Bilder från Norafjärden
På 1950-talet var vintrarna alltid kalla och full av snö.
Somrarna varma och full av sol. Men, kanske var det inte alltid så...
Ljuvliga barn och ungdomstid.
Sommarens höjdpunkt och stora äventyr var i alla
fall semesterresan
till Norafjärden. När fader Rudolf och hans bror Ruben fick sin semester
packades det för resan ner till Norafjärden.
Ruben hade en liten motorbåt av trä som vi åkte med till vårt
semestermål.
Vår familj bestod av: Min far Rudolf och min mor Ingrid
samt min bror Bo.
Rubens familj: Ruben med frun Willie och dottern Marianne.
Det var inte lite packning som skulle med i båten. Jag litade aldrig riktigt
på den lilla båten. Det var ett våghalsigt äventyr när
vi rundade
Hornöberget och vinden låg på utifrån havet. Då
hade vi sidvind och det var
rätt otäckt när havet låg öppet med höga vågor
utifrån Storfjärden.
Jag var alltid rädd när det blåste kraftigt,
rädd att vi skulle få motorstopp och
driva in mot klipporna vid Hornöberget. Men motorn gick som den skulle.
Däremot fick vi motorstopp en gång längre in
i Norafjärden när vi var på
väg till Fjärdbotten. Det visade sig att det kommit in fukt i motorn
där det
inte skulle finnas.
Vi fick ro den sista dryga biten. Den biten tog några
extra timmar i anspråk.
Innan Ruben köpte sin stuga på Rossöholmen tillbringade vi några
somrar
i Fjärdbotten där det fanns fäbodstugor som vem som helst kunde
använda.
Dessa stugor var inte i det bästa skick, så vi fick
täta igen springor med
papp som vi hade med oss i båten. Taken på stugorna var i alla fall
hela.
Det var bara att sätta igång och städa stugorna som vi skulle
använda. Det
blev trivsamt trots att allt var i primitiva former.
Kallkälla med fint vatten fanns bakom en av stugorna.
Där tillbringade vi våra första sommarsemestrar
innan resan gick
Rossöholmen.
Ingen gjorde i anspråk på stugorna på den
tiden. Sedan köpte Kramfors
kommun in fäbodarna och rustade upp dessa.
-----------------
Under Redigering
Min bror Bo berättar.
De första minnen jag har från Norafjärden är
en resa till Fjärdbotten, jag vet inte
om min farbror Ruben redan då hade någon stuga
men jag tror inte det.
På Fjärdbottens fäbovall fanns det några gamla timmerstugor,(
i dag är dessa stugor renoverade av Kramfors kommun och besökande
kan få hyra dessa.) Men när vi for dit så var stugorna i väldigt
dålig skick man kunde se mellan stockarna så otäta var dom.
Min far och min farbror fick börja med att täta stugorna med papp
så att det skulle bli lite mindre drag. Det fanns nog ingen spis i dessa
stugor så maten lagades på ett fotogenkök,
Jag tror att det fanns en kallkälla i närheten av vallen.
Mina minnen från den tiden är väldigt sporadiska men en händelse
kommer jag väl ihåg det var när min farbor skulle länspumpa
båten, jag var väl med som vanligt och han funderade varför
inte vattnet minskade i båten, det var mitt fel jag hade väl fått
en ovanligt ljus ide och stoppat slangen från länspumpen ner i min
byxficka så vattnet rann tillbaka ner i båten.Det blev nog en hel
del muntra skratt från dom vuxna när jag avslöjades.
Resan till Norafjärden
Jag mins inte var vi lastade båten för resan, men
jag tror att det var vid bryggan nedanför
Valle Berglund. Det var min farbror Ruben min faster Willie och deras dotter
Marianne.
Min far Rudolf, min mor Ingrid, min bror Lars-Ivan och jag. Ibland tror jag
att vi hade en eka på släp efter båten med packning ,den första
båten min farbror hade var ganska liten och vi var många som skulle
åka med.
Resan började under lilla Sandöbron och förbi färjkajen
sedan passerades Klockestrand,
När vi kom till Granholmen gick vi alltid mellan holmen och fastlandet
på Klockestrands sidan.
Vi passerade Kalle Jönssons ställe som det sista man kunde räkna
som Klockestrand. Sedan gick vi förbi Rystrand ( på den tiden var
detta helt obekanta ställen för mej) nästa plats vi kom till
var Vargön vid norra änden av ön på fastlandssidan låg
några sjunkna pråmar så där fick man hålla sig
ganska långt ut från stranden. Nästa ställe var Björkudden
där fick man se upp så att inte färjan som gick över älven
mellan Nyadal och Veda dök upp bakom udden.
Ibland gick vi in till Nyadal för ett besök hos Zetterblads. Jag tror
att Ruben var bekant med dom. Där fanns ett cafe och hade man tur kunde
vi barn bli bjuden på glass av gubben Zetterblad. Detta ställe ligger
nu i skuggan av den stora Högakusten bron. Sedan rundade vi Hornöberget
och det var ett ställe det kunde gå stora vågor på ,
därifrån var det öppet vatten ut till Bottenhavet.
