tröjor i samstämmiga kulörer med loggor
på. De kom till fots, med bil, med cykel eller motorcykel.
Från Hälsingland kom tre bussar med deltagare. De bilister
som valt Hulivägen upp mot sjukhuset
mellan sex och sju på kvällen, och inte skulle springa
Vårruset, önskade nog att de valt en annan väg...
Många sprang för sitt eget nöjes skull, andra
tillsammans med kompisar. Några hade kommit för
att fira möhippa.
Vårrusets paroll "5 km utan jäkt och stress" skapar en
avslappnad attityd både på och utanför banan.
Säkert är det också ett av skälen till att
loppet fortsätter att locka så stora deltagarfält
år efter år.
De flesta springer och småpratar lite.
- Vi avslutar alltid med en god middag tillsammans säger
Anna.
- Och då har vi medaljerna på oss, fortsatte kompisen
Berit.
- Det är för att kunna äta middagen med gott samvete
som vi springer, tillade Carina.
De tre är medlemmar i en föreningen och har sprungit
Vårruset alla tolv åren i Sundsvall.
Många skulle nog instämma i resonemanget. Loppet i sig
är inte det viktigaste. Det är möte med
gamla kompisar, picknick i gröngräset, förfest och
efterfest och kanske en sporre att hålla igång
lite under resten av året. Och så lockar
förstås den härliga stämningen före, under
och efter loppet.
Många av dem deltog i den gemensamma uppvärmningen.
Taktfasta handklappningar ekade och
ljudet av flera tusen par kvinnoben dundrade i gruset på
Baldershovs B-plan när den rytmiska
jympan kom igång.
Sedan bar det iväg. De som ville springa startade först.
Därefter kom den stora massan, som i
måttligt tempo började den fem kilometer långa
vandringen.
Småprat och kommentarer som "Oh, vad det doftar gott" tydde
på att tempot var sekundärt jämfört
med den sköna försommarkvällen.Det viktiga är
inte att vinna utan att delta, brukar det heta.
Det är en klyscha som känns utsliten i många fall,
men när det gäller Vårruset känns den
bara passande.
Men en vinnare skulle koras likväl. Först i mål
efter de fem kilometerna var en stockholmska
från Flemmingsbergs IF på tiden 18 minuter och 14
sekunder.Liksom många andra deltagare
hyllar hon Vårruset:
-Det är perfekt. Vårruset fungerar för både dem
som tränar ambitiöst och mindre ambitiöst.
Här möts vi alla i en enda stor fest, sade vinnaren strax
efter målgången.
I målområdet väntade en frivilligstab av män
och barn som delade ut bananer, juice och
medaljer till alla som tog sig i mål. I gräset slog sig
många deltagare och deras påhejare ned
för picknick efteråt.
Vårruset ÄR en folkfest.
Ögonvittnet.
Top
Stenåldersfynd
i Ångermanland 2001
Stenåldersfyndet som förändrar vår
historia.
Man har hittat en till synens sensationell stenåldersboplats
på Skulebergets brant.
Ett fynd som verkar skriva om hela vår förhistoria. Om
boplatsen låg vid den dåvarande
strandlinjen började Ångermanland befolkas 2 000 år
tidigare än arkeologerna trott. Direkt
efter att inlandsisen började dra sig tillbaka för drygt 9
000 år sedan. Nu planeras också en
arkeologisk utgrävning av platsen. Detta för att inte
boplatsen ska förstöras och för att öka
kunskapen. Planer finns också på att utöka
utgrävningen till den sägenomspunna
Skulebergsgrottan. Även om fyndet av rester från
framställningen av redskap i kvarts inte
visar sig var så gammalt som höjdläget tyder på
är det ändå mycket intressant.
Stenåldersboplatser har aldrig tidigare återfunnits
på en sådan plats.
Top
DRAGSPELSKÅSERI
Apropå Dragspel, så är det väl roligt att
man äntligen kommit igång med dragspelstävlingar
igen efter många års uppehåll. Jag vet inte om
någon från min hemby ställer upp, men jag tror
det nästan. Gör dom det inte beror det antagligen på
att dom inte vill förstöra spänningen i
tävlingen om vem som är bäst. Åtminstone var det
så i min fjärran ungdom att alla i byn var
ena hejare på att spela dragspel. Varenda käft, män,
kvinnor och barn kvintelerade som besatta,
åldringar satt med magdeburgarna över vadmalsknäna
och lirade så luften dånade och marken
skalv. Alla kunde spela dragspel. Alla - utom jag. Egendomligt, det
mesta här i världen har jag
lyckats lära mig, gå på styltor, hålla reda
på adverbialets plats i bisatser, tjudra en ko, knyta slips
med förbundna ögon och en del annat.
Men spela dragspel, icke.
Jag har ofta funderat över varför karlar har
bröstvårtor, och det enda skälet jag kan komma
på,
det är att dom är bra att ha när man ska börja
öva sig i dragspelandets ädla konst. Efter ett tag
är det ganska lätt att så att säga träffa
rätt knapp både på bas- och diskantsidan. När
det sedan -
som på de flesta dragspel - blir betydligt fler knappar att
hålla reda på är det avsevärt
svårare.
Sen ska man ju fingra olika på höger och vänster sida
också och det är inte lätt för den som
alltid haft svårt att göra saker på samma gång
- jag har till och med rätt svårt att gå och
prata
samtidigt. Och inte kan jag tänka mig att det verkligen
behös så många knappar, särskilt på
bassidan. Storhopen av de där knapparna är nog där
för att det ska se ännu svårare ut än det
är
att spela. Många av dragspelarna här i byn minns jag
höll mest på och krafsa bara på en
tre-fyra stycken.
SM-tävlingarna i dragspel är indelade i olika klasser,
har jag sett, men det är en klass som jag
saknar - en riktig arrangörstabbe, om ni vill veta min
åsikt - och det är klassen Luftdragspel.
Jag menar det finns ju folk som ägnar sig åt att spela
luftgitarr så varför inte ordna sånt för
dragspel också. Hade den klassen funnits skulle jag bums ha
anmält mig och sannolikt haft
en rätt god segerchans.
