Folkets Park, folkpark, benämning på
förlustelseområde, friluftsanläggningar
med teatrar, dansbanor m.m., ägda av
fackliga, politiska och ideella organisationer

Minnen, möten, mygg...
Den svenska folkparken är en institution som har en särskild plats i många svenskars
minnen och sinnen. Mygg, fickpluntor, trevande danssteg, musikupplevelser, enarmade
banditer, flörter, fyllebråk - många möten har skett under dansbanornas kulörta lyktor,
och många snedsteg har begåtts i dunklet bakom tombolastånden...

"Dansbanan fylldes på nolltid. En tjock människogröt svallade orytmiskt och
formlöst fram och tillbaka. Ett och annat överårigt par försökte dansa alldeles
vanligt. De gick obönhörligt under i virrvarret. Småungar käkade korv och
drällde med ketchup och senap på kringstående som hängde i klasar runt
dansbanans räcke. På bänkarna vid det taggtrådskrönta staketet satt
gamlingarna, turister och urinvånare om varandra. De förfasade sig säkert
inte över någonting. På deras lyckliga och skrattande anleten syntes tydligt
att de med varm glädje mindes forna dagars midsommaraftnar, spriten,
spyorna, slagsmålen, trevandet under kjolarna, famntagen i buskar och tält,
oäktingarnas nedkomst i mars månad påföjande år".
Christian Stannow

"De kulörta lyktorna. Det är ju det som är parken. Plockar man bort
de kulörta lyktorna från en folkpark tar man också en rejäl bit av dess själ".

Det hör till traditionen att artister som uppträtt i en parken också ska skriva
ska skriva in sig i gästböckerna. Folkparksarrangörerna plockar gärna fram
dessa artistbiblar med stolthet för att visa vika artister som uppträtt.
De flesta artister tackar för en trevlig kväll i parken.
Men alla var inte jämt så förtjust. Mitt i en av gästböckena från Vadstena folkpark
från 1960-talet ryter jazzlegenden Arne "Dompan" Domnérus till: "Pianot var så
illa stämt så vi skriver inga autografer..."

Vissa folkparker blir mer berömda än andra. Den som gjorde den lilla
Vittingeparken nära Sala berömd är Owe Thörnqvist. Han har skrivit en låt
om just Vittingeparken. "På festplatsen" som handlar om en skjuts på cykel
till Vittingeparken, där de unga paret ska dansa och "dela på en Citronil
och kasta pil".

På festplatsen

Hej, goddag, hur står det till damen?
Säg vill Ni inte sitta upp på ramen?
Jag bjuder, jag bjuder på "skjuss" på min velocipé,
hoppa upp och föl me´
så ska vi ta en sväng till parken å titta,
slantar har jag så nog ska vi hita
på någe´ skoj, vi kan dela på en Citronil och kasta pil.
För se i Vittingeparken e´de´dans i kväll
å dom har skaffat hit ett stadskapell
å svänger de´gör de´, de´vet jag,
jag har hört dom förut,
men klocka ett´e´de´slut.
Så de´e´bäst vi rampar på, lila stumpan.
Kors, nu gick en maska på strumpan.
Men nej, gråt inte mer,
det går säkert fler innan sola´gått ner.

Under över alla under,
se länsman springer som den värsta Gunder
å etter´e Petter å råstarka Larsson i Krok.
Näj, nu går de´på tok.
Säj hör du flicka, nu lär du håll ´i rocken
för inte kutar väl jag för en tocken,
näj, nu ska jag kavla upp ärma ´för då går de´bäst,
nu e´de´fest.
Å sir du, pang där åkte både Per å Larsson,
de´finns intge nån i hela byn som har sån
sväng-tjo-la-bläng-far-å-fläng uti näva´som ja´
men nu får de´va´bra.
Men jös i korse namn, nu fick jag en på truten,
jag hade bara en tand å länsmn slog ut den.
Men jag gråter inte mer,
jag får säkert fler innan sola´gått ner.
Owe Thörnqvist

"Mitt i den svenska sommaren finns en Folkets Park.
Där blir den rädde av en pilsner stor och stark.
Där blir den sorgsne glad, här blir den arge snäll
och ensam eller tvåsam - det är sommarkväll"
Beppe Wolgers

Folkets Park

År 1889 bildades det socialdemokratiska arbetarpartiet.
Bara några år senare öppnades Sveriges och socialdemokraternas första Folkets Park,
i Malmö 1893. Namnet "Folkets Park" lär ha skapats av den socialdemokratiske
pionjären Axel Danielsson med den belgiska motsvarigheten "Maison du peuple",
som kommit igång några år tidigare, som förebild.

