ådalingen
Populär Musiken

 

Brännaborg populärt dansställe under 1950-70-talet


Brännaborg, Härnösand i mars 1983.

I december 1885 invigdes den fastighet som fick namnet
Arbetareföreningen som sedan fick namnet Brännaborg
efter det att Brännans IFs förvärvat fastigheten.
2:a världskrigets utbrott gjorde att man fick vänta ända till
1945 innan man för första gången fick tillgång till lokalerna.

Under 50-70-talet arrangerades danskvällar på Brännaborg
vilka bidrog till en mycket god ekonomi för föreningen.

På 50-talet spelade många Ådalsorkestrar på Brännaborg,
bl.a populära Weiner-kvintetten

1958 bl.a. Rock-Ragge

 

Svensk Rockmusik - Historia

I slutet av 1950-talet kunde man höra alla kända svenska
rockstjärnor på scener runt om i Sverige. Artister som:
Little Gerhard, Rock-Ragge, Rock-Olga, m.fl.
Intresset från publiken var enormt.

Året var 1958 och en ny ungdomskultur spreds över hela världen.
I Örebro gick Little Gerhard upp på scen och tog emot priset som
Sveriges Rockkung. Tonårskulturen hade anlänt och skulle förändra
ungdomslivet för all framtid.

Några månader senare korades Litle Gerhard till hela Skandinaviens
rockkung och fick sammanstråla med självaste Elvis. Det fanns ju trots
allt inte så många rockkungar i världen på den tiden.
***
Här berättar Lars Ekman

Rock-Ragge i stan

På vintern 1958 gick ett rykte att självaste Rock-Ragge skulle ge
en konsert i staden Härnösand. Han skulle framträda på Brännaborg,
och givetvis såg min kompis och jag till att skaffa biljetter.

Det hade dykt upp en mängd rockkungar även om vi från vår
norrländska horisont inte kunde överblicka alla. Av de utländska
satte vi Elvis Presley främst.

Det var i första hand flickorna som höll på Tommy Steele, som vi
tyckte var för mesig. I Sverige var det utan tvekan Little Gerhard
som var rockkungen, något som både min kompis och jag
sympatiserade med och inte var det sämre att han i grunden
var plåtslagare.

Det fanns även en kvinnlig rockkung eller kanske Rockdrottning,
Rock-Olga från Gävle. Vi tyckte om hennes framträdanden även om
det drog ner intrycket högst betänkligt att hon var tjej.

Men Rock-Ragge stod i alla fall snäppet över de flesta och vi såg
fram mot att se och höra honom.

Kön ringlade lång när vi kom och då det inte var numrerade platser
fick vi sätta oss rätt långt bak i lokalen. Längs sidorna hade man
ställt upp bänkar på några bastanta bord och där fick vi plats.

När Rock-Ragge. lång och gänglig, intog scenen steg ett
öronbedövande vrål upp mot skyn. Knappast någon som var där
hade väl varit på en rockkonsert förut, men vi visste i alla fall att
det gällde att märkas och föra så mycket (o)väsen som möjligt.
Rock-Ragge drog igång sin repertoar och snart var hela lokalen ett
gungande hav av ungdomar, som dessutom stampade i golvet och
viftande sträckte händerna mot skyn.
Några refränger kunde de flesta hänga med i, som "Oooh, what you
done to mee, I never vill forget what you done to mee", ljöd det ut i den
norrländska natten.
Givetvis fanns det också ordningsvakter på plats, men de var helt
handfallna. Nu var det inte fråga om att bryta ned några överförfriskade
eller sätta fast plankare. Att få stopp på det hela eller avisa d skrikande
ungdomarna var helt omöjligt. Så det enda de kunde göra var att gå
runt och då och då titta på varandra och ruska på huvudena.
Stunden var ungdomens och livsglädjens.
Den kvällen hade jag en halsduk med en speciell mönstring på,
något som den skarpsynte bagaren, som jag arbetade med, givetvis
upptäckte. Jag knegade på som springschas hos Nordströms
konditori, Nockes gemenligen kallat, ett populärt ungdomsfik.
Tidningen Västernorrlands Allehanda fann s på plats och just när
jag och hela bänkraden sträckte upp armarna och skrek ut vår
glädje brände man av en blixt.
"Jaha du, jag såg dig nog i tidningen. Är det så det går till på sådana
där rockkonserter", sade han pillemariskt dagen efter när vardagen
återvänt och ugnsplåtarna låg och väntade, varvat med utkörningar
på den gamla järncykeln.
Men det är väl så att korta stunder av lycka sprider sin lyster över
många dagars enformiga vardagsliv.
Källa: Lars Ekman Tidningen Ångermanland 26/6 07

***

Läs mer Svensk Rock. Hemsida: www.svensktrockarkiv.se

Svenskt Rockarkiv

Här finns femtio års rockhistoria arkiverat
Allt startade vid mitten av 1990-talet, då tunga instanser som
Statens kulturråd, Musikmuseet, Jazzarkivet och Statens ljud- och
bildarkiv författade ett gemensamt upprop för att rädda den svenska
populärmusiken från att försvinna utom räckhåll för eftervärldens
historiker och forskare. Vid denna tid gick nämligen ett stort antal
skivbolag över i utländsk ägo, samtidigt som musiken bytte format
från Lp till cd. När detta skedde rensades en rad arkiv ut och
historiskt viktiga material förstördes. Uppropet ledde till att Svenskt
rockarkiv grundades.

Namnet ger dock en liten felaktig bild av verksamheten.
Här samlas hela den svenska populärmusikhistorien, från
dansband till dödsmetall. Inte bara skivor, tejper och kassetter,
utan också bilder, affischer, scenkläder, marknadsföring, t-shirts,
knappar, tidningar, kuriosa, instrument... ja egentligen allt som
är kopplat till den svenska populärmusiken.