MUsik - Skrivsida

Den folkliga dansmusiken och dess instrument

Dans har förekommit i alla i tider.

Dansen har på alla kulturella utvecklingsstadier och i alla tider varit
förenad med musik. Dansen är också den först utvecklade av alla konstområden.
I sin ursprungliga form var den nära förbunden med människokroppens naturliga
rörelseschema och brukade inte beledsagas av musik. Det rytmiska
ackompanjemanget åstadkoms av kroppens rörelse, accentuerade genom
stampningar med fötterna och handklappning, sång och skrän. Så småningom
övertogs ackompanjemanget av åskådarna, ofta kvinnor, tills slutligen dansen
kom att förbindas med sång och musik av därtill särskilt utsedda personer.
De först brukade instrumenten var trummor.

I Urtid såväl som Hednisk tid var dansen en rituell handling vid offer till naturen
och för den egna och familjens välgång.

Med hjälp av rösten frambringades olika ljud.
Någon slog med en träbit eller benbit mot en trästock. Man upptäckte att
ljudet blev annorlunda om träbiten var ihålig. Djurhudar som spändes över
olika saker anslog med pinnar. Man blåste i ihåliga växt- och trädelar som med
tiden kom att utvecklas till olika blåsinstrument. Senor av djur spändes över
ihåliga träbitar, som under tidens gång kom att utvecklas till olika typer av
instrument.

Så utvecklas dans och instrumenten under en lång tid och vi hoppar fram till
den gamla allmogekulturen.

Framme vid den gamla allmogekulturen finner man en spelman som anförde
dansen med sin fiol. I brist på fiol kunde man dansa till någon som trallade.

Vi är framme vid bruksorkestrarna. Där var det mässing instrumenten
som dominerade. Sedan kom blåsorkestrarna vid sågverken och
skarpskytteorkestrarna.
Nu börjar även träblåinstrumenten ingå i de olika blåsorkestrarna.
Dessa orkestrar var den tidens dansorkestrar.

Dragspelet gör sin entrè. Först som soloinstrument. Därefter kommer
dragspelsorkestrarna. Först som trio, med dragspel, bas och trummor.
Sedan kvartetter med dragspel, gitarr, bas och trummor. Därefter utökas
dragspelsorkestrarna med ett eller flera blåsinstrument.
Under en tid var dragspelet nästan var mans egendom.
Gammal dans blandas med foxtrot.

Schlagermusiken får sitt genombrott.
Det dansas till storband där jazzmusiken står på repertoaren.
Under hela femtiotalet grasserade den så kallade rockflugan i landet.
Rockmusiken med sina elinstrument. Sångare, elgitarr, elklaviatur,
elbas, trummor och något blås.

Och det dansas som aldrig förr. På parker, retauranger, krogar m.m.
Diskomusiken gör sitt intåg.
Knätofs musiken får också en uppsving med sina särskilda danser.
Fokdanslag finns på många stälen.

De nya dansbanden med modern schlagermusiken gör sitt segertåg över Sverige.
Och på den vägen är det.

Salsåkers ångsågs egen hornorkester i början av 1900-talet:
övre rad fr.v. E. Nilsson, Johan Asplund, John Gerdin,
nedre raden fr.v. August Söderström, Jonas Nordin och Axel Hedin

Mellan 1900 och 1910 fanns det en hornorkester i Salsåker. Vid sekelskiftet blomstrade
sågverksepoken och i Salsåker kom sedemera ett av landets största sågverk att finnas.
Här fanns förstås åtskilliga musikintresserade och kunniga musiker bland arbetarna.
Varje sågverksägare med självakning uppmuntrade arbetarna att bilda orkestrar. Vid den
här tiden var hornorkester med mässinginstrument på modet och den taktfasta musiken
mycket populär.

År 1900 anställdes en sågställare E. Nilsson på Salsåkerssågen. Han hade spelat i
hornorkestrar tidigare. Nilsson föreslog sågverksägaren Axel Kjellström att bilda en
hornorkester i Salsåker. Kjellström, som själv var sångare och musikant, var genast
med "på noterna". Disponenten köpte in nödvändiga blåsinstrument medan Nilsson
rekryterade musiker.

Salsåkers Hornorkester, som fick sex medlemmar, kom snabbt igång och började träna
för att så småningom uppträda offentligt. Orkestren bestod av sågställarna E. Nilsson
och Axel Hedin, bokhållare John Gerdin samt Johan Asplund, August Söderström och
dennes svåger sågverksförmannen Jonas Nordin. Den sistnämnde spelade ess-kornett
och var för övrigt far till de pojkar som sedemera skulle bilda Bröderna Nordins
orkester i Salsåker dryga 30 år senare.