Knappt hade parken i Malmö slagit upp sina grindar förrän en folkparksfeber spred
sig över landet. Ingen ort med ambitioner och framtidsintressen ville vara sämre än
skåningarna. Hälsingborg och Lund öppnade sina parker för folket redan 1895,
Eskilstuna följde efter 1898, Västerås 1899, Kalmar 1900 och Norrköping året därpå.
Der tog ett decennium att täcka landet med populära fokparker.
År 1958, samma år som Sveriges Radio började sända tv dagligen över hela landet,
fanns det 245 folkparker runt om i Sverige.
I första hand skapades de på expansiva industriorter, men de uppfördes också
på landsbygden där man, icke vile hamna i städernas skugga.
År 1905 bildades Fokparkernas Centralorganisation.

Folkets Park var en uppfinning av arbetarrörelsen. Redan från början bestämde
arbetarrörelsen att det skulle vara klass på underhållningen i Folkets Park.
Gamla tidningsklipp och annat från folkparkernas barndomsår visar att
arbetarrörelsen som styrde skutan gjorde tummen ner för artister och evenemang av
det "billigare" slaget. Istället propagerade man för fostrande och bildande artister.
Man skulle kunna säga att populärkulturen fick stryka på foten till förmån
för finkulturen.

Redan på 1920-talet hade dock de kommersiella aspekterna på tillvaron drabbat även
"sosseparken". Biljettintäkterna blev allt viktigare. I många städer förvandlades
Folkets Park till traditionella nöjesparker med karuseller, dansbanor, radiobilar.

Storhetstiden för Folkets Park var 1950-talet. Mängder av utländska artister turnerade i de
svenska parkerna. Ray Charles, Count Basie (från Malmö till Gällivare) och till och med
Frank Sinatra. Sinatras mytiska folkparksturné på 50-talet drog minimalt med publik och
recensenterna gjorde tummen ner. Och rocken, den tog Folkets Park hand om omedelbart.

1956 arrangerade Bildjournalen och Folkets Park den första rockdanstävlingen. Den kanske
förste svenske rockaren var vår egen Rock-Ragge som i pausen på en dans i Långsele rev
av några färska rocklåtar till publikens jubel. Rock-Olga, Rockande samen, Little Gerhard,
Rock-Boris och förstås Jerry Williams. Alla framträdde de i vartenda Folkets Park i hela Sverige.
Under 1960-talet kom popexplosionen. Massor av svenska popband turnerade för utsålda hus.
Tage, Hep Stars, Mascots, Lenne and the Lee Kings (med sångaren Lenne Broberg från Nyland),

Ola and the Janglers, Shanes och allt vad de hette. När Hep Stars spelade på Folkets Park
Härnösand gick en ung frilansare på Nya Norrland dit och skrev om den fina konserten och
den härliga stämningen. Sista meningen i artikeln löd "efter konserten blev det upplopp".

Många av de brittiska popbanden turnerade också i de svenska folkparkerna.
Cliff Richard & The Shadows, The Beatles, The Kinks, The Hollies, Spencer Davis Group
och andra popband från England verkade trivas med att spela på myggiga utomhuscener.

Proggrörelsen och dansbandsvågen på 1970-talet blev en vattendelare för Folkets Park.
Folkets Park satsade på dansbanden och ville inte ha något att göra med den radikala
musikrörelsen.

De stora publikmagneterna på 80-talet var Carola, Ulf Lundel, Roxette, Magnus Uggla,
Gyllen Tider, Streaplers, Europe, Flamingokvintetten, Vikingarna och Thorleifs m.f.