För i luftdragspel har jag en gedigen bakgrund kan jag tala
om. Jag ägde ju inget riktigt
dragspel, möjligen var det därför jag aldrig
lärde mig spela, men jag hörde mycket skön
dragspelsmusik. På lördagskvällarna var det Gammal
dansmusik på radio mella halv åtta
och åtta. Inför varje låt på radion, axlade
jag mitt inbillade bälgaspel, rättade till de
existerande remmarna över axlarna, ställde mig litet
bredbent på köksgolvet och trummade
som en berusad hackspett med fingrarna på höger sida av
brösrkorgen - ibland gick nåt
revben, men det fick man ta. Vänsterarmen for som en pistong
fram och tillbaka (bälgen
kanske inte var så tät) och det var alltså jag som
spelade. Gudomligt vackert. Jag behövde
inte ens titta på tangenterna, jag lutade huvudet ömsom
bakåt och ömsom åt sidorna (framåt
kunde jag inte luta det för jag hade ett stort spel som gick
ända upp till hakan). Jag slöt
ögonen och såg för min inre syn den tusenhövdade
publiken - ibland hade den ännu flera
huvuden - liksom vaggande med i takt till mina ljuvliga toner. Jag
var alldeles svettig när det
dragspelsprogrammet var slut.
Läs om Dragspels SM i Kramfors 26-28
juli 2001 på
MUSIKSIDAN
Top
KÄLLKRITIK
En viktig aspekt när det gäller information och kunskap
är tillförlitlighet. Vår egen kunskap, dvs.det
vi anser oss veta har vi för det mesta ganska god överblick
över. Även när det gäller vissa externa
lagringsställen finns det garantier för giltigheten i
informationen: tidskriftsartiklar granskas av ett
redaktionsråd och artiklarna i ett uppslagsverk av olika
ämnesexperter. Men för det ojämförligt
största mediet för informationsåtervinning - Internet
- saknas sådan garanti. Där råder total anarki;
kvasivetenskapliga uppsatser, rasistiska budskap, barnporr och ren
desinformation varvas med
vetenskapliga artiklar och annan seriös och vederhäftig
information. Detta kan ställa till problem.
Vi har vant oss vid att andra granskar och sållar i den
information vi möts av via olika medier men
med Internet är det annorlunda.
När du söker på Internet är det viktigt att
hela tiden ha i bakhuvudet att vem som helst i praktiken kan
lägga ut vad som helst på nätet och samtidigt
få det att se vederhäftigt ut. Allt som finns på
Internet
är alltså inte nödvändigtvis sant. Det finns de
som har det som "sport" att förse godtrogna Internet-
användare med mer eller mindre felaktig och vilseledande
information. Därför måste du när de
söker
information på Internet ägna en stund åt det som
kallas källkritik. Det är tyvärr allt för vanligt
att det
slarvas med detta moment i sökningen. Det tycks som om
själva processen att söka och glädjen över
att finna information är så stor att den kritiska
granskningen sätts på undantag. Även om det kan
vara
både svårt och tidsödande är det tyvärr en
nödvändig, om än inte tillräcklig,
förutsättning för ett lyckat
resultat.
Källkritikens uppgift är att kritiskt granska och
bedöma trovärdigheten och kvaliteten i den
information du finner. Det ojämförligt bästa
sättet att ta reda på om det du läser är sant
är att själv
kontrollera innehållet. Detta kan du göra genom att
ställa materialet mot ett antal källkritiska principer:
Auktoritet
- Finns det en författare angiven?
- Vilka meriter eller kvalifikationer har författaren?
- Är det möjligt att komma i kontakt med
författaren via e-post?
- Vem står bakom sidan? Är det en institution eller
organisation?
Finns det någon ansvarig person?
Relevans
- Framstår informationen som tillförlitlig?
- Finns det några uppenbara sakfel i informationen
på sidan?
- Är informationen granskad?
Aktualitet
- Är informationen aktuell?
- När skapades sida och hur ofta är den uppdaterad?
- Om det finns länkar på sidan är de då
uppdaterade?
Omfattning
- Finns målgrupp angiven?
- Informationens djup och bredd?
Objektivitet
- Vad är syftet med sidan? Det är viktigt att skilja
mellan fakta sidor och sådant som är
utlagda i kommersiellt syfte eller för att provocera och
skapa debatt.
- Är informationen belyst ur olika perspektiv eller är
den vinklad?
- Var är uppgifterna hämtade? Finns det
hänvisningar till andra, oberoende källor som
styrker innehållet på sidan.
Top
Så
tvättade vi oss i gången tid
Det fanns smutsepoker i gångna tider, sedda ur hygienisk
synvinkel. Om vi tänker på de två
århundradena närmast före 1900-talet, då
härskade smutsen och snusket. Går vi längre tillbaka
i tiden,
till 15- och 1600-talen, finner man att den personliga renligheten
stod förvånansvärt högt, även om den
inte kan jämföras med våra dagars.
Tänk på ordet lördag, lögardag, för att
förstå att en dag i veckan varit ägnad renlighet.
På landet badade
man bastu efter förebild från Finland och Ryssland.
När vi nu inreder bastu i källaren följer vi
alltså en
tradition från 1200-talet!
Från 1200-talet och framåt badade man i städerna
i offentliga badstugor. Olaus Magnus beskriver
på 1500-talet hur män och kvinnor badade bastu tillsammans
i sådana badstugor. Allt i största
anständighet, fast en del öl och vin förtärdes.
Ofta förekom koppning, d.v.s. åderlåtning under
badet,
så att blod silade nedför de nakna kropparna.
Stockholm fick år 1684 en ny och elegant badstuga på
Drottninggatan intill Norrström.
Vad sägs om exklusiva karbad, som liljebad och rosenbad, vilket
ansågs bota en del sjukdomar.
Hela inrättningen kom att kallas Rosenbad och så heter
kvarteret fortfarande, fast själva badet revs 1723.
Badlivet urartar
Ofta parbadade man i tvåmanskar, skavfötters med en
bordsskiva emellan sig med förfriskningar på.
