JAZZ MUSIK
Gyllene skivan genom tiderna OJ (OrkesterJournalen)
1954 Lars Gullin: Danny’s dream (Metronome)
1955 Arne Domnérus: Rockin’ chair (His Master’s Voice)
1956 Hacke Björksten: On the Alamo (Metronome)
1957 Bengt Hallberg: Dinah (Philips)
1958 Harry Arnold: Quincy’s home again (Metronome)
1959 Åke Persson: Quincy, here we come (Metronome)
1960 Jan Johansson: Mäster Johansgatan 12 (Megafon)
1961 Jan Johansson: 8 bitar Johansson (Megafon)
1962 Bengt-Arne Wallin: Old folklore in Swedish modern (Dux)
1963 Eje Thelin: So far (Columbia)
1964 Lars Gullin: Portrait of my pals (Columbia)
1965 Bernt Rosengren: Stockholm dues (Columbia)
1966 Börje Fredriksson: Intervall (Columbia)
1967 Arne Domnérus: Mobil (Megafon)
1968/69 Bernt Rosengren: Improvisationer (SJR)
1970 Jan Allan: Jan Allan ‘70 (MCA)
1971 Bjarne Nerem: How long has this been going on (Odeon)
1972 Nisse Sandström: The painter (Odeon)
1973 Putte Wickman: Happy new year (Odeon)
1974 Bernt Rosengren: Notes from underground (Harvest)
1975 Eje Thelin: Eje Thelin (Caprice)
1976 Nannie Porres: Närbild (EMI)
1977 Rune Gustafsson: Move (Sonet)
1978 Arne Domnérus & Bengt Hallberg: Duets for Duke (Sonet)
1979 Nils Lindberg: Saxes galore (Bluebell)
1980 Jazz Inc: Live at Fasching (Caprice)
1981 Lars Sjösten: Select notes (Caprice)
1982 Jazz Inc: Walkin’ on (Dragon)
1983 Christer Boustedt: plays Thelonious Monk (Dragon)
1984 Tolvan Big Band: Montreux and more (Dragon)
1985 Rolf Ericson: Stockholm sweetnin’ (Dragon)
1986 Krister Andersson: and friends (Dragon)
1987 Bertil Lövgren: First time (Dragon)
1988 Åke Johanssons trio: Encore (Dragon)
1989 Lars Sjöstens kvartett: Roots and relations (Dragon)
1990 Joakim Milder: Still in motion (Dragon)
1991 Summit Meeting: Full of life (Dragon)
1992 Peter Gullin: Tenderness (Dragon)
1993 Krister Andersson: About time (Flash Music)
1994 Bosse Broberg & Red Mitchell: West of the moon (Dragon)
1995 Anders Bergcrantz: In this together (Dragon)
1996 Bobo Stenson: Reflections (ECM)
1997 Jan Lundgren: Swedish standards (Sittel)
1998 Per Texas Johansson: Alla mina kompisar (Kaza)
1999 Arne Domnérus & Bernt Rosengren: Face to face (Dragon)
2000 Patrik Boman 7 Piece Machine (Arietta)
2001 Magnus Lindgren & Radiojazzgruppen: Paradise open (Caprice)
2002 Per Henrik Wallin and His Gang: Tiveden (Phonosuecia)
2003 EST: Seven days of falling (Superstudio Gul)
2004 Peter Asplund: Lochiel's Warning (Prophone)
2005 Bobo Stenson: Goodbye (ECM)
Svenska moderna jazzinstrumentalister under 1950-talet
Trumpet Trombon Ventilbasun Klarinett Altsaxofon
Tenorsaxofon Barytonsaxofon
Vibrafon Gitarr Piano Bas Trummor
Leppe Sundewall En
trumpetare när det gäller den svenska jazzens kamp
för att finna sin form. Från slutet av 40-talet och flera år
framåt återfanns
Leppe i grupperna kring Gösta Theselius, Arne Domnérus och andra
som
i inspelningar med experimentsättningar sökte nya vägar för
sin musik.
Efter det har Sundewall främst blivit känd för sina insatser
som
bastrumpetare hos Simon Brehm.
Nisse Skoog
Från samma tid minns man också Nisse Skoog, vår förste
renodlade boptrumpetare, som senare mer och mer blev sektionsmusiker
under tiden med Thore Ehrlings stora orkester.
Arnold Johansson(-Stendahl)
Multiinstrumentalist. Främst trumpetare
och ventilbasun. Spelade i Malte Joihnsons orkester i Göteborg
1943-45.
Därefter var han hos Thore Ehrling fram till orkesterns upplösning
1957,
men fortsatte att spela med Ehrling i radio och på skiva, och ingick även
i
Harry Arnolds Radioband. Han spelade i huvudsak ventilbasun i Anders
Burmans sextett 1958, kom sedan till Almstedt-Lind, och ingick därefter
som trumpetare i Sveriges Radios symfoniorkester.