Modern schlagermusik ä omåttligt populär, inte minst bland de yngre. Detta har påverkat
dansbanden. De låter inte längre likadant som förr. Barbados, Zlips, Bogarts m.f. är
band som det går alldeles utmärkt att dansa till. Och Thorleif Torstensson - Sveriges okrönte
dansbandskung håller fortfarande ställningarna.

Jerry Williams är en av våra mest rutinerade folkparksartister. Han har turnerat sedan
början av 60-talet och är fortfarande het som artist.

Tack vare dansbanden kunde Folkets Park hänga med skapligt in i framtiden. Men inte var
det som förr. I Härnösand gick Parkaden, som efterträtt nedbrunna Folkets Park, i konkurs i
början av 1990-talet.

I Kramfors har Folkets Park i Kramfors och Folkets Hus i Bollsta gått samman för att inte
konkurrera om en krympande danspublik.

Det finns undantag som också visar att alla parker inte tillhör de "politiska" folkparkerna.

1932 byggde Petrus Pettersson, bussbolagsägare, Ovansjöparken i Njurunda, Medelpad.
Tillkomsten av parken hade ingenting med de "politiska" folkparkerna att göra.
Här fanns ingen socialdemokratisk arbetarkommun som byggde ideologiska spelplatser.
Petrus Pettersson tyckte helt enkelt att det kunde vara smart att med helglediga bussar
skjutsa folk till ett närliggande parknöje med tombola och pilkastning och dans.
Ovansjöparken blev snabbt en succé och 1951 utökades parkområdet. Allt funkade
bra fram till 1960, då besökarna plötsligt uteblev. Televisionens och biografernas makt
hade nått också Njurunda. Sedan följde en tioårsperiod när parken mer eller mindre
kippade efter andan. Innan GVD, det vill säga Gammeldansens Vänner, tog över 1972.
Sedan dess har parken tuffat på. Men dansbandens tid är nog förbi.
Parken orkade helt enkelt inte med att betala gagerna längre. Parken är för liten.
Sexhundra personer kan inte betala vad de bästa orkestrarna kräver.

Gammeldansens Vänner var mycket speciella. När de skötte parken på 70- och 80-talen
var allt annat än knätofs otillåtet! Det satt skyltar inne på dansrotundans väggar
med texter som "Bugg och foxtrot förbjudet". Så krävdes det medlemskort och gästerna
skulle vara nyktra. Men det smygglades in en hel del "rusdrycker" genom staketet,
det kan en bevittna som bor i närheten av parken.

På den tiden fick Ovansjöparken en stämpel av att vara tråkig och besökarna blev allt färre.
Gammeldansens Vänner förändrade parklivet. De lade sordin på trumpeterna och
handdukar på trummorna.

Några somrar höll Frikyrkorna till i parken. De hyrde in sig några veckor. Det var
mycket märkliga tillställningar.

Numera byggnadsminnesmärkta Ovansjöparken har tuffat på men med allt mindre
kända dansband och nu är det nog slut.
Småskaligheten är påtaglig. Byggnaderna står tätt inpå varandra och svällande
blomsterarrangemang gör parken till en alldeles osedvanlig gullig historia. Här finns
gott om björkdungar och buskage att vänslas och dricka "buskagrogg" bakom.
Och det mesta är välskött och varsamt underhållet.

Nuvarande ägaren 2005, Stefan Nilsson har ägt parken sedan 1998. Han övertog
parken efter Njurunda Sportklubb, som i sin tur övertog parken efter Mogendansens
Vänner, före detta Gammeldansens Vänner.
"Ungdomarna åker till Härnösand. Där finns ett annat utbud. Det kan man inte
blunda för" säger ägaren.

Finns det någon framtid för Folkets Park?
Det mest hoppfulla för Folkets park är nog att vi svenskar är ett folkligt folk som
bor glest och därför tycker om att tränga ihop sig på en festplats då och då. I goda
vänners lag, som man säger. Vi gillar att fira midsommarafton, ha kräftskiva, gå på
Vattenfestival, Storsjöyra eller Medeltidsvecka. Det är kul att träffa folk. Karaoke
kan var rätt underhållande. Många vill dansa till ett riktigt dansband. Andra gillar
att stå och digga en bluerskonsert. Vissa av oss håller till godo med vilket
coverband som helst, bara det svänger. Det kan gärna finnas en pub. Det får
gärna vara myggfritt. Men viktigaste med att gå ut är til syvende og sist att
träffa folk. En ny bekantskap är mer värt än allt annat. Hur många historier har
man inte hört som gått sut på att "vi träffas en sommarkväll i parken, och på
den vägen är det..."
Parker finns över hela Sverige. Här och var även representanter för en ny
generation av eldsjälar. Med de behöver stöd. Nu hänger allt på publiken!