I somliga badhus fanns rader med sådana dubbelkar och de
badande förnöjdes med vin och lutsång.
Det blev lite för roligt och badhusen kom allt mer att
sammankopplas med bordeller.
I Sverige förbjöds badhusen 1725. Syfilisen härjade
svårt och man misstänkte på goda grunder
badhusen som spridningscentra. Dessutom rådde brist på
bränsle och vatten, ännu en anledning att
stänga badstugorna. Ungefär samtidigt avtog bruket att bada
bastu bland bondbefolkningen. Man
rökte fläsk i de gamla basturna och i början av
1800-talet var bastubadandet helt bortglömt, utom i
de utpräglade finnbygderna. En mörksens tid ur
renlighetssynpunkt inträdde.
Kurortena blev uppskattade resmål bland de
förmögna, det ansågs så gott som
nödvändigt för en
socitetsdam att en gång om året fara till Baden-Baden
eller någon annan kurort. Men för gemene
man ingick smutsåldern.
Smutsens tidevarv
17-och 1800-talens smutsepok inföll olyckligt nog samtidigt
med en markant folkökning, den
begynnande industrialismen och en väldig inflyttning till
städerna. Tuberkulosens svåra härjningar
under 1800-talet måste man skylla på den dåliga
hygienen och trångboddheten. Man tvättade
nödtorftigt ansikte och händer. Kanske inte ens det. I en
fransk bok om hälsovård från 1700-talet
varnas för att använda vatten till ansiktet, det gör
huden känslig för kyla på vintern och värme
på
sommaren. Att torka sig men en torr trasa varje morgon ansåg
författaren vara fullt tillräcklig
renlighet. Vad som doldes av kläderna utsattes sällan
för en vattendroppe. Det var inte heller riktigt
anständigt att klä av sig naken och tvätta hela
kroppen. Blotta ordet bad borde få en väluppfostrad
dam att rodna.
Antagligen var man lite renligare på landsbygden än i
städerna. Det talas om att man badade i
laggade träkärl, kanske ett par gånger om året.
Årstafrun berättar i sin dagbok att hon en dag
år
1803 badade. Då hade hon inte tvättat hela kroppen
på flera år. Tydligen fick hon smak för hygien
för senare inköptes ett badkar och hon badade 2-3
gånger om året.
Först och främst var det bristen på vatten och den
nödtvungna sparsamheten med vattendropparna
som gjorde hygienen så eftersatt. Från 1800-talets mitt
berättar en dam omsin barndom på en herrgård:
"Ett badrum eller badkar som kunde fyllas med vatten fanns icke
någonstans mig veterligen. Och handfat
och handkanna vorro så små att ingen nu skulle finna sig
i att begagna så små vattenmängder".
På sommaren badade man allmänt men "på vintern
inskränktes renligheten till ett varmt fotbad i veckan.
Vid fottvagningsproceduren ansågs en jungfru och
grönsåpa nödvändiga." Att fottvätten inte
betraktades
som helt riskfri vittnar denna replik om: "Cecilia Cecilia, du
får inte gå ut i dag, för du tvättade ju
fötterna i går kväll."
Kvinnorna tvättade sällan håret utan gned in det
med väldoftande pomada, ofta hemkokt av oxmärg
tillsatt med parfym. För övrigt försökte man med
finkamning få bukt med huvudlössen som var en
verklig plåga. När lössen blev för svåra
tvättade man håret i avkok på lusgräs, en sorts
lummer som
ansågs ha avskräckande inverkan på småkrypen.
Ochså klädlössen mådde gott i all smuts i
kläderna, som sällan byttes. En dräng från
Smålans utlåter sig:
"Ta mä fasen troke ja har fått lus i dänna skjorta
mä, å dä ä inte mer än älve veckor sen
ja vrängdena."
Badhus i Stockholm
I hundra år var Stockholm helt utan offentliga badhus.
På 1820-talet öppnades ett badhus vid Norrbro,
det var allt som fanns för hela Stockholms befolkning. Den som
verkligen slog ett slag för
stockholmarnashygien var Carl Curman, som1869 startade Stora badhuset
på söder och 1885 Sturebadet,
som alltjämt finns kvar. Där kunde man bada karbad och
medicinska bad med gyttja eller tång, något
somläkaren Carl Curman varmt propagerade för. Man kunde
också bada turk och bastu och det var ett
vanligt lördagsnöje att först skrubba sig ren, bada
bastu och sedan äta middag på badets restaurang.
Badhusen spelade stor roll för stadsbefolkningen, än
skulle det dröja innan våningarna inreddes med
badrum.visserligen lät kronprins Gustav (sedemera Gustav V)
inreda ett badrum på slottet redan på
1880-talet, men annars dröjde det till 1910-talet innan
större lägenheter inreddes med badrum,
och mindre lägenheter fick inte badrum förrän mot
slutet av 1920-talet.
Vid sekelskiftet kunde man faktiskt möta ett bad på
gatan. Då skickade badfirmor hem ett kar med hett
vatten efter häst och vagn, efter följde baderska med
borstar och badlakan, allt ingick i priset.
De läkare som mot slutet av 1800-talet strävade att
höja hygienen insåg att man måste börja med
barnen.
1891 startade man skolbad i några av Stockholms folkskolor. I
Nicolai folkskola i Stockholm startades
skolbad 1891. Barnen fick var tredje vecka bada ett ljumt halvbad med
dusch. Skeptisen var stor till en
början. Om något barn insjuknade dagen efter skolbadet
visste föräldrarna orsaken. Det gällde att snabbt
inställa skolbaden när en mässlingsepidemi var i
antågande. Men snart blev skolbaden en institution som
blev självklar och uppskattades.
Forna dagars
tvättuppsatser
1700-talets toalettuppsatser var skrattretande små i
formatet - om man inte föredrar att gråta åt
eländet.
