Sveriges landskap
|
Sveriges landskap |
|
ådalingen |
Ångermanland |
| Huvudsida |
Landskapet Ångermanland har en spännande historia.
 |
Landskapsnamnet betyder havsvikslandet. Kartan visar den vedertagna gränslinjen
|
 |
Enligt de gamla
urkunderna Läs om Gränslinjen |
Ångermanland har under tidens
lopp utnämnts till Sveriges vackraste
landskap, men har också kallats för motsättningarnas landskap.
Med ett innehåll av både skönhet, industrihistoria, kulturpersonligheter
och upplevelser av alla de slag. Ett landskap med hav, skog, sjöar och
berg och de speciella niporna.
Ett landskap med sin historia om stenålderjägare,
stormän, pilgrimer,
häxbränning, industriutveckling och demonstrationer har lämnat
historiska minnesmärken. Det finns inga runstenar som minner om
forna tider, men här finns Nordens största hällristningsområde
och
gravhögar på flera platser - med fynd från hela världen.
Nutid: Världsarvet
Höga Kusten, idylliska fiskelägen - vissa med en
omisskännlig surströmmimgsdoft, den mäktiga Ångeermanälven
som
går genom landskapet, en älv som en gång lockade med stora
forsar
dit laxen vandrade i mängder. Nu är forsarna förvandlade och
kraften
i vattnet används till värme och ljus i våra hem.
Ådalen, Höga Kusten och Nolaskogs är några av de områden som blivit bekanta
För 20 000 år sedan under den senaste istiden täckte
inlandsisen
stora delar av norra Europa. Den uppskattas ha varit ca 3 km tjock
i sina centrala delar utanför nuvarande Höga Kusten. Den ofantliga
tyngden från ismassan beräknas ha pressat ner jordskorpan 800 m
under dagens nivå. När isen började smälta för ungefär
20 000 år
sedan lättade trycket och en landhöjning inleddes. Jordskorpan har
allt sedan dess strävat efter att återta sin forna form.
Landhöjningen vid Ångermanlandskusten är nu 8 mm/år, och
kommer
kanske att höjas ytterliggare 50 m.
Världens högst belägna strandmarkering efter
den senaste istiden,
286 m över den nuvarande havsnivån finns i Höga Kusten.
Den högsta strandlinjen kan studeras på så kallade kalottberg.
Det
är berg med ett täcke av morän med växtlighet högst
upp på toppen
och därunder en zon av kalt berg. Moränkalotten bildades på
de
bergknallar som stack upp ur havet när inlandsisen försvann. Dessa
högsta delar av berget utsattes inte för samma påverkan av havet
som dess nedre delar.
Den högst belägna strandlinjen inom ett område benämns
höga
kustlinjen, HK. Den högst belägna strandlinjen i världen efter
den
senaste istiden finns bl a i Skuleskogen.
Klapperstensfält är ett av de lämningar som visar var strandlinjen
tidigare gått.
På Högklinten i Mjällom finns världens älsta och högst
belägna klapperstensfält.
Det år ca 9 500 år gammalt och ligger på 260 m höjd.
Den 20 november 2000 beslutade Världsarvskommitén
att införa
Höga Kusten på den s.k. världsarvslistan.
De komplicerade landskapsgränserna mellan Ångermanland,
Västerbotten och Åsele lappmark.
Staffan och Gudrun Norstedt, far och dotter, har en gång
för alla
slagit fast var gränsen mellan Ångermanland och Västerbotten
går.
De har gått till urkunderna från medeltiden fram till 1766 års
beslut
i rikets städer och i en välskriven bok slagit fast exakt var rågången
finns. De har också kunnat fastställa gränsen mellan Ångermanland
och Åsele lappmark.
De har forskat i Lantmäteriets och Kungliga bibliotekets
arkiv. Genom
fotvandring och intervjuer i byarna med mera, hittat en mängd gamla
gränsrösen som varit bortglömda eller på väg att bli
bortglömda.
Staffan Norstedt är född på Norrbyskär
och har levt med att
Nordmalings och Bjurholms tingslag i Västerbottens län hör till
landskapet Ångermanland. Många har också hävdat att
Hörnefors hör till Ångermanland. Så är inte fallet.
