ÅNGERMANLÄNDSKA RÖSTER

Röster på upptäcksfärd i Ångermanland. Röster i nuet. Folkmålen. Ekon från det förgångna.

I Sverige har vi svenska språket som vårt modersmål. Var du än bor - besöker en plats - i Sverige, och kan svenska språket kan du tala med andra som kan svenska. Vi använder ett Rikssvenskt språk. Ändå kan vi höra om någon kommer ifrån Skåne, Gotland, Göteborg, Värmland och Norrland, t.ex. Piteå. I Ångermanland talas det också lite annorlunda. Vi har olika dialekter. I övre Ådalen finns Junselemålet, som Nicke Sjödin från Röån tagit fram i ljuset. Birger Norman från Svanö har i diktböckerna, "Utanikring" och "Speleka" en dialekt omkring Svanö med omnejd. Till Svanö kom folk utifrån socknarna inflyttande till sågverken och hade med sig ett blandat tungomål. I Bjärtrå finns en gammal dialekt som är en sammansmältning av ett språk från socknarna, Bjärtrå, Nora, Skog, Nordingrå, Ullånger. En övre gräns är Sollefteå. En del dialekter i Sverige är helt obegriplig. En fullständig översättning behövs. Bjärtrå dialekten, vi kallar den - Hemspråke - är rätt tillgänglig om man får lite hjälp. Bengt Westin uppvuxen i Bjärtrå har sammanställt ett flertal häften med Hemspråk´e. Tyvärr är vårt hemspråk på avskrivning och i takt med tiden försvinner alla egenheter i språket och allt blir en utslätad och menlös "rikssvenska". Läs mer om Hemspråke på Hemsida 1/Hemspråk´e. Där finns en ordlista och ett flertal berättelser. Mer om Bengt Westin längre ner på sidan.

 

RÖSTER I ÅNGERMANLAND

 

Nicke Sjödin

När jag började skriva på riktigt.

Det är en ren slump att jag började skriva. Det var så att min farbror Hilmar dog 1979.
Då jobbade jag som lärare i Sollefteå och eftersom jag hade sommarjobbat med honom,
skrev jag en runa, som jag tänkte skulle publiceras i Nya Norrland. Rolg Alsing var chefredaktör
och han sa: "Tyvärr, vi har slutat ta in dödsrunor." Så jag gick tillbaka igen, tänkte vidare på
Hilmar och började skriva minnesbilder, uttryck han brukade använda, situationer som han
varit i och allt skrevs på maskin med lite ojämn högermarginal. Det blev jädrigt snyggt, och så
gick jag tillbaka till Rolf Alsing och frågade om han ville ha en dikt. "Den tar jag gärna in", sa han
och följande dag fanns den på sidan två, med blommig ram omkring, och på den vägen är det...
Jag hade inte gjort sånt där förut. Men när jag gjorde det, tyckte jag att det var intressant, så jag
skrev om några gubbar till och skickade det till ett förlag som tog det. Men motivet är hela tiden
hemtrakten. Det är ingen slump att jag undertecknar förorden i mina böcker med Röån och datum.
Där finns mina minnen, där finns de tjockt omkring mej. Allt har sitt ursprung i den här lilla orten.

Hilmar Jäg minns däg Hilmar - nittanhundrefemtitri - du va bas här i flytte på Lillsele. Hadd väl nan ettöring mer än vi i timmen. Du mått ha vöre 65 år, men knak å gen i bena på storbrôt´n neaför Biskopselbroen. Då du va rektit ong å i taga for du över Storåern - på bjudningsbala - på två stocka å hadd ballongcykeln frampå. Men femtitri sto du på två stocka däri högvatt´n å lannrensä. Då stocka for åt vär sett håll å du flôg åtabak så hatt´n flôt - komme du opp som en säl hiti båt´n, som vi - 50 år ônger - ävles å rodde. Du la klocka å lottsedel´n - trôggheta din å förhoppninga - på tôrk baki stammen å rensä färdit.

Du la klocka å lottsedel´n - trôggheta din å förhoppninga - på tôrk baki stammen å rensä färdit. På meddasrast´n - että´n kopp kaffe borti svartburken omma ell´n - somne du. Men hôr tyst vi än va, nog vakne du på minut´n då rast´n va slut. "Dä blås kållt pojka", sa du, "vi gett ut." Du lät blåsvärä svära för pliktkänsla din, du Hur mycke pengar spard du åt flottningsföreninga å åt bolaga! Hadd dom nan gang hört tälas om däg? Om iver´n din? Om ansvare? Om lojaliteta? Blåsväre feck vära bas. Men de va du. Feck du na för de? Ett öre mer än vi. I timmen.