De pyttesmå handfat och kannor av tenn som användes av
1700-talets ståndspersoner räcker knappast till
att hålla fingertopparna rena med. Tennet ersattes av fajans
och i mycket fina fall av ostindiskt porslin,
senare av engelskt benporslin. Mot 1800-talets slut blev
porslinsuppsatserna större till dimensionen, det
behövdes mer vatten för att hålla sig ren, kom man
till klarhet om. Vid sekelskiftet tronade självklart en
jättelik och tung vattenkanna av porslin, stort handfat,
väl tilltagen potta, tandborstask och tvålkopp på
ett
tvättställ i varje sovrum på herrgårdar och i
besuttna stadshem. Dessa tvättuppsatser dekorerades ymnigt
men blommor och blader i tidens stil. När man kom in på
1900-talet, gömdes dessa hygieniska attiraljer
diskret i en kommod och följaktligen lade man ner mindre omsorg
på dekorationen. Både Rörstrand och
Gustavsberg tillverkade tvättuppsatser, men mycket importerades
från England.
Nattkärlets
historia
Pottan, denna nödvändighetsartikel, finns diskret dold
under sängen på senmedeltida målningar.
De tidigapottorna var bastanta don av tenn. De måste ha varit
fruktansvärda tillhyggen när de användes
somvapen i gatustriderna i Paris på 1600-talet, det s.k.
nattkärlens krig. Med sådana rejäla tennpottor
med bräm utrustades kavaljersflygeln på Gripsholm när
det inreddes på 1700-talet. Men fajansen och
porslinet erövrade också pottfronten och blomdekorationen
bredde ut sig över posrlinspottorna.
Den elegant och dyrbart utstyrda högreståndspottan kan
kanske härledas tillbaka till Solkungens, Ludvig
XIV, hov i Versailles där konungens förehavande, även
de intimaste, måste övervakas och beundras av
hovmännen. Alltså måste även pottan dekoreras
för att göra sin ägare heder. Och bruket spred sig
nedåt
i kretsarna.
Tandborsten
Ett litet men väsentligt hjälpmedel vid den personliga
hygienen är tandborste, detta "överklassens nya
njutningsmedel" som Albert Engström låter Kolingen
karaterisera den sällsamma tingesten. Tandborsten
har gamla anor. Muhammedanerna använde en tandpensel att
göra sig ren i munnen med innan de
åkalladeAllah. Går vi till Europa har vi det tidigaste
vittnesbördet om tandborsten i ett brev från 1649
där
den beskrivs som en kostbar lyxartikel från Paris. Lyxen
når Sverige redan i slutet av 1600-talet men var,
och skulle i mer än tvåhundra år förbli, ett
den översta överklassens njutningsmedel.
I Mellersta Förstadsskolan i Malmö förekom 1914
daglig tandborstning under lärarinnans ledning. Den
ägde rum på rasterna i ett särskilt
tandborstningsrum, som hade vattenrännor och dricksfonyäner
längs
väggarna för att undvika smittorisken vid användande
av glas.
Idustrimässigt tillverkade man tandborstar i England, Frankrike
och Tyskland, ja också i Japan från
1840-talet. De var av ben med borst av svinhår. Från
England kom fina små silvergarnityr med borste,
tandpulverask och tungskrapa! De var populära presentartiklar
som också spreds till vårt land.
Top
Stenåldersmänniska!
Är du en stenåldersmänniska? Frågan är
kontroversiell.
Även du är en stenåldersmänniska.
Tycker du att du är en modern människa, anpassad till
tiden? Ja, det tror du kanske, men det är lika
bra att tänka om direkt. Du har fel. Du är en
tvättäkta stenåldersmänniska, anpassad för
att leva
stenåldersliv. Kroppen är i första hand konstruerad
för att lösa grundläggande överlevnadsproblem
och att fortplanta sig.
Det tog naturen ett par miljarder år att konstruera en
så komplicerad varelse som människan.
Problemet är att vi lyckats skapa en tekninsk och kulturell
utveckling som är snabbare än den
biologiska. Vi är biologiska eftersläntare till det liv vi
lever. Hur skulle det vi se ut om vi vore
anpassade till det liv vi lever idag? Kanske ha hjul i stället
för ben (det går bättre med hjul på
asfaltgator), tänderna skulle ramla ut, man skulle ha lungor som
klarade gas, rök och hemska
gifter, man skulle aldrig bli stressad vid rött ljus. Om det en
dag skulle födas en sådan varelse
vore det nog ett hänsynslöst vidunder. Våra
förfäder var inte dummare än vi. De hade bara
andra problem att lösa. Det fanns begåvningar av
Einsteinklass under stenåldern. Konsten
att göra upp eld var en prestation i hans klass, ja t.o.m.
bättre.
Många av de problem som vi brottas med på det sociala
planet i moderna samhällen bottnar
i att vi fortfarande är stenåldersmänniskor. Vi
är biologiska främlingar i vår egen miljö.
Top
Söner
förkortar mammans liv
Hos de flesta däggdjur innebär det mycket större
påfrestningar för honorna att föda upp söner
än döttrar.
De slits ut snabbare och kan räkna med att dö i
förtid.
En ny studie visar att detta även gäller människor,
åtmonstone i mindre utvecklade samhällen.
Studien, som utförts av forskare vid Åbo universitet i
Finland, bygger på kyrkoregistrens uppgifter om
samebefolkningen i Norden från 1640 till 1870.
På den tiden var samerna helt beroende av renskötseln,
samt av fiske och jakt, för sitt uppehälle.
Livet var hårt och ofta kort. Någon plats för
veklingar fanns inte.
Forskarna tittade speciellt på siffrorna över
födslar av pojkar och flickor och hur detta påverkade
deras mödrar. Resultaten, som redovisas i tidskriften Science
(020510), visar på intressanta skilnader.
Åtta månade kortare
Kvinnor som födde söner förkortade sina liv med i
genomsnitt 34 veckor per son, medan kvinnor som födde
döttrar kunde räkna med att höja sin livslängd
med i genomsnitt 23 veckor. Kvinnor med många döttrar
levde längre än någon annan grupp i samhället.
Däremot hade antalet barn i sig ingen betydelse för
livslängden.
