Vetenskapens värld

Vilket är Världens äldsta språk?

Språkforskarna är inte mycket för att peka ut världens äldsta språk, för
forskningen visat att bortsett från enstaka nyare språk som kreol har all
språk samma rötter. Det betyder att de i realiteten har uppstått vid samma
tidpunkt och där med lika gamla.

Titta man däremot på språk, som fortfarande används i en i stort sett
oförändrad form, är sanskrit ett bra bud på det äldsta språket. Sanskrit
är ett gammalt indiskt språk, som i sin nuvarande version har ca 4 000 år
på nacken. Det lever kvar som religiöst språk och talas fortfarande av
6 000 personer. Sanskrit är inte det enda gamla, religiösa språk som
fortfarande används. Det gäller bland annat också koptiska från
Egypten, som är 2 000 år gammalt. I Europa anses baskiska vara det
äldsta språket. Basiska är troligen en direkt avläggare av det språk som
under stenåldern uppstod i Europa och därmed det enda språket i Europa
som inte kommit hit från Asien. Latin är också mycket gammalt, omkring
2 500 år, och dessutom ett språk som förändrats mycket lite.

Det är annars mycket ovanligt att språk nästan inte förändras. Tvärtom
utvecklas de hela tiden, och under en enda generation sker det tydliga
förändringar. Språkforskare räknar med att ett språk under en tidsperiod
av endast 600 år kan förändras så pass att det i realiteten blir ett nytt språk.
På det sättet har gammalnorska t. ex. blivit till norska, svenska och danska,
och gotiska till tyska.

Det kan även vara så att språk får en renässans. T.ex. exempel var
hebreiska utdött som vardagsspråk, men när staten Israel bildades,
gjordes det till landets officiella språk

Källa: "Illustrerade Vetenskap" Bonniers

Rosettastenen eller Rosettestenen är en stor svart basalt- (enligt vissa källor granit-) platta som hittades 1799
av franska soldater när de var stationerade vid Fort Julien i staden Rosette (Rashid på arabiska) i närhen av
Alexandria under Napoleons krig mot britterna i Egypten och som är en av de många pusselbitarna som
användes när det gällde att tolka och kunna läsa de gamla hieroglyferna.
Stenen är 118(130?) * 77 * 30 cm och väger 750 kg. Den innehåller samma text upprepad tre gånger -- på
fornegyptiska, skrivet dels med hieroglyfer, dels med demotisk skrift, och på gammal grekiska skrivet med
grekiska bokstäver. Detta gjorde det möjligt för den språkbegåvade brittiske vetenskapsmannen Thomas Young
att i början av 1800-talet påbörja uttydningen av hieroglyferna, ett arbete som sedan slutfördes av den likaledes
mycket språkbegåvade franske egyptologen Jean-François Champollion år 1822. Även den svenske diplomaten
Johan David Åkerblad gjorde 1802 grundläggande insatser vid tolkningen.

Rosetta-texten är skriven år 196 f.Kr. och är ett dekret utfärdat av de egyptiska prästerna i Memfis, som hyllar
kung Ptolemaios V Epifanes och beskriver de ärebetygelser de gett honom.
Rosettastenen övertogs av britterna efter kriget med Napoleon och finns sedan 1802 att beskåda
på British Museum i London.

Källa:
"Egyptens nycklar". Jakten på Hieroglyfernas gåta. Lesey & Roy Adkins


Rosettastenen

Läs mer om Rosettastenen på min blogg

Klicka här

Öronmask - Musik på hjärnan

Har du någon gång fått en låt på huvudet som vägrat försvinna?
Då har du fått öronmask.
Nu har forskarna äntligen börjat förstå varför våra hjärnor självmant sätter den
mest fasansfulla musik på repat - och varför vi inte kan få dessa låtar att tystna.

Det kan börja redan du vaknar, fortsätta vid frukosten och under resan till jobbet.
När det är dags för lunch. Det är som en förbannelse. Arbetskamraterna tycker
att du ser lite stressad ut. Själv är du rädd för att du faktiskt håller på att bli tokig
på riktigt. Och det är inte konstigt. Du har nämligen drabbats av öronmask.

Viss musik väcker frågor hos hjärnan, som den har mycket svårt att besvara.
Men eftersom hjärnan gärna vill finna ett svar, kör den musiken en gång till.