1903 hade en fackförening bildats på orten. Denna hade
emellertid att kämpa med stora lokalsvårigheter. Det första
mötet hölls på en stenig utslott i det fria, det andra på
hemmansägare Frånbergs loge. Sedan höll man till i
godtemplarlokalen. Kravet på ett Folkets Hus restes dock
allt starkare. Tomt inköptes av gästgivare Hägglund och
så började man bygga. 1905 invigdes Frånö Folkets hus.

Inom Folkets hus väggar har Kata Dahlström domderat,
Sven-Olof Sandberg har öst välljud mot läktare och
Per Albin Hansson har talat landsfaderligt till publiken.

Det mesta av arbetet har utförts av fabriksjobbarna, alltså
folk som hade nog arbetsamt ändå i sina sysslor nere
på Frånö fabriken. Någon ekonomisk ersättning för slitet
med bygget kunde man inte räkna med. Företaget var
tvunget att söka lån för sin fortsatta existens. Så småningom
kunde man ordna bostad för vaktmästare. Det blev även
en B-sal och köksutrymmen, toalettanordningar och garderob.
I en vindsvåning inreddes studierum och bibliotek och under
många år drevs biografverksamhet i lokalen. Här har ordnats
ungdomsverksamhet, fester, föreningsverksamhet, revyer m.m.

I dag användes lokalerna till prensionärsdanser,
studieverksamhet, utställningar med försäljning m.m.
Folkets Hus har sedan under årens lopp blivit en
samlingsplats för alla. Här anordnas basarer,
danstillställningar o. d. Publikfrekvensen har varit god
liksom omsättningen. Den senare var 1935 15 000 kronor
och 1945 46 000 kronor.

Paviljongerna

Ursprungligen nöjde man sig med en dansbana utan tak
men det var naturligtvis många olägenheter vid dålig väderlek.
Man byggde om den till danspaviljong som snart blev för liten.
Då byggde man yttligare en som förenades med den gamla.
Folk strömade till utan like. Frånö blev den populäraste
nöjesplatsen i Ådalen på 40-talet. Det hörde till ovanligheterna
att mindre än tusen personer mötte upp till lördagsdans.

Nu är Paviljongerna borta sedan länge. en ny väg skulle
fram och dansepoken var till ända. Men Folkets Hus finns kvar
och fortfarande förekommer det att man ordnar fester med dans.

"Snoddas", smeknamn på Gösta Nordgren, f. 30.12.1926, bandyspelare som nådde enorm
popularitet som sångare efter framträdande i radioprogrammet Karusellen 1952 med Flottarkärlek.
"Snoddas" gjorde stor succé i folkparkerna med sin "Flottarkärlek".

Lindfors Folkets Park i Värmland

ANNO 1995. K-Märkt på väg

Midsommarhelgen gick mot sitt slut. Vi for på småvägar i Värmland. Landskapet är
påfallande avfolkat. Här och var sitter semesterlediga villaägare och tittar lite förstrött
åt vägens håll. Då och då känner man igen en bilist och vinkar.
Väg 63 står det i kartboken. Strax intill ringlar gamla landsvägen bort sig i gräs.
Lite närmare husen, lite närmare det Sverige vi aldrig helt kan ge upp hoppet om.
Det är förstås där i drivorna av rallaros och hundkex den ligger. Lindfors Folkets Park.
Strax nordost om Molkom.

Det lyser trettiotal på långt håll.
Det lyser fallen stjärna på långt håll.
Det är en ganska vacker syn.