Hornorkestern uppträdde på åtskilliga danser och fester runtom i Nordingrå men även i
grannsocknarna Ullånger och Vibyggerå var man flitigt anlitade.

Givetvis spelade man på sågverkets egna kalas nere på herrgården.
En av orkestermedlemmarna, Axel Hedin, berättade en gång om en av höjdpunkterna
i detta sammanhang: "Då disponentparet Kjellström firade sitt silverbröllop anmodades
vi att spela varje dag i en hel veckas tid!"

Sågens egen orkester stod förstås också för musiken på den årliga "Sågdansen".
När tvåskiftsågningen (även kallad dubbelvaktsågningen) upphörde för vintern bjöds
det upp till dans i någon av bondgårdarna i trakten.

I maj månad 1905 fick hornorkestern "tillökning". Då kom ett par flyktingar över havet
i en öppen båt som anlöpte Salsåker. De hade flytt undan det rysk-japanska kriget som
då pågick (Finland tillhörde vid den här tiden Ryssland). Det var två finländare vid namn
Mattsson och Åberg som sökte och fick arbete på sågen.

Bägge var dessutom mycket skickliga musiker som tidigare spelat i flera orkestrar.
Det har berättats att de någon gång spelat vid den ryske tsarens hov i S:t Petersburg.

Finländarna blev en god förstärkning i Salsåkersorkestern då de behärskade alla instrument.
Mattsson kunde dessutom såväl komponera egna stycken som arrangera musik.
Under deras korta tid tillkom flera nya stycken och framträdandena var många.

Men redan på hösten samma år, 1905, återvände de båda finländarna över havet och
saknaden efter dem var stor. Efterhand fick orkesterns medlemmar andra intressen,
gifte sig och bildade familjer. Spelningarna blev färre och det var svårt att rekrytera
efterträdare.

1909 emigrerade en av musikerna, August Söderström, till Amerika. Efter det hade
Salsåkers Hornorkester inga fler offentliga framträdanden

Källor:
Toner från Salsåker: Kramfors Kommun
Karl-Bertil Alm, Södertälje

Arne Linds Qwintet, var en populär orkester i slutet av 1950-talet.
De turnerade runt om i Ångermanland och spelade allt från rocklåtar
till dansbandsmusik. fr.v: Gunnar Olsson trummor, Kjell Sahlin gitarr,
Tore Widenbladh bas, Arne Lidman dragspel och Owe Fahlén saxofon.

Jonas Nordin hette en av medlemmarna i den hornorkester som fanns vid Salsåkers
sågverk i början av 1900-talet. Nordin kom från byn Klocke i Nordingrå socken men
kom sedemera att bosätta sig och arbeta i Salsåker. Han blev sågverksförman och
fostrade tillsammans med hustrun Hedda 13 barn som alla föddes mellan 1901-1920.
Alla utom en fick leva ett normallångt liv, men ingen av dem är i livet idag.

Av de 13 barnen var 9 pojkar. Åtta av dessa bildade så småningom en dansorkester
som blev en av de populäraste i Ångermanlad på 1930- och 40-talen.
Familjen Nordin bodde i en av bostadskasernerna som låg ovanför sågen i Salsåker.
Pappa Jonas såg till att alla fick lära sig spela ett eller ett par instrument. Och alla fick
lära sig spela efter noter.

Vid den här tiden dök dansbanor upp som svampar ur jorden rutom i landskapet.
Barnkullarna var stora och skarorna av nöjeslysten undom växte. Efterfrågan på
dansband var stor.

Bröderna Nordin blev en av dessa populära orkestrar, famför allt i sin hembygd
Ångermanland. Orkestern spelade såväl gammaldans, eller kulturellt som det kallas,
som modern dansmusik - inte minst storbandsjazz.

Mellan 1928-1938 investerades tusentals kronor i flera instrument: ett piano, en banjo,
en trombon, en gitarr, en basfiol, trummor, tre violiner, två dragspel, två trumpeter, två
klarinetter och tre saxofoner.
"Vi hade råd med detta eftersom vi varken söp eller rökte. Musiken var
vår glädje förutom att den gav oss pengar".

1933 köpte Knut ett kvalitetsdragspel av typen "Raggie Special" för 1250 kronor.
Ett köp som blev omtalat på byn: Han är inte klok, det hade räckt till ett helt torp!"
Det var visserligen sant, men summan spelades nog in flera gånger om under tiden
i Bröderna Nordins.