Däremot hör
Norrbyskär till landskapet Ångermanland.
Gränsen mellan Ångermanland och Åsele lappmark
är ett minst
lika komplicerat kapitel. Åsele församling bildades 1648 och lades
judiciellt under Ångermanland. Innan dess kallades området för
Ångermanna lappmark. Gränserna var diffusa under 1600-talet
och särskilt inlandet var ytterst glest befolkat.
Ångermanlands dalgång var befolkad upp till Betarsjön
i Junsele
under 1600-talet och strax norr därom fans den gamla samiska
marknadsplatsen Gulseleholmen. När lappmarksplakatet tillkom
1670 för att främja koloniseringen av lappmarken fanns ingen
självklar gräns mellan bondbyggd och samisk land.
Det dröjde emellertid ända till den 9 september 1762
innan kung
Adolf Fredrik inrättade en råskillnadsdeputation som en gång
för
alla skulle avgöra den långvariga tvisten mellan Västerbottens
och
Västernorrlands län. Beslutet innebar att deputationen skulle bestå
av representanter för de fyra stånden. Det blev två man för
adeln, en
för präst, en borgare och en bonde för vardera länen.
Ledamöterna för de tre högre stånden fick
fyra daler silvermynt per
dag för sina förrättningar plus två hästar. Ledamöterna
för
bondeståndet fick två daler per dag och skjuts för en häst.
Ett ivrigt förhandlande vidtog i flera år. Västerbotten
hade anspråk
på en gränslinje långt söder om den som så småningom
fastställdes
och Västernorrland gjorde anspråk på delar av Umeå och
Åsele.
Råskillnadsdeputationen höll sitt första sammanträde
den
13 juni 1763 i Levars gästgivargård i Nordmaling. Arbetet inleddes
med att fastställa de så kallade pretentionslinjerna.
Västernorrlänningarna ville att gränsen skulle dras norr om Mullsjö,
Gräsmyr och Bjurholm ända upp till Örträskets sydligaste
spets.
Västerbottningarna ansåg sig ha fog för att gränsen skulle
dras söder
om Mullsjö, Hörnsjö och Bjurholm.
1764 åkte deputationens ledamöter till Bredbyn i
Anundsjö
församling och då handlade det om gränsen mellan Ångermanland
och Åsele lappmark. Det handlade om hela sträckan från Ångerbalen
( idag Balberget i Bjurholm ) till Tåsjöns övre ände där
Ångermanland
slutade och Jämtland tog vid.
Även på den sträckan fanns det tvister att
lösa. Västerbottningarna
vill dra gränsen från Balberget till Bjärtberget, Åselevägen
i Kubbe i
Anundsjö, via ett nybygge i Kläppsjö, Kortingselsforsen i
Ångermanälven, berget Smulan, Bästselet, Tårsjöberget
och vidare
över Tåsjön till Flåsjön på Jämtländsgränsen.
Några allvarliga motsättningar tycks inte ha uppstått.
Råskillnadsdeputationen höll sitt avslutande sammanträde i Åsele
den 15 januari 1765. Den nya gränsen, som då var både läns-
och
landskapsgräns, kunde sedan fastställas av rikets städer den
17 september 1766.
Författarna har sökt upp Klocksten, även kallad
Vitsten på Björnön,
numera fastlandet, vid Bottenviken norr om Ängerån ( mellan byarna
Ängersjö och Bäck ) och sedan följt den gräns som fastställdes
1766
ända till Tåsjö.
Kartorna från 1700-talet är välgjorda. Det
finns många
gränsmarkeringar längs den långa sträckan. Många
är stiliga
byggnadsverk.
Landskapen förlorade sin administrativa funktion redan vid
tillkomsten av 1634 års regeringsform. Länen tog vid. Varken
Lantmäteriet eller någon annan har i dag ansvar för att
vidmakthålla de gamla landskapsgränserna
Källa:
"Landskapsgränserna mellan Ångermanland och Västerbotten
och Åsele lappmark". Gudrun och Stafan Norstedt.
"Detta är Ångermanland". Tidningen Ångermanland.
Sven Lindblom.