Arnold har också varit en av de få här i landet som kunnat
hantera den
otympliga ventilbasunen med ett musikaliskt resultat.
Hade en tidlös, musikalisk stil med en modern uppfattning. .
Rorf Ericson Hann under
ett par år i Staterna göra sig ett gott namn som
en duktig trumpetare. Arne Domnérus bildade hösten 1950 en orkester
tillsammans med den från Amerika hemvändande trumpetaren Rolf
Ericson. Under sin tid i Sverige byggde han upp en djärv och
infallsrik stil som sedan utvecklades på amerikansk botten. 1952
återvände han till USA, och Domnérus övertog kappelmästarsysslan
ensam. Ericson spelade i Staterna med så kända orkesterledare som
Benny Goodman, Charlie Barnet, Woody Herman och Stan Kenton.
1956 gjorde Rolf Ericson ett sommargästspel i Sverige med en
amerikansk kvintett. Efter en månads turné ser sig Rolf Ericson
tvungen att byta ut sina medmusiker på grund av missbruksproblem.
Turnén fortsätter ytterligare två månader. Rolf Ericson
återvänder
i slutet av september till USA efter fem slitsamma och händelserika
månader.
Bengt-Arne Wallin Den
moderne trumpetaren efter Rolf Ericson blev
Bengt-Arne. Han visar i sitt spel massor av influenser, från Armstrong
via Cootie Williams och Roy Eldridge fram till modernister som Miles Davis
och Clifford Brown. Knappast någon svensk jazzmusiker ger prov på
ett så
utmejslat och välformat "vertikalt" spel som Wallin, parat med
en sådan
rytmisk kraft. I kompositioner och arrangemang - han har bl.a. skrivit
mycket intressant filmmusik - visar Bengt-Arne upp en melodisk och
harmonisk talang som ytterligare säkrar hans tätplats bland våra
jazzmusiker av internationellt format.
Kom från Linköping till Malte Johnsons göteborgorkester
1949.
Till Stockholm och Seymour Österwall 1951. Därefter mångårig
medlem
i Arne Domnérus orkester från 1953. Blev sedan en av pionjärerna
med
svensk folkmusik i jazzton. Dessutom verksam som jazzpedagog.
Weine Renliden Blev
Rolf Eriscons efterföljare hos Domnérus. Stilistiskt
mitt emellan Rolf och Bent-Arne Wallin. Till en början ganska vek men
efterhand alltmer konturfast. Spelat med bl.a. Simon Brehms orkester och
Harry Arnolds stora radioband, även han är en talangfull komponist
och
arrangör.
Jan Allan Lyriken bland
trumpetmodernisterna i vårt land. Först verksam
som pianist, 1954-55 med Lars Gullin och Rolf Billberg. Kom snart till
Carl-Henrik Norins Nalensorkester. Spelade också från 1958 med
Almstedt-Lind-sextetten. Han har lett egna grupper, ofta i samarbete
med Rolf Billberg. Ytliga lyssnare tyckte sig i början spåra impulser
från
Miles Davis och Chet Baker i han spel, men en närmare analys visar att
vi här har en genuint svensk jazzbegåvning, med ett påtagligt
personligt
tonspråk i den lågmäldare stilen
Gösta Nilsson Han
föredrar måttfullhet i uttrycksmedlen. Slog
igenom hos Malte Johnson i Göteborg och har sedan dess spelat bl.a.
Thore Ehrling och Hacke Björksten.
Rune Lindgren Sveriges
kanske bäste förstatrumpetare. Spelar med
Malte Johnson. Han har bidragit oerhört till att ge orkestern dess
skarpskurna moderna profil i Woody Hermans och Count Basies anda.
Sixten Eriksson En allvarlig
konkurrent om denna position är Sixten
Eriksson, som i många år lett trumpetsektionen hos Thore Ehrling
och Leif Kronlund. Framför allt har han blivit berömd genom sina
insatser i Harry Arnolds radioband, vars fyra trumpetare han frontar
med stor auktoritet.
(Ernest) Benny Bailey
En briljant artist som tidigare fört en ganska
ouppmärksammad tillvaro här i landet men som nu kommit tillbaka
i rampljuset tack vare det ökade intresset för modern bopmusik av
den
mera hårdföra typen. Han är amerikan och han har upplevt bopperan
på ort och ställe - bl.a. var han medlem av en Dizzy Gillespies storband
vid Sverige-turnén 1948, och spelade sedan med Lionel Hamptons
orkester. Han var verksam i Europa då Seymour Österwall 1955
engagerade honom till sitt band. Han spelade en säsong hos
Carl-Henrik Norin och periodvis i Harry Arnolds Radioband, innan
Quincy Jones engagerade honom till sitt internationella storband vintern
1959-60. Han har därefter mest varit verksam i olika länder i Europa.