Sedan vi rundat Hornöberget var det ofta medvind och vågorna kom
akterifrån då fick man parera med rodret så att inte båten
skulle ställa sig på tvären. Längre in vart det lugnare
då närmade vi oss färjeleden mellan Hornökrången
och Svartnora även där fick man se upp för färjan . Denna
färja var en linfärja så man kunde inte passera så nära
den, även den färjeleden är numer ersatt med en bro.
Sen kom man till Middagsholmarna där hade Bertil och Kajsa Edlund sin stuga
vid udden mot
färjeläget på Svartnorasidan ( Kajsa var kusin med mamma), vid
sundet mellan ön och fastlandet fanns det många sommarstugor den
enda jag kommer ihåg namnet på ägaren till
låg höst uppe på berget precis när man passerat ön,
den ägdes av Leonard Sjölander från Klockestrand.
När man passerat dessa öar var man inne i Norafjärden,det var
några spridda stugor i vikar efter stranden den sista udden innan man
svängde till höger fanns det en stor stuga Om jag inte minns fel ägdes
den av Albin Hallen från Lungviksstrand.
När man svängt runt denna udde hade man Rossöholmen till vänster
första stugan på
Rossöholmen ägdes av någon från Lunde jag tror att han
hette Valle Sjödin. På fastlandssidan låg några enstaka
stugor jag tror att en av dom ägdes av min faster Vera och hennes man Artur
Pettersson .
Vid nästa udde av holmen låg Sven Wedins stuga han var från
Sandö och hans fru Göta skötte posten på Sandö till
deras brygga brukade vi gå och bada.
Mitt för passagen mellan Rossöholmen och ” Malmströms holmen”
låg på fastlandssidan någon grå byggnad nere vid vattnet
jag vet inte om det var ett båthus eller en lada,den låg en bit
från vattnet så jag gissar på det sista.
I den grunda viken mot ”Malmströms holmen” där låg
min farbrors stuga och där tillbringade jag den lyckligaste tiden av min
barndom.
--------------
Sommarstugan
Under den tid som stugan byggdes bodde vi i tält i skogen bakom stugan,
det var stora tält jag minns att vi hade sängar i tälten. En
gång när min farbrors son Sven-Olov ( han var äldre än
oss andra barn och var sällan med oss i Norafjärden) skulle tjära
taket på stugan då hände det naturligtvis något som jag
blev inblandad i.
Taket lutade ganska mycket och när han skulle tjära den del som låg
upp mot skogen stog jag nedanför och tittade på, nyfiken som vanligt.
Vad händer då? Jo naturligtvis gled tjärpytsen ner från
taket och landade någon meter framför mej tjäran skvätte
så klart ur hinken och där stog jag, det tog nog en hel dag att få
ren mej från tjära.
Måsen
En gång fångade vi en mås (eller om det var en trut) den var
skadad och kunde inte flyga så jag och min bror Lars-Ivan och min kusin
Marianne rodde ikapp den fångade den och stoppade in den under aktertoften.
När vi kom iland tog vi måsen och bar in den i stugan, det blev inte
så populärt bland dom vuxna( en mås är stor om man tar
in den i en liten stuga) så ut åkte både vi och mås.
Jag bar ner den till vattnet och skulle släppa den , när måsen
bet mej i ansiktet. Jag
minns att det gjorde väldigt ont, den släpptes och jag minns att jag
stog och skrek och svor efter den att det var tacken för att jag släppte
den fri. Den var naturligtvis rädd och skulle försvara sig men det
begrep väl inte jag just då.
Snipan
En snipa är en båt som är spetsig både i för och
akter, vi hade en liten snipa i Norafjärden den betraktade jag som min
egen båt . Nästan varje dag var jag ute och rodde i den, det fanns
mycket vass i viken där stugan låg , ibland rodde man så fort
man kunde rakt in i vassen då slöt sig vassen bakom snipan så
man blev instängd, då fick man dra i vassen för att komma ut
igen för det var omöjligt att ro i den täta vassen.
Det var härliga sommardagar vi barn hade på Rossöholmen , en
dag hände något fruktansvärt för mej min far och min farbror
hade tagit snipan på släp efter båten och åkt in till
fastlandet för arr hämta sand till skorstens murning.
Antagligen lastade dom för mycket sand i snipan så att den gick för
djupt i vattnet, på vägen tillbaka till stugan så sjönk
min snipa, jag minns att jag blev fruktansvärt arg på dom för
att dom hade sänkt min snipa. Senare när man tänker efter så
hade dom en väldig tur som hann att kapa trossen innan den sandlastade
snipan drog båten med sig ner i djupet.
Men så tänkte inte jag då jag var mest upprörd över
att min privata båt hade försvunnit i djupet, då spilldes nog
många tårar över den.
-----------