Åtminstone två gånger har denna värmländska folkpark varit hett stoff i lokalpressen.
Första gången 1969.
Då utsågs Lindfors stolthet till Årets Park.
Parkchefen Edvard Jansson fick åka ner till Eskilstuna och hämta hem diplom.
Andra gången var 1975.
Då var tidningsrubrikerna RAGGARUPPLOPP. Polisstyrkor från halva Värmland
mobiliserades sent en kväll för att få stopp på dom etthundrafemti raggarna och
deras framstormande amerikanska mustanger.
Grindar och staket for som kaffeved genom skymningen när bilarna forcerade
parkentrén utan att först passera biljettluckan.
Orkestern spelade dansmusik den kvällen och lär ha fortsatt spela också långt
efter det att regnet av råa ägg tagit slut. Kostymer och instrument gick åt skogen.
Men raggarna ville ha musik under arbetet.
Var det den här olycksaliga aftonen sommaren 1975 som parkchefen Edvard Jansson
bestämde sig för att dra sig tillbaka efter tjugo år vid grindarna? Jansson hade
övertagit kommandot 1955 men nu tjugo år senare hade han fått nog av slit och
sena arbetspass. Det blev början till slutet för Folkets Park i Lindfors.

Denna midsommar kippar folkparken verkligen efter andan. Vildgräset växer högt
kring byggnaderna som lämnats åt rötan och sönderfallet. Enstaka inventarier
ligger utspridda lite varstans. Originalmöblerna står samlade små familjer under
dansbanetaket som är stiligt som ett sånt där pappersparaply man får i drinkarna
på Finlandsfärjan. Den mycket trånga och mycket sagolika scenen är en pärla.
Men orkestern fick vara liten.

Edvard Jansson blir ledsen i ögat när han bevittnar hur det gått för hans livsverk.
Visserligen var han inte med från början 1938 men han förde parken mot den
ena triumfen efter den andra. Publikrekordet satte Little Gerhard ("Eller var det
Snoddas?") i mitten på sextiotalet. Tvåtusensexhundra betalande besökare.
Denna dag förefaller siffran osannolik. Lindfors har drygt tvåhundra invånare.
Folk måste ha kommit från byar vida omkring.
- Vi lockade med alla dom stora, berättar Jansson. Lill-Babs och Siv Malmkvist.
Alla var här. Orkestrar från utlandet... Och Riksteatern spelade föreställningar
här en sex-sju varje säsong...

Vi ser oss om i resterna av den akterseglade festplatsen. Under en björk hitta vi
det där obligatoriska semi-arkeologiska fyndet. En reklamtändsticksask med
parkens namn! Det var inte igår som dessa utbrunna stickor tände en cigg.
Vår vithårige parkchef berättar stolt hur han fick Uddholmsbolaget att mer
eller mindre skänka parken 20 000 kvadratmeter mark när det behövdes fler
parkeringplatser på femtiotalet. Och hur parken en gång inledde sin karriär
när äldre danstiljor släpades hit upp på terttitalet...
-Nya banan är från krigsåren. Skjutbanan och serveringen kom senare.
Teatern byggde vi på femtiotalet

Parken har stått stängd i ett tiotal år. Andelsföreningeen som äger den driver
också Folkets Hus. Under alla år har Karlstads kommun bidragit med tillräckligt
många tusen för att hålla föreningen på fötter. Men nu är det slut. I augusti
annonseras folkparken med sin mark till försäljning. Nuvarande parkchef tror
på 1-2 kronor kvadratmetern. Huruvida byggnaderna kan räddas och huruvida
parken kan få fortsätta som folkpark vet ingen.
-Nästa år går väl folketshusbyggnaden samma öde till mötes, tror en som vi
talar med.

Tidens gång svänger snabbt.
Årets Park 1969.
Det är bara 26 år sedan.
Kommer folk här verkligen att hålla till godo med hembygdsgården i Torsked?
Klarar man sig utan våfflor och luftgevär? Edvard Jansson ser tveksam ut.