Hemmaplan var förstås Borgen i Salsåker - dansbanan med det vackraste läget, högt
uppe på berget, med en hänförande utsikt över Ullångesfjärden. Borgen byggdes i
slutet av första världskriget och togs i bruk i början av 1920-talet. Storhetstiden var
1930-50-talen. Omkring 1960 var det slutdansat på Borgen.

De spelade alltid på Borgen på sista april och midsommaraftonen, liksom på den
populära "Koppra-festen" (Konsums årsmöte).
På den här tiden var gaget per man och kväll omkring 20 kronor.

1942 gick sågen på knäna i och med Krüger-kraschen, med den drevs vidare i mindre
skala av nya ägare. Vid den här tiden blev det också uppehåll med spelandet.
Några av sågverksarbetarna fick arbete på Nordingrås skofabriker, bl.a. Sven Hellgren.
Flyttlasen började gå söderut. I brist på arbete flyttade bröderna ner till Södertälje och
började arbete på Igelsta Såg.
Bland dessa fanns fem av bröderna Nordin, nämligen Knut, Ture, Paul,
Lennart och Sören. Så småningom anslöt sig ex-"Nordinaren" Sven Hellgren.

Bröderna Nordin orkester etablerade sig ganska omgående som dans- och
underhållningsorkester i Södertälje med omnejd. På sommarsöndagarna ljöd
deras musik i Stadshotellets park- och uteservering. Bröderna sökte sig så
småningom över till Scania Vabis fabrik i Södertälje och arbetade kvar där
tills pensionen.

Musiken har ett eget språk. Inte minst när det spelas salsa. I det nya storbandet
Son Candela spelar det ingen roll att medlemmarna kommer från fyra olika länder
De latinamerikanska rytmerna är livsbejakande och medryckande.

Samtliga jobbar som professionella musiker eller är musiklärare.
Göte Eriksson spelar trumpet. Kjell Norberg saxofon,
slagverk Hector Oviedo, kommer från Kuba, gitarrist Javier Pirfano,
kommer från Spanien,basist Lars-Åke Högberg, och sångaren heter
José "Lucho" Hinestroza Alberto Escobar sjunger och spelar bl.a. güiro.

Repertoaren spelade delar av gänget även på Salsa Negras tid.
Några av medlemmarna ingick i Salsa Negra, som upplöstes för några år sedan.
Några har flyttat sedan dess. Andra har kommit till.

De sju musikerna träffas i en av Musikskolans källarlokaler på Floragatan i Sundsvall.
Egentligen skulle de ha varit tolv till antalet, men det är svårt att hitta en tid när alla
kan träffas samtidigt.

Son Candela kommer att repa varje vecka och på sikt hoppas man på att
få komma ut och spela.

Cornet : Claes Ringqvist
Clarinet: Kjell Sundin
Trombone: Lars Kjellberg
Sousaphone: Bengt "Bim" Ingelstam
Banjo: Mats Fagerberg
Drums: Bertil Falk
Vocals: Kersti Billström
Piano: Åke Dahlbäck
Violin: Svante Nordell

Barfota Jazzmen från Västernorrland anses som ett av de bästa
banden i världen när det gäller New Orleansmusk.
I mer än 30 år har Barfota Jazzmen, med medlemmar från
Härnösand och Sundsvall, spelat New Orleans-musik.
Under åren har bandet blivit allt mer hyllat, inte minst från andra
sidan Atlanten.
De ger ut sina skivor på amerikanskt skivbolag och hyllas i
amerikansk jazzpress.
Den senaste och femte cd:n "I vant to be a Birdman" gavs ut av
ett amerikanskt bolag. En kritiker i ansedda amerikanska
Jazz Journal hyllar cd:n som en av årets tio bästa plattor.
Nästa cd kommer också att släppas på ett amerikanskt bolag.
Bandet har förvisso kända nummer i repertoaren men har också
under åren grävt fram gamla New Orleans-kompositioner som i
vissa fall aldrig spelats tidigare, ens i USA.


Initiativtagaren Alberto Escobar med sin gula gurka, eller güiro som den också heter.	Kjell Norberg och Göte Eriksson har en viktig roll i Con Candela	Hector Oviedo är slagverkare	Gitarristen Javier Pirfano behärskar de flesta instrumenten


Bröderna Nordin vid en spelningpå hotell Erikslund i Ullånger någon gång1930-35: fr.v. bakre rad Ture och Bengt, främre rad fr.v. Knut, Konrad, Paul och Alfons.	Bröderna Nordins Orkester från Salsåker. Stående fr.v: Lennart, Knut och Alfons. Sittande fr.v: Ture, Sören, Sven Hellgren, Paul och Konrad.