Förklaringen, enligt forskarna, är sannorlikt densamma
som för andra däggdjur. Söner är mer
energikrävande genom att de växer snabbare i livmodern,
är något tyngre vid födseln och kräver mer
omvårdnad och energi under sin uppväxt. Att döttrar
å andra sidan kunde vara livsförlängande berodde
sannorlikt på att de hjälpte sina mödrar med
födoinsamling och barnpassning.
Källa: Sciense 020510.
Ditt och
datt i Ådalen på 1940-talet
Ur en gammal bokfilm från jubileumdåret 1949. 75
år med Ådalarnes folk utgiven av
Västernorrland Allehanda (VA)
Några glimtar från 1940-talet i Ådalen
"Gammeldansen"
På en del håll i Ådalen har det börjat dra
ihop sig till en formlig skilsmässoepidemi
bland medelålders par - att 50-åriga män skiljer sig
för att börja ett nytt liv
tillsammans med yngre kvinnor hör numera inte till ovanligheten.
Framförallt är det
gammeldansen på söndagarna som kommit de domnande
livsandarna att leva upp<
igen. Hela situationen är synnerligen oroande. ( 22 april 1944)
"Nu stansas Ni in!"
Nu går det inte att hålla sig undan. Utan att Ni vet
ordet av sitter Ert namn för all
framtid instansat i en metallplatta. Och inte bara namnet, en hel
stab av söta unga
damer sitter på något som heter Foklbokföringen i
Härnösand och sysslar dagarna
i ända med att slå in sådana delikata saker om Er
som bröloppsdagen, barnen,
födelseplatsen, nuvarande bostad och om Ni skulle bli skild
från Er man eller fru,
så stansas det in med samma precision. (30 mars 1946)
"Helikoptern årets händelse"
Den kom från öster, växte från en liten
obetydlig prick borta vid horisonten till en
rödglänsande tjusig uppenbarelse, som efter några
sekunders monotont surrande
stannade mitt över idrottsplatsen. Den tusenhövdade
folkmassan stirrade andlöst
facinerat upp mot den, såg hur den sänkte sig och blev
till en tydlig bild, en<
representerande anno 1947 och dess förändrade flygteknik.
Helikoptern hade
anlänt till Kramfors. (1947)
"Kortare sändningstid"
För att bidra till sparande av el-energi har Radiotjänst
efter samråd med
bränslekommissionen beslutat att från måndagen den 3
november avkorta
sändningstiden med 6 timmar pr vecka. (1947)
"Telefonkiosk"
Lunde- och Klockestrandsborna får om några dagar en
kärvälkommen gåva av
telegrafverket. Den efterlängtade telefonkiosken är
på väg och har redan (3 jan.)
hunnit till Kramfors järnvägsstation. Sedan blir det att
pingla till vänner och bekanta
för glatta livet. (1945)
"Kramfors blir stad"
Saken är klar. Med stadsrådstal, klockringning och
dånande salut länkades Kramfors
programenligt in i kedjan av Svea rikes städer, på samma
gång som det nya året 1947
länkades in i historiens evighetskedja.
Ingen kan säga annat än att Ångermanlands fjärde
stad fick en värdig födelse. Ung och
gammal stod bildlikt talat fadder vid vaggan och praktiskt taget alla
åldersgrupper fick
sin släng av festsleven - de yngsta i form av gottpåsar
och pensionärerna i form av
nyårsfemmor. Själva stan fick 400.000 kr. i present av
Kramfors bolag. Meddelandet
om donationen lämnade hr Aug. Åström vid festmiddagen
i samrealskolan.
- Är det någon som vill se hur en check på 400.000
kronor tar si g ut, så går det an här
hos mig, sade han glatt leende. Landshövding Stattin
lyckönskade den nya staden och
stadsrådet Mossberg utbringade ett leve för den yngsta av
Sveriges städer.
( Det nya året 1947).
"Värmebölja"
Värmeböljan fantastisk. Ångermanälven ännu
isfri. (10 dec. 1948)
"Sandöbron"
Det blev en kunglig dag i går (16 juli) när Sandöbron
invigdes, om man med kunglig
menar någonting särskilt glansfullt, strålande och
magnifikt... Ty en stor dag var det
en riktig festdag för hela landskapet mellan Härnösand
och Sollefteå. (17 juli 1943)
"Kronvrak rycka in"
Under tisdagen (6 oktober) inryckte några hundratal
efterbesiktade värnpliktiga,
populärt sagt s.k. kronvrak till Västernorrlands regemente.
Det var huvudsakligast
äldre mannar långt uppe i den tid som benämnes
landstormsåldern. De skola nu
genomgå 180 dagars rekrytutbildning. (6 oktober 1942).
"Ulvön"
Ute på Ulvön, surströmmingens eldorado, skedde i
går (11 oktober) stora ting.
Elljuset det ljus som man drömt om under alla årens lopp,
hade äntligen kommitt till ön.
(11 0ktober 1946).
"Anrika Strömkarlen"
En gång Ångermanälvens stolthet, är inte mer.
Den forna älvbåten, som efter att ha
tjänat ut på älven kom till Göteborg, har nu (21
jan.) slutat sina dagar. Enligt vad
A/B Luckmans metallaffär i Göteborg meddelar till
kommerskolegium har ångfartyget
skrotats ned. (21 jan. 1947).
Ett
Norrländskt stationssamhälle
1901, för 101 år sedan fanns följande artikel att
läsa i VA:
Nedanstående lista torde gifva ett begrepp om den
finansiella och industriella utveckling
inom ett norrländskt stationssamhälle. Det är Kramfors
stationssamhälle här är fråga om.
Där finns nämligen:
2 ångsågar, 1 dialsåg, 1 elektrisk
cirkelsåg, 1 vattensåg, 2 kvarnar, 1 bokbindare, 2
urmakare,
18 handlande, 2 gårdfarihandlare, 3 uppköpare, 2
kaféer, 1 matservering, 1 ångkök, 1 hotell,
1 "rum för resande", 1 vice konsul, 6 agenter, 8 skomakare, 2
skräddare, 15 sömmerskor,
1 filhuggare, 1 telefonreparatör, 3 telefonister, 2
telegrafister, 1 smed, 1 bleckslagare,
1 plåtslagare, 2 slaktare, 1 apotek, 1 poststation, 1
telegrafstation, 1 bankkontor, 1 läkare,
2 kappsömmerskor, 2 bagare, 7 snickare, 2 byggmästare, 3
fotografer, 6 åkare, 3 målare,
2 murare, 3 tidningskorrespondenter, 1 stämpelfabrik, 1
glasmästare samt i Kramfors
omedelbara närhet 1 möbel- och snickerifabrik och 1
ångbagare.