Då vi komme himm dit e baracken, slog du nan tättmjålk dit e emaljereskåla, som stått te solvärmen i vecketal å vorte bra no grônn tå mya å knort´n. Först va du oppe näste måra å visste var brôta fanns å va de va för stockjävel som höll dom. Först geck du å sist komme du himm å ett öre mer i timmen feck du. Men för den ettöringen feck du sitte på nättern å klater vä penna å skriv timma på lestern, som skull skickes tell Föreninga, som du tjentä, å som tjentä på däg, men sällan kännä däg. Å lika gla va väl du - la in en snus, hôgg fast båtshäkan där han skull hågges fast å ga fan i herrkärra ne på kontore. ------

Men nu du Hilmar... Nu ha du väl hôgge fast häkan te na cederträ å hängt opp svarthatt´n på nan gullkrok. Keruba ha väl slege fast säg te nan moring å ärkeängeln börje vinka vä vitflaggen å håjje åt Storbas´n där i speleka: "Opp vä bommen å håll åt lann, för nu kom en tillerlöpar." De må väl int vära bäre spakvatt´n på skifte du ha komme tell nu, Hilmar. Lite smoagger vell du nog ha sä du känn igen däg då du dra opp båt´n. Å gymm årern. Ur "Byssfolke", 1981

 

I dä militära Då jäg mönster feck jäg börje vä å räck ut tonga. Särne komme´n läkar å titte på a. Då vart jäg infanterist. Dä va brano lättsamt ä dänn militära. Dä gällte mest å fära å gå å kast ikull säg anvär gang Go´n mat å sä myttje hålm man velle feck man stôpp ti madrassa. Iblann iddes man int gå diti hålmlire sä då fyllt man på madrassn vä hålmen borti kôddn. Då komme man ju farli lågt vä huvve, men dom velle man skulle hålle huvve lågt sä´nt ryssn sköt på ä. Chefa dänn va´nt jäg na för för dom håjje å skrek å levd om säg rent farlit.

Sen gatt man håll reda på va dom hadd för krusa häri mössa inna man börje på täla vä dom. Jäg minns jäg skull asta fråge en tå ä dänn stjärngôbba om jäg kônne fo låne cykeln tå´n men jäg hann bärä säge "Jäg hadd tänkt..." sä vråle´n: "Vem fan är jag?" Han visst int hôcken han va å begjorl att jäg skull håll reda på e åt´n. Ja dä va mang som va i jämla på ä dänn vise. Ibland kônne ne komma nan tôcken dänn en kutn in på rômme vort mitt i natta å gäpa å låt om säg att om två minuta skull vi stå ute på gårn vä rôggsäcka tihädd å kängern å utarocka på oss å bössern å spaddern å gräftern å matburka å hjälma och nättjen...

Två minuta! Dä tog ju´n hålv en dag å finn åt ållt ä dänne. Men vi lessas int om dä na int. Vi bruke fråge´n: "Gör ä na om vi kom lite tidigare?" Mest kry hörles ä dänn gôbba då dom hadd ställt opp oss bakom väraan då dä va djupsnön å 40 grader kållt å dom feck spänn ut vamma ändå mer än hon va, dra åt säg aan sä dom vart som en fjolårspär oppi yga å vråle utöver säg: FRAMÅT MARSCH!!!! Då bruke vi gå å pröv å fo oss na kaffe på na kafé.

 

Nicke Sjödin: Om julaftan - Julevangelie Luk.2 - Jul Psalmversa

 

Birger Norman

Birger Norman föddes 1914 på Svanön i Ångermanland.

Banbrytaren i skrift inom Ångermanländska folkmålen.

 

Bårndommen Blöstrompen, snortjickren å vårhacka. Härnlugga, rise å livstycksknäppe bak. Tannvärken, sûrlingbära å kornmjölsgröten. Tvätte halsen, peta öra å kamme lusa. Rense lanna, bära ven å gå i skola. Högläsa, läre uta å fram å peke. Och å minus, gånger å delat mä. Pänna, kaschuken å röbocka. Mjölkflaska, limpgåsa å hård i magan. Gå ut sjätte, stå i gången å gå te brägårn. Ur "Speleka", 1980