Benny Bailey har en rörlig, explosiv stil.
Leif Uvemark Trumpetare,
orkesterledare, ledde ett sjumannaband
som deltog i ungdomsprogrammet Snurrans orkestertävling 1957.
Kom sedan till Ib Glindemanns danska storband och spelade därefter
i Stockholm med bl.a. Leif Kronlund och Hacke Björksten. Han ledde
senare egna orkestrar i Malmö och var verksam i tyska radiostorband
Ernie Englund Amerikans
trumpetare, bosatt i Sverige från och med
1952. Även sångare i en skrovlig rytmisk stil. Annars är han
mest känd
som "sweet"-solist, främst med sin hammond-ensemble 1954-55.
Även
förste trumpetare i storband, bl.a. Harry Arnolds Radioband i många
år.
Åke Jönsson
Från Härnösand. Ledare för en av landets mest
uppmärksammade amatörorkestrar under andra hälften av 50-talet.
Den vann flera orkestertävlingar och gjorde radiosändningar men
aldrig någon skivinspelning. Det finns en privatinspelning från
en
radioutsändning i Sundsvall 7 januari 1959. Den inspelningen
finns på skiva. Svensk Jazzhistoria vol.8 Swedish Jazz 1956-1959.
Sven Olof Walldoff Trumpet med Carl-Henrik
Norin 1954.
Bastrumpet med Simon Brehms orkester 1957
Eddie Köhler spelade med Rolf Lindells orkester 1958
Sven Sjöholm Trumpet och orkesterledare Göteborg 1955
Åke Persson Framemot
mitten av 1950-talet kan man spåra en viss
omsvängning hos de moderna musikerna som redan hunnit etablera sig.
Man började ägna mer uppmärksamhet åt de rytmiska kvaliteterna
inom
jazzen. Ett utmärkt exempel utgör trombonisten Åke Persson.
Han
utvecklade efterhand en efter europeiska förhållanden mycket stor
teknisk skicklighet. Den har dock aldrig fått bli något självändamål
utan
använts som uttrycksmedel för en osedvanlig stor rytmisk begåvning.
Åke avstod medvetet från melodiskt och harmoniskt raffinemang för
att
bättre kunna ge uttryck för den drive, den rytmiska puls som utgör
en
oersättlig beståndsdel inom all jazz. Det är nog inte orättvist
mot hans
kolleger att säga att han är tämligen utan konkurrens här
i landet som
jazzpersonlighet på sitt instrument. Men några finns det dock som
är
mycket hörvärda.
Andreas Skjold Mest
känd i Sverige efter Åke Persson. En fin import
från Norge. Verksam i Sverige under 50/60-talet, kom först till
Malte Johnsons orkester i Göteborg, där han blev en flitigt lanserad
solist. Medverkade i Johnsons skivinspelningar hösten 1955, men
lämnade i samma veva Göteborg och övergick till Thore Ehrlings
orkester. Blev snart en ofta förekommande studiomusiker i Stockholm.
Spelade därefter i Harry Arnolds Radioband och med
Carl-Henrik Norin, innan han på 60-talet återvände till Norge
Curt Järnberg Studerade
under en viss del av 50-talet i USA på
stipendium vid Berklee School of Music. Även ventilbasun
med
Rolf Billberg Quintet
Richard Brodén Kom
fram på allvar i Kettil Ohlssons orkester 1954.
Sedan
hos Malte Johnson visade han sig vara en lovande modern talang.
Eje Thelin Även
kompositör och arrangör. Började spela dixieland med
ungdomliga Pygmé Jazzband, som gjorde skivdebut 1954. Ett par år
senare ledde han en modern inriktad kvintett tillsammans med
ventiltrombonisten Lalle Svensson, som splade piano i Pygmé-orkestern.
Thelin spelade också storbandsjazz 1958-59 i Stockholm där saxofonisten
Björn Rosengren ingick. Trummslagaren Bosse Skoglund och Thelin var
sammanhållare. Thelin ingick också i Joe Harris
kvintett 1958-59, hösten
1959 i Seymour Österwalls orkester och sedan i Putte Wickmans sextett.
Från 1961 ledde han i huvudsak egna grupper.
Lalle Svensson En yngre trombonist och ventilbasunist
Christer Fryklöf Spelade
först dixieland i skolband i Stockholm
och gjorde sin enda skivinspelning med Jack Lidströms Hep Cats.
Övergick till modern jazz, bl.a. en tid med Hacke Björkstens kvintett.
George Vernon Spelat med Lars Gullin 1956
Gordon Olsson Spelat med Lars Gullin 1956