1905 bidades Folkets Parkers Centralorganisation, FPC, med Eskilstuna som bas.
Som mest har man haft 245 anslutna parker på femtiotalet.
Sedan 1968 utser FPC Årets Folkpark bland någon av anslutna parkerna.
År 2000 gick FPC samman med Folkets Hus Riksorganisation och bildade
Folkets Hus och Parker, FHP. De har nyligen bildat en festivalsektion med bl.a.
Arvikafestivalen, Falun Folkmusik Festival, Gates of Metal, Göteborgskalaset,
Malmöfestivalen, Piteå dansar och ler, Skellefteåfestivalen, Stockholm Pride,
Storsjöyran och Östersjöfestivalen.
Tillsammans har FHP ca 800 medlemmar varav 122 är parker. Men långt ifrån
alla folkparker är anslutna till organisationen vilket gör att det är svårt att säga
hur många de är totalt. Mörkartalet är stort.

Här är alla Folkparkerna. Se min bloog   

I boken Hela svenska folkets park åker K-spanarna Staffan Bengtsson och Göran Willis runt i några
svenska folkparker och försöker teckna bilden av det svenska nöjestemplets historia från då till nu.
K-spanarna Bengtsson och Willis kommer inte norr om Dalälven i sin bok

Staffan Bengtsson & Göran Willis
Hela svenska folkets park. En k-märkt turné
Forum
Ca-pris: 297 kronor

"Hemspråk´e" från Bjärtrå är en salig blandning av uttryck som förekommer i de flesta
byar utefter norra sidan av nedre Ådalen med en språklig gräns uppåt Sollefteå och
botåt Ullånger/Nordingrå. Sannolikt är "Hemspråk´e" en uppblandning av inflyttade
bjärtråbors medhavda dialekter från Nordingrå, Ramsele, Backe, Helgum m. fl. ställen.

Bôrden

Som en bûrning på lägda
bort´på Strinn-inge
log Bôrden

Där hadde man bazara
å hipper´n
å en å annan kabbaré

"Kâr du fes bra"
sa foIke
Då n´ Tjippo läste
Fisen av Fröding

På högersi´a innanför döra
stog n´storen kamin
å tvärsöver
på andre sia
låg na tombolastånn

Scen låg mittemot
å på baksia låg lårsen
mä na reckIige stoIer
å na rangIige bord

Själve Bôrden va åttkantigen
mä månge fönster
å svarte tjärpapp-tak

På sia om låg ett litte kokhus
mä en vebo
å två dass

Bakaför kokhuse slogs kârra
mä knytnävara
å snusdoser´n

"Tjuvslå´ru din jävel"
skrek dom
"då komma´nt du å bli
na gammal"

En del hadde na stârt mä sâ
å vart på snean
"Ä´ru sûpen"
frågde foIke
då en kâr drûsa unner bron
"Näe" sa´n
"Ja ha barra smâka lite"

Orkestra va tå alle sorter
En del va bra
en del riktit dåIigen

N´ Karl-Gusta Gyllnber
va´nt så nåk
Karl-Gusta på dragspel
å n´ Åke Bylund på gitarr

En orkester vart så pIäga
så´rom kunne´nt spela
Då vart folke förbannat
å ville ha pârninga tebaks

Dom hette Totte Edlunds
å Zorina
Gösta Burmans å Sten Landers

å Wienerkvintetten
Orkestra


En sommar komme na zigenara
å bodde där´på gårspIan
Dom spådde
å förtände
å ville inte fIytte
då basara skulle börje

Dom fick polis-Lundgren
hä å´va


Nu ä Bôrden borte
Å dä ä lika bra


Bôrden hadde allri överlevt
olåten dom spela ida
Då´rom mest gallskrik
å sla sant gitarra


Å allri stog jänte´n
på Bôrden
å skrek
å kaste opp byxer´n
på scen
åt n´Lennart Melin

Paviljongen på Lugnviksstrand (Brända tomten) i Ådalen, på 20-30-talet.
Från vänster min morfar Fritjof Källman. 2:a från höger min faster Veras man, Arthur Pettersson

Källa:
"Lars Landström" Tidningen Ångermnland.
"K-märkt på väg" Staffan Bengtsson - Göran Willis
"Hela Svenska Folkets Park" Staffan Bengtsson - Göran Willis
"Samlaren"
"SVT"
Ur "Sjöfarande varnas" Christian Stannow
Beppe Wolgers
Owe Thörnqvist
Bengt Westin (Hemspåk´e)
Privata bilder