Radion Dä tjep å knastre däri trättitalsradion. Men dä va ju na å höre. Man sêtt här i välfärdssmöre å saknen. Vare föredraga så vare! Int na fjaskprat å hörrudu. Dä va en eneste kanal, så man gatt ju höre på dä som va. Nu ävles dom i tri, om int fler, men förbannemä nan vet v dä ä dom ha hörrt! På trättitale spelte dom grammafon en timme om dan. Nu äre skiven tell allting. Som sövel på kriga å anne elände om måran. Men värst ä ju dom hännen som sêtt å smoviske å sleka insä i öra. Dä låt som dom ä ute mä na rall. Ur "Speleka", 1980 -------------------- Ätte acksjon Räfs å ta ihop å ställ spånkorgen däri baklucka! Vri om i nöckelhåle å kast´n åt fanders. Tidningsbla för fönstre. Kråka sêtt på skorsten. Dra för troen däri le och hä jänn grinna! Ä kula rö så fär vi! Åt Stóckholm. Ur "Utanikring", 1976

 

Bengt Westin

Om idén med "Hemspråk´e"

Det var min svåger från Sollentuna som gav mig idén till Hemspråk´e. Han hängde inte riktigt med när vi talade på
dialekt, och för att göra det lite lättare för honom så gjorde jag ett lexikon. Det har nu vuxit ordentligt. "Mitt" språk
är kanske inte typiskt för just Bjärtrå där jag är född och uppvuxen. Det torde vara en salig blandning av ord och
uttryck som förekommer i de flesta byar utefter norra sidan av nedre Ådalen men en språklig gräns uppåt Sollefteå
och bortåt Ullånger/Nordingrå. Sannolikt är "mitt" språk också uppblandat med inflyttade bjärtråbors medhavda
dialekter. Där jag bodde bestod befolkningen av "invandrare" från Nordingrå, Ramsele, Backe, Helgum m.fl. ställen,
och det har nog "färgat" av sig på mitt språk.

 

Dikter på Hemspråk´e

Liten ordlista:
ans-önsch = annorlund, olika
mebår´e = gödselränna i stall
ô = som å
l = bokstaven L är hos oss ofta tjock och rejäl
tövle = hanter, hålla på med hårdhänt
fârke = förmana, varna
fâles = fara fram, färdas

 

Bårn´a -Du ä bra dum du farsan Säj ônga Ja ä´ne na å undress på dä Då ja va bårn gick vi barra sex-sju år där´i skola Räkningen va mest delat å plus å minus å tabellen fick vi deka te´ss vi kunne´n uta´till Nuförti´n ä´nt sju x sju förtinie Dä´ä runt femti Å ha batterina där´i miniräknar´n fese å val´e nog mer á Va man illgärs fick man en hûrvel å då man bäg´des tog dom en i hårhärna Å inte fick vi svärje å inte gäckes mä gamfolke´ å inte tövle mä katta Gamfolke fick man inte kalle du Ji hette´ne Å int hadde vi na fristajla åt´mä öra heller Vä´na skväl i Int rådde vi mä å ha Luxorn på axler´n å inte räckte sladden na långt heller Å till å stå å janke å stampe takten ätte sjörapporten å klockspel´e Dä tyckt´int vi va nan mening Näe Dä vi lärdde oss dä lärdde vi oss där´i pärlann´e å i dyngkasa å i ve´bo´a å där mä slipstensveva -Du ska göra rätt för dä sa manna -Så´nt ja få skämmes för´dä Lutherskt Int ä´ne då unnerli´t att´nt dä vart na tå oss

Hemspråk´e Tala man bonsk´et val man höllen för å vara litte ans-önsch Dialekt fnys finfolk´e å bräk på stockholmska å ä märkvärdigen Om na´n ônge från byn hemme flytte åt Stockholm gick´nte å begrip´e va´rom sa när dom komme hem ätte na vecker Int´kände´rom igen kräka där´i hägna -Vad är det för konstiga djur i hagen Frågg´de dumjav´la Å int´låssas dom begripe va man sa heller -Tala svenska sa skitherrskap´e Dä va så man huskt´es Men då dalmasa å grötskåninga å götteborgara å gottlänninga bräke Då ä´ne int´lektuellt Å värmlänska ä föl vackert Å ska en stockholmar vara rolig´en då härme´n n´norrlänning å då låt´e så man mått kvamn´e Näe Hä sörlänninga dit´i mebår´e la´vä all´n a´en dynje ---------------------- Fârke bårna Smopöjknöje va å hä´sä ut på svagisen å fâles på n´hässjetro´e över bäcken å klättra i trän´a å på taka Åke på stånga bak´ätte nan vagn å dyka där dä va brå´djufft Ju mer mamma fârke en ju roligare va´ne

 