Musik kan få oss att minnas känslor, smaker och lukter. Plötsligt och utan
förvarning kan vi återigen förvandlas till gymnasister, värnpliktiga eller 10-åringar.
Det märkliga är att vi inte ens behöver höra musiken på riktigt. De allra flesta har
en enastående förmåga att spela upp musik i sina huvuden. Problemet är bara att
vi inte styr över hjärnbandspelarens kontrollknappar. Och när vi får en öronmask
är vi hjälplöst förlorade.

Vilka slutsatser ska man dra för att våra huvuden ibland spelar musik på eget initiativ?
Man kan nästan tro att att våra hjärnor försöker berätta något för oss.

Petr Janata, forskare vid University of California i USA,har undersökt saken.
Först lokaliserade han vilken del av hjärnan som var ansvarig för öronmaskarna.
Även om musiken hanteras av fler olika ställen i hjärnan, visade det sig att en
region som kallas rostromedial prefrontal cortex (RCP), som ligger bakom
pannbenet, är helt avgörande för vår förmåga att uppfatta och minnas melodier,
harmonik, samt urskilja rena toner från falska.

Petr Janatas forskning visade också att RPC sparar ett slags kartotek över
tidigare hörda melodier. Hur vi reagerar på musiken beror alltså på vad som
händer när tonerna far runt i detta område. Antingen uppfyller musiken våra
förväntningar (som baseras på vad hjärnan tidigare lärt sig, det vill säga
lyssnat på), eller så blir vi besvikna.

RCP-området har också andra uppgifter. Här samlas information som är
viktig för jaget, men det sköter också medlingen mellan känslomässig
och icke känslomässig information. Det verkar som man hittat hjärnlänken
mellan musiken och våra känslor. Forskningen ger hopp om att finna
förklaringen till vårt musikaliska beteende.

Melodierna som sparas i hjärnan är inte statisk, utan ritas på nytt varje gång
en melodi spelas. Denna dynamiska kartritning förklarar varför ett och samma
musikstycke få oss att uppträda på olika sätt vid olika tillfällen.

Du har varit och dansat. Efter någon dag får du plötsligt lust att sjunga med
i den där låten som spelades på dansstället. Men när du hör den nästa vecka
kanske du omedelbart får lust att dansa. Och när du hör den om en månad
kommer du inte att kunna låta bli att le och tänka på minnet av den gången
då du sjöng med i låten - samtidigt som du faktiskt känner vilka känslor du
hade i kroppen på dansstället en månad tidigare.

Våra hjärnor "ser" inte låtarna som en helhet, utan fungerar så att minnet av
den första frasen föder nästa. Det verkar som om cirkelliknande kompositioner
på grund av detta kan skapa en evig loop i våra huvuden.

Vad skall man då göra om man får en låt på huvudet? Det finns faktiskt vissa knep.
Ställ dig först frågan varför du har just den här låten i huvudet. Vad är det du hatar
eller älskar med den? Vad betyder den där textenegentligen? Att din hjärna spelar
upp musiken gång på gång betyder att
den inte är klar med sin bearbetning av låten.


Hjälp din hjärna! När den känner att den slutfört sitt jobb kommer den
gladeligen att vilja lyssna på något annat.

Fakta: Öronmaskar

Alla låtar kan inte bli öronmaskar. Vanligtvis krävs en av dessa tre saker:

*Enkelhet. Ju enklare låt, desto större sannolikhet att du får den
på huvudet. Musik som riktar sig till barn, jinglar och reklamsnuttar
ligger alla hela tiden farligt nära öronmask-gränsen.

*Repetition. Ett motiv som repeteras kan faktiskt i sig trigga igång
en repetition, eftersom hjärnan skapar ett eko av den musik som spelas.

*Förvåningar. Låtar som tar oväntade vändningar kan väcka en
kognitiv klåda.

*97-99 procent av alla människor drabbas någon gång.
*55 procent av de drabbade bli v med öronmasken efter några timmar.
*25 procent blir av med öronmasken efter en dag.
*5 procent lider av en och samma öronmask i mer än en vecka.
*Kvinnor och musiker är mer mottagliga för öronmaskar.

Källa:
University of Cincinatti

 

3.

 

4.

 

5.

 

6.

 

7.

 

8.

 

9.

 

10.