Med vad som ännu fattas är en välförsedd
matvaruaffär och konditori.
Källa: Ur "100 år med Ådalarnas folk" av Bo
Östman
Några
tankar om livet.
Man kan ju undra om
det är lönt att jobba!
I fängelse: Spenderar du största delen av tiden i en
cell 3 x 4m,
På jobbet: Spenderar du största delen av tiden i ett rum 3
x 2m.
I fängelse: Du får tre mål mat om dagen.
På jobbet : Får du rast för ett mål mat och
det får du betala för själv.
I fängelse: Du får förkortat straff för gott
uppförande.
På jobbet: Du blir belönad för gott uppförande
med mera arbete.
I fängelse: Vakterna låser och låser upp alla
dörrarna för dig.
På jobbet: Du får själv bära runt på ett
kort och själv låsa upp alla dörrar.
I fängelse: Kan du titta på TV och spela spel.
På jobbet: Blir du sparkad om du tittar på TV och spelar
spel.
I fängelse: Har du din egen toalett.
På jobbet: Måste du dela med någon idiot som pissar
på ringen
I fängelse: Får din familj komma på
besök.
På jobbet: Får du inte ens prata med din familj.
I fängelse: Alla kostnader är betalda av
skattebetalarna. Inget jobb krävs.
På jobbet: Du får betala kostnaderna för att ta dig
till jobbet och sen
betala skatt för att ge till fångar.
I fängelse: Får du stå ut med sadistiska
fångvaktare.
På jobbet: Kallas dom chefer.
"Sign. 08"
Paul
Lundin - Hembygdsforskare
En välkänd profil i Ådalsliden var Paul Lundin.
Han föddes i Näsåker och förblev bygden trogen
genom
hela livet. Föräldrarna Otto och Fanny drev en klädes-
och skoaffär i Näsåker. Paul och hans bror Uno
övertog 1952 affären och drev den till 1981.
Det var fadern som fick Paul att intressera sig för
släktforskning. Förutom sin egen släkt kartlade
Paul
ett 30-tal Näsåkerssläkter, framförallt
bondehemman. Dessa finns numera på mikrofilm och
tillgängliga
på Svar i Ramsele.
Även bygdehistoria låg Paul varmt om hjärtat. Under
årens lopp tilldelades han såväl hederstecken
som
kulturstipendium och en silverplakett för sina kulturella
insatser. 1976 fick han Ångermanlands
Idrottsförbunds silverplakett, 1977 och 1995 kulturstipendium
och 1998 Vi-vill-kommitténs kulturpris.
Han publicerade flera böcker och skrifter. den senaste kom 1989
och heter "Vingslag från förr".
Andra böcker är "Sanningar och sägner inom
Ådalsliden". Han har också medverkat i
Ådalslidens
Hembygdsbok som kom 1970.
Paul har också sammanställt historiker över olika
ideella föreningar som PRO, Ådalslidens Sportklubb.
Ådalslidens hembygdsförening och över
Ådalslidens kyrkohistoria.
I ortspressen medverkade han med gamla skrönor och
händelser, och även med sina intryck och
naturupplevelser från fjällen. Konst, litteratur, idrott
och musik var andra intressen.
Han var en ofta anlitad och uppskattad föredragshållare
och sedan 15 år tillbaka var han guide i Pelle
Molins stuga samt i Hembygsgården i Näsåker.
Läs mer om Paul Lundin på Anita Berglunds Hemsida:
http://w1.622.telia.com/~u62202249/index.htm
Sundsvalls
missionsförsamling 1877-2002
En frikyrkas utveckling
1862 P P Waldenström predikar för
badgästerna i Sundsvall.
1864 Kolportören Jonas Röst, sedermera
grosshandlare, och rådman Sven av Sandeberg bildar
Medelpads Lutherska Missionsförening.
1873 Föreningen anställer den norske predikanten
Peder Tallaksen för mission bland sjömännen.
Efter några år anställs också hans landsman
Nils Taansberg.
1875 Sjömanskapellet vid Skolhusallén
invigs.
1877 Tallaksen och Pedersen tvingas lämna
missionsföreningen sedan de ordnat fria
nattvardsgångar
utanför Svenska kyrkan. Som en följd av detta bildas
Sundsvalls och Skönsmons Brödra-förening
den 7 maj i Betelkapellet på Skönsmon. Föreningen har
från början 21 medlemmar.
I styrelsen ingår Jonas Röst.
1878 Svenska Missionsförbundet bildas i
Stockholm för att möjlig-göra utsändandet av
missionärer
som på grund av nattvardsfrågan inte accepteras av
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Förbundet
utvecklas snabbt till en församlingsgrundande frikyrka i
Sverige.
1879 Sveriges första storstrejk utbryter den 27 maj i
Sundsvalls sågverksdistrikt. Eldaren
Isak Boström från Vapelnäs Brödraförening
blir de strejkandes talesman. Medelpads
Nykter-hetsföreningars Centralkommitté tar avstånd
från strejken som man anser strida mot
både mänsklig och gudomlig lag. Styrelseledamöterna J
Röst, själv sågverksägare, och J Johansson
framför budskapet till de strejkande.
Missionsförbundets generalkonferens uttalar sig i juli:
"Dylika åtgärder äro stridande ej blott mot
det fria avtalet utan även - och det i synnerhet - mot Guds i
skriften upppenbarade ord".
1880 Johannes Hellgren kallas till predikant och
föreståndare sedan de norska predikanterna slutat.
1881 Hörntomten Köpmangatan-Skolhusallén
inköps för 5 000 kr och ett kapell börjar byggas.