Georg Bergfors

Georg Bergfors föddes 1882 i Sels by, Ytterlännäs socken i Ångermanland och dog 1975. Han var verksam
bl a som kyrkoherde i Gideå i Ångermanland på 1920- och 30-talet. Dit kom han från Vittangi i Norrbotten.
I början av sin prästbana var han vice pastor i Jukkasjärvi, inklusive Kiruna, från 1909 och kommunister i
Vittangi från 1913, innan han 1923 återvände till hemlandskapet. I hemprovinsen Ångermanland var han
även verksam som kontraktsprost i Örnsköldsviks kontrakt, under det sena 30- och tidiga 40-talet. Därefter
verkade han som kyrkoherde och prost på 40- och 50- talet i Sollefteå... Bland hans böcker kan nämnas
"Karten mognar", barndoms- och skolminnen 1948 och "Vist var det så", med undertiteln "Minnen från
lärdomsstad och ödemark" 1954. I den bibliografi som Ångermanlands hembygdsförbund utgav till hans
90-årssdag 1972 förtecknas hans böcker i övrigt samt ett urval artiklar. "Ordspråk, talesätt och härm på
ytterlännäsmål", utkom sex år efter hans bortgång, 1981. Här möter vi folkliga ordspråk, som han själv
hört under sin barndoms- och ungdomsår i Ytterlännäs under1800-talets två sista årtionden. Bergfors
poängterar själv i sin lärda inledning att boken möjligen borde ha försetts med underrubriken "Några av
all världens ordspråk på ångermanländsk dialekt". Faktum är ju: ordspråksdiktningen är en vandrande
folkdiktning.

"Då åska gå, komma salmboka fram"

E dænne ha no vôre däri sättj´n, enna dä komme ti pôsan. Det där har nog varit i säck,
innan det kom i påse.

Bäste bit´n på´n langrese ä stege över trössgån himm. Bästa biten på en långfärd är steget
över tröskeln hem. Den hängivna hemkärleken, som så känslofullt målas i detta nordsvensk
ordspråk, finnes märkligt nog i snarlik formulering, tolkad redan av den romerske skalden
Cantullus (85-34 f.Kr.), som i en kort välformad dikt (ett epyllum) skriver; "Hemma igen:
Finns någonting, som känns bättre?"

Han for væla ikring å lette löcka. A då han komme himm, sæ såt a dä(r) på fastebron.
Han reste världen kring och sökte lyckan. Och då han kom hem satt hon på förstubron.

Du skô ærbete, sôm om du skulle leva i evihet. å du skô leva, sôm om du skulle dö i maran.
Du skall arbeta, som om du skulle leva i evighet, och du skall leva, som om du skulle dö i morgon.

Dä ä bra væ ærbete. Men de ta sæ myttje på fritin. Det är bra med arbete, men det tar så
mycket på fritiden.

Mæ´n ji vile meddan, kan ji ta å hla tå´n hænn lägda, sa bonnsnåltjäringa att
piga å drännjen. Medan ni vilar middag, kan ni ta och slå av den här lägdan, sa den snåla
bondhustrun till pigan och drängen.

Voss att´n nu låge, sa latvrake, sôm såt på sängkant´n. Ack, den som nu låge,
sa latvraket, som satt på sängkanten.

Den sôm inte vell svettes ti sômmervärmen fo fryse ti vintertjyla. Den som inte vill
svettas i sommarvärmen får frysa i vinterkylan.

Han ät, sæ han svettes, å ærbete, sæ han frys. Han äter, så han svettas,
och arbetar, så han fryser.

Främmene yga si väl. Främmande ögon ser väl.

Dä ä snatt bære klacka sôm ha förstanne tell å gå, sa bonnmora, sôm
hade främmene, sôm hon tyckte såt kvær för lännje. Det är snart bara klockan
som har förstånd att gå, sa bondmoran, som hade främmande, som hon tyckte
satt kvar för länge.

Hon/Han ha vackersia in. Hon/Han har den vackra sidan inom sig.

Må´n gå opp, å må´n gå ne, inte bry han sä om hunngläfse. Månen går upp,
och månen går ned. Inte bryr han sig om hundgläfs.

För dôm sôm ha brattomt, räck inge dæger tell. För dem som har bråttom,
räcker inga dagar till.

(Ur "Ordspråk, talesätt och härm på ytterlännäsmål". 1981)

 

Om Julaftan - Julevangelie Luk.2 - Julpsalmversa

Nicke Sjödin

Om julaftan

Om julaftan då feck vi ha kämmardöra öppen. Vaxduken vart bredd hitpå köksborle å grötn va vitare än vanlit.  Pappa tog säg julsupen å ställt ônna flaska tell näste jul, å mamma såt ilave oss hävä borle.

