ådalingen

Håll musiken igång

index

Kai Gullmar

Många har skrivit låtar och schlagers, pop och rock, men i popularitet har ingen
överträffat Kai Gullmar, som komponerade mer än 500 melodier.

Kai Gullmar är ett fenomen för sig i den svenska nöjesvärldens historia. Denna
naturbegåvning som har skrivit c:a 500 melodier men har inte nedtecknat en enda.
Många är de musiker som genom åren fått skriva ut pianostämman till hennes
melodier, som hon själv demonstrerat vid sitt piano. Kai har själv sagt en gång:
"Jag har varit för lat för att lära mig skriva noter men jag har alltid vetat hur jag
velat ha harmonierna. I början spelade jag bara i två tonarter, C-dur och F-dur.
Senare gick det bra i G-dur också".

Kai Gullmar föddes som Gurli Maria Bergström i Sundsvall den 2 april 1905.
Hon växte upp på Storgatan 6-8 i den magnifika stadskärnan Stenstaden.
Föräldrarna var välkända profiler i stan. På nedre botten drev modern
Lydia Lax ett populärt kafé, och en trappa upp hade fadern Karl Bergström
sitt kontor. Han var direktör för en kolinportfirma, hade ett mustigt språk och
gick under smeknamnet Kol-Kalle.

Gurli tyckte om att agera och fick sina stora tillfällen då Barnens Dagsrevyerna
kördes. De där revyerna leddes av den legendariske Oscar Knaust, ägare till
riksbekanta Hotell Knaust. Det var en herre som kunde tillåta sig nästan vad
som helst.

En gång när det var cirkus i sta´n, bjöd han hem hela sällskapet på supé.
Men inte nog med det. Han lyckades få cirkusens åsna uppför trapporna, och
åsnan förevisades sedan för allt folket från en balkong. Det var ett upptåg, som
var typiskt för Oscar och som man talade om länge i småstaden Sundsvall.
När det drog ihop sig till en ny Barnens Dags-revy, brukade han fara omkring
på ett lastbilsflak med hela sitt revysällskap.

Vid 12 års ålder spelade Gurli i Munspelsorkestern. Det var revydebuten.
Gurli (eller Gullan som kallades) spelade inte bara munspel. En farbror,
Karl-August, som var järnhandlare, var en baddare på att traktera dragspel
och lärde ut sina färdigheter till den musikaliska flickan.
Och som alla andra barn sattes också en mycket ung fröken Bergström i lära
hos en pianotant.(Av någon anledning var det bara tanter som förr i tiden
drabbade små pianoelever...) Det gick trögt med lektionerna, men när lilla
Gurli äntligen fått en mindre sträng lärarinna vid klaviaturen, en som inte ideligen
slog henne på fingrarna, gick det mycket bättre. Och Gerda Andersson var
snäll - och har därför fått gå till eftervärlden som den som lyckades lära den
blivande komponisten Kai Gullmar att spela piano.

Teatern och artistlivet lockade tidigt unga Gullan. Ibland kom det ett resande
teatersällskap till staden. Familjen gick gärna på teatern och Gullan särskilt
gärna - ofta. "Min verkligt stora idol var Tora Teje. Jag var väl 14 år så där
och uppvaktade min Idol med blommor på stationen. Som tack blev jag
bjuden på supé på Knaust. Och så fick jag följa med in bakom scenen och
lyckades genast göra bort mig genom att vissla! En dödssynd vid teatern -
vilket Tora strängt påpekade för mej".

Åren 1924 och 1925 var Gullan i London för att skaffa sig utbildning.
Lärde sig stenogrfi och maskinskrivning och inte minst - engelska. På kvällarna
stundom ute i Londons nöjesvirvlar. "Jag dansade på Savoy till Jack Hyltons
orkester, gick på teatern. Jag blev biten av den engelska och amerikanska
dansmusiken, och när jag kom hem skrev jag min första låt. Med engelsk text
och allt! Kapellmästaren på Knaust fick skriva ner noterna med dom rätta
harmonierna".

Arbetade på faderns kontor ett par år framåt.Efter ihärdigt tjat lyckades
hon få föräldrarnas tillstånd att fara till Stockholm.

När Gullan Bergström från Sundsvall tog plats bakom disken i Audofons
grammofonaffär, anlände hon mitt i branschens första guldålder.

Året var nu 1928.
Den bärbara resegrammofonen hade kommit och kunde lätt tas med vart
som helst. Under det senare 20-talets somrar hörde man dagens melodier
från snart sagt varenda buske och badstrand. Plattcharmörrna ingick från
och med nu i den svenska sommarens stående ljudkuliss. De nya skivorna
lät mycket bättre än vad de gjort för bara något år sedan. Den elektriska
inspelningsmetoden hade slagit igenom också i Sverige. Förr hade man
sjungit i stora trattar och resultatet av de vokala ansträngningarna hade
på akustisk väg återgetts på grammofonskivorna av klart burkig karaktär.
Nu lät det helt annorlunda och sångaren, som nu sjöng i mikrofon, kom
lyssnaren nära på ett intimt och, som man tyckte, spännade vis.

År 1929
Provsjöng för revykungen Ernst Rolf och blev antagen. Någon månad senare
fick Gullan sin "smygdebut" i revyn. Gullans föräldrar kom till stan och då var
det slut med revysjungandet. Föräldrarna blev chockade.
Snart var hon hemma i Sundsvall igen och kontorssysslorna på faderns
kolinportfirma.

Fram på hösten inledde hon så smått "Operation Övertalning Att Trots Allt Få Fara
Till Stockholm Igen". Hon skulle tillbaka - och till slut fick föräldrarna ge vika. Men
något nytt uppträdande i "taskspelerisbranschen" fick det inte bli. Gullan fick plats
på Lundholms Pianomagasin. I början av det nya decenniet tog hon plats bakom
disken på grammofonavdelningen hos Lundholms.

Gullan artistdrömmar hade ingalund gått ur henne vilket föräldraskapet hemma i
Sundsvall hoppades. Och nu inträder Ödet i Gullan Bergströms liv i skepnad av
en operadirigent! Kai Gullmar och Nils Grevillius.

Lundholms skivavdelning hade en högtalare mot gatan för att locka kunder.
En gång roade sig biträdet Bergström med att själv sjunga i högtalaren till en
engelsk dansskiva. Nu var saken den att Nils Grevillius var någon slags
konsulent hos Lundholms och råkade komma just som Gullan sjöng
"I love you so much" i bästa engelska vokaliststil. Grevillius stannade och
lyssnade. Sedan gick han in i butiken och frågade vem det var som sjungit.

Och det måste ju Gullan medge att nog hade det varit hon." Skulle inte