1882 Årsmötet den 5 mars beslutar att dela
Brödraföreningen för att kunna verka med kraft
även i
själva staden. Den nya församlingen tar sig namnet
Sundsvalls Brödraförsamling och ansluts till
Svenska Missionsförbundet. Föreståndare blir Johannes
Hellgren. De första samlingarna hålls i
Schermanska salen i hörnet
Nybrogatan-Trädgårds-gatan.
Den 10 september invigs det nybyggda Betlehemskapellet som
rymmer 400 personer. Ingången är
från Köpmangatan. Predikstolen är placerad högt
upp med en stjärnhimmel ovanför. Orgeln finns
på läktaren vid entrén.
Församlingen börjar även verksamhet i Töva och
Skönsberg.
1884 En jungfruförening bildas och tar ansvar för
mission bland sjömännen.
1889 Kapellet återinvigs på våren efter
den svåra stadsbranden 1888.
En sångförening bildas efter att en tidigare förening
insomnat. Första advent framträder en
grupp med fyra sångare som kallar sig Betlehemskören.
1892 Syföreningen Barnens vänner bildas
för att fortsätta det arbete för fattiga barns
beklädnad
som föregångaren Ett strå till stacken
bedrivit från församlingens start.
1895 Församlingen når sitt högsta
medlemsantal, 456 personer. Flera väckelsevågor under
1890-talet gör att Betlehemskapellet blir för trångt.
1901 Betlehemskapellets ungdomsförening bildas
på initiativ av predikanterna E F Holmstrand och
E Friman. Jungfruföreningen uppgår i den nya
föreningen. Ungdomsföreningen bedrev även socialt
arbete bland fattiga, gamla och sjuka.
1911 De första diskussionerna förs om att
lösa lokalfrågan, antingen genom att bygga ut kapellet
eller genom att bygga nytt på tomtens östra del.
1911 Musikförening bildas. Sången och musiken
intar en framträdande plats i församlingens liv allt
sedan starten.
1914 En uppgörelse träffas med frimuralogen
Bifrost som äger en obebyggd tomt i hörnet
Köpmangatan-Thulegatan. Frimurarna övertar
Betlehemskapellet och ger i utbyte sin tomtmark
plus en summa av 21 000 kr. Församlingen, som nu har 350
medlemmar, fattar sitt beslut den 30 november.
När frimurarna vill att kapellets orgel ska ingå i
affären håller allt på att gå i
stöpet,
men saken reder upp sig och logen Bifrost får även orgeln.
1915 Församlingsmötet godkänner den 15
februari stadsarkitekt Natanel Kjellanders ritningar till
den nya kyrkan och beslutar kalla den Betlehemskyrkan.
Församlingsmedlemmen byggmästare
Björklund åtar sig arbetet. Bygget startar den 12 april.
Efter viss turbulens beställs en 17-stämmig orgel
från Setterkvist & Son i Västerås för 9 500
kr
En minoritet tycker att 9 stämmor vore nog. Orgelbyggaren
skänker ytterligare en stämma. Fasaden,
som kostar 2 700 kr, doneras av skohandlare Hägglund.
1916 Betlehemskyrkan invigs under högtidliga
former med mycket sång och musik den
24 och 25 september.
Entréavgift 1 krona till söndagens invigningsprogram
med specialskriven kantat av
musikdirektör O D Lindvall, Ockelbo. Hela bygget inklusive
inventarier, tomter och järnstaket har
kostat 182 227:54.
En juniorförening bildas som ersättare för den
ungdoms-klass som varit länken mellan
söndagsskola och ungdomsförening.
1919 Sundsvalls Brödraförsamlings
Diakonistyrelse inrättas för att samordna
församlingens och
ungdomsföreningens sociala arbete.
Tövagruppen bildar egen församling.
1931 Ungdomsföreningen köper sommarhemmet
Petersvik , som tidigare tillhört KFUM, för 9 000
kr.
1933 En frivillig hjälpkassa instiftas för att
bistå vid andliga kurser, yrkesutbildning, sjukdom m m.
Minsta månadsavgift är 50 öre.
1934 Skönsbergskretsen bildar egen församling.
1942 Sundsvalls Brödraförsamling byter namn till
Sundsvalls Missionsförsamling.
1944 Skönsmons Brödraförsamling avslutar sin
verksamhet och uppgår i
Sundsvalls Missionsförsamling.
Läs mer om Sundsvalls
Missionsförsamling
Spelkort
Har du spelat kort någon gång?
Vem sägs vara förebild för spader dam?
För klöver knekt?
Vilken svensk kung står som förebild för hjärter
kung på spelkorten som först
tillverkades 1923?
Vad tror du? Försök gissa om du inte kan! Se
Svaren
Att spela kort är ett populärt folknöje.
Nästan alla svenskar har någon gång spelat kort,
bassat papp, lappat löv eller lirat lek.
I Europa började vi spela kort för 700 år sedan.
Marco Polo sägs ha haft med sig en
kortlek från Kina till Venedig. Kortspel är omtalat i
skrifter från Spanien på 1300-talet.
Karl XII lät införa skatt på spelkort; att spela med
ostämplade och därmed obeskattade
kort var ett brott. Det fanns många, särskilt inom kyrkan,
som ansåg att kortleken var
djävulens bilderbok.
De kädda korten har förebilder. Spader kung är
bibelns kung David, hjärter kung är Karl
den Store, ruter kung Julius Caesar och klöver kung Alexander
den store.
Spaderfärgen representerar militären, hjärter kyrkan,
ruter köpmännen och klöverfärgen
bönderna.
Ruteresset anses av spelare vara ett kort som inte för tur med
sig. Ruternian kallas för
Skottlands förbannelse efter en sägen om hertingen av
Cumberland, kallad Slaktaren.
Efter slaget vid Culloden 1746 gav han order om att anhängare
till Bonnie Prince Chalie
skulle jagas och fängslas. Ordern skrev han ner på
baksidan av ett kort, ruter nio.
Saka så fort du kan.
Visste du att...
...Napoleon inte drog ut i fält utan att låta sig bli
spådd i kort.
...Spader är högsta färgen när man spelar bridge.
Många tror att hjärter är högst i poker,
men alla fyra färgerna är lika mycket värda.
...Damerna i kortleken kallas för Bomans flickor efter
spelkorttillverkaren Alexander
Boman. När han dog övertog hans fru och döttrar
firman.
...Sedan 50-talet är ett Eskilstuna-företag Sveriges enda
betydande spelkortstillverkare
och årligen säljs över en miljon kortlekar i Sverige.
Det innebär att varje vuxen svensk
köper en ny kortlek ungefär vart femte år.
Tänk om det verkligen går att spå i kort.
Då ska du veta att det är det här som gäller
enligt
den gamla spåboken Sibyllans Hemligheter.
Hjärter Ess betyder kärleksbrev
Hjärter Tio = lycka i kärlek
Hjärter Fem = en snart förestående, lycklig resa
Ruter Kung = möte med en rik man
Ruter Nio = pengar från en släkting
Ruter Tre = vänskap
Klöver Knekt = möte med en ohederlig man
Klöver Fem = oförmodad penningförlust
Klöver Två = små förtretligheter
Spader Åtta = oenighet med käresta
Spader Fyra = otrevligt möte
Spader Två = sjukdom
Svaren
Gudinnan Pallas Athena
Riddaren Lancelot
Gustav Vasa
Årets
Julklapp
Det är inte alltid som spekulationerna om Årets
julklapp stämmer in. Förra året tippades
digitalkameran att bli Årets julklapp, men toppluvans
renässans gjorde så att 2003 års
Årets julklapp blev mössan.
Tidigare års Årets julklapp:
1988 Bakmaskinen
1989 Videokameran
1990 Woken
1991 CD-spelare
1992 TV-spelet
1993 En doft (parfym)
1994 Mobiltelefonen
1995 CD-skivor
1996 Internetpaket
1997 Elektroniska husdjur
1998 Dataspelet
1999 Böcker
2000 DVD-spelaren
2001 Ett verktyg
2002 Kokbok
2003 Mössan
För att koras som Årets julklapp skall en produkt
uppfylla något eller några av följande kriterier:
1. Produkten skall vara en nyhet eller nyväckt intresse
för året.
2. Produkten skall svara för ett högt
försäljningsvärde eller säljas i ett stort antal
enheter.
3. Produkten skall representera den tid vi lever i.
Källa:
Handels Utredningsinstitut (HUI)
Fuskarna tar över
världen
De flesta som drömmer om en Rolexklocka eller en Armanikostym
kommer aldrig att ha råd
med den. Därför frodas marknaden för piratkopior av
all tänkbara attraktiva märkesvaror.
Kunderna nappar på betet, men originaltillverkarna rasar.
Den som till äventyrs köpt sig en äkta Rolex
för 15 000-20 000 kronor, håller sig lätt
för skratt när grannen kommer och spänner meed sin
"Rolex", köpt för någon hundralapp
på gatan i demesterorten.
Då blir det onekligen en slant över till likaledes
illegalt kopierade cd, handväskor, cigaretter
eller varför inte en hel motorcykel.
Men usch och fy. Märkesindustrin gillar det inte och vi som
köper den där "äkta"
Armanikostymen får veta att vi profilerar på dem som
satsat på utveckling och kvalitet.
- Vi har investerat pengar i produkten och inte minst i
varumärket. När någon försöker utnyttja
vår produkt agerar vi omedelbart, säger presschefen hos
V & S Absolut Spirits, ett av de svenska
företagen med starkt profilerat varunamn och produkt.
Hur omfattande handeln med kopierade varor är det knappast
någon som vet, men i tidningen
Business Week uppskattade nyligen bedömare att fuskkopiorna
står för omkring sju procent av
all handel i världen. I pengar handlade det under 2004 om
sammanlagt 500 miljarder dollar,
omkring 3 500 miljarder kronor.
När det gäller läkemedel sker 10 procent av all
handel med piratkopior enligt
Världshälsoorganisationen (WHO). Det handlar alls inte
bara om potensmediciner, utan också
om mycket avancerade cancermediciner.
I den lukrativa handeln med piratmärken är den
organiserade brottsligheten inblandad.
Förra året ökade den amerikanska tullen sina
beslag av kopierade varor med 46 procent.
Trots att de stora märkesbolagen skickar spioner över
hela världen på jakt efter pirater ökar
handeln för varje år. Inte minst musikindustrin och
programindustrin satsar stora pengar för att
få stopp på eländet.
En gång i tiden utpekades Japan som kopiornas förlovade
land. I dag är Kina och kineserna värst.
Motorcykeltillverkaren Honda har fått se en av sina
oerhört populära 125-kubikare kopierad. Den
kallas till och med Honda. Biltillverkaren GM har stämt den
kinesiska billtillverkaren Chery för
att ha plagierat GM:s småbil Daewoo.
Några falska Volvobilar har världen ännu inte
sett, men däremot har "pirater" velat rida på namnet
Absolut. Med lyckligtvis inte så ofta, men det har
hänt.
Uppfinningsrikedomen hos dem som vill prångla ut kopior av
olika slag tycks oändlig. Ett sätt är att
blande äkta bilreservdelar till ett märke med
piratkopior. Ett annat är att skeppa dem till ett oändligt
antal hamnar för att ingen i slutändan ska kunna reda ut
ursprunget.
Inte bara Kina ser till att hålla piratmarknaden om ryggen.
Ryssland anses vara ett av de viktigaste
producentländerna för piratkopierade läkemedel.
Italien "satsar" på "äkta" märkeskläder,
Paraguay
på kosmetika och Bulgarien har hittat sin nisch - att
pirattillverka amerikansk sprit.
Men märkesföretagen ger inte upp kampen mot kopiorna.
Man vill värna om sina kunder.
V & S Absolut Spirits har haft tvister kring sin flaska och
dess utsmykning. På samma sätt agerar
Coca Cola, Lewis och andra som är rädda om sitt
varumärke. Och det kommer man att fortsätta med.
Stockholm (TT) 2005
Till Huvudsidan
Top
Lars-Ivan Söderlunds Hemsida:
Granskad 20 Februari 2005.