Man kônne fo e par himmstôckenstromper om man hadd tur, å karbidlampa feck brinne ända tell klocka nie. Ett år feck jäg ´n apelsin, å bäste vä hon dä va att papärä okring a va sä mjukt å behännlit då man skull på dass.

E anneår hadd momma fernissa kurkmatta häri köke, men börje från fel håll, sä hon feck fira jul häri hörne ônner väggklocka. Dä geck föll nan väg. Dä va värre för katta som vart ståenes mitt på gôlve. Men bäste vä julaftan dä va juldan - för då va man ledi å kônne ta semester. Från "Baka lagårn"

 

Julevangelie Luk.2

Å dä lämpes på den ti´n att kejsarn, ´n Augustus, sätte för att hele värla
skull bli mantalsskreven.

Dä va ålle förste mantalsskrivninga, å hon ställt dom tell, då´n Kvirinus va
landshövding häri Syrien.

Då färles dom ållihop, vär å en tell sin sta för å bli mantalsskreven.

Dä gjorl´n Josef å, ättesom han va släkt vä´n David sä for´n ifrån Nasaret
häri Galileen opp ditell stan åt´n dänn David, å han het Betlehem häri Judeen,
för å bli mantalskreven ilave na Maria, som han va förlovad vä, å hon va på sytn.

Mensch dom va där vart ä på dä vise att hon känne att hon skull tell å båne.

Å hon feck förstpojken å lure in en å la ne´n häri´n krôbbe, för dä fanns inte
ett enda rôm ledigt härpå hotelle.

Samtidigt va ä na getara ute å for i närhetn där, å dom väka sä lang som natta va
över kräkhopen sin.

Å då komme´n Gussängel å ställt säg mitt framma dom å dä vart jussom ålldeles
ljust ikring dom å dom vart ju dössförskräckt.

Men ängeln sa åt dom: "Vål int bli förskräckt nu int. Hörji, jä kom ju bärä vä e
beske som kom tell å göra ji farli fäjjen, å like fäjjen kom ållt e folk å bli.

För idag ha´n Frälsar vorte född åt ji häri Davidsstan, å han ä´n Messias, Herrn sjålv.

Å ä hänne skô vära teckne på att jäg täla rene sanninga. Ji kom tell å finne e lite
nyfött e bån, som ligg ikringlure häri´n krôbbe."

Å vä däsåmma syntes ilave´n dänn ängeln´n farli hop tå ängla å tôcke från himmeln,
å dom berömt Gu rent farlit å sae:

Pris ske Gu oppi himmeln, å frid härpå jorla ilave folke som han tyckt om.

Från "Baka lagårn"

 

Nickes lilla Psalmbok

I sitt förord till "Psalmversa jäg minns" skriver Nicke Sjödin att han nu gett sig i kast med att
försöka tolka några av våra - mina - käraste psalmer på sin barndoms dialekt, Junselemålet, eller
"jônsel´mål"om han får säga det själv. "Jag tillhör ju den generation som fick lära sig psalmer
utantill. Väck mig mitt i natten och jag lovar att rabbla åtminstone ett 40-tal".
"Jag har haft ambitionen att behålla ursprungspsalmens rytm och rimflätning. Det innebär att
jag stundom tvingats gå ifrån texten en del för att i stället försöka få fram psalmens grundtanke
och stämning". Urvalet har för Nicke varit enkelt. Psalmer som han känner igen, de vid vilka han
hajat till och tänkt på sin barndoms skol- och konfermationsundervisning.
"Jag har vid översättningen använt mig både av den gamla och nya psalmboken. Därför anger jag
psalmnumren dels med fet stil - nya psalmboken - och dels med vanlig stil - gamla psalmboken".

2 julpsalmer.

113 (51)   ´n ros ha kute ut nu	114 (52)   Stille natt
´n ros ha kute ut nu tå Jesse rot å stam, å gamlern sang förut ju, hon stå för jämnan fram, ´n blomme farli fin i mitt´n på kållvintern, i stupmörknattetin. Å bärä om den blomma gämmalt Jesaje sang, han fräls oss som skô komma, född tå´n oskull en gang. Å bärä för att go ä Gu, sä vart ä sånnarn som spågôbben försto.	Stille natt, helige natt, ållt ä ro stjärna go skene på båne ti stålln då dom gett väka där bägge två, ´n Kristus ha komme hit tell oss å´n Frälsar ha nu vorte född. Store stånn, helige stånn, ängla flyg rônt om dom, som ä getara för´n hel hop ljua gör ä tå fäjjen e rop, ´n Kristus ha komme hit tell oss, å´n Frälsar ha nu vorte född.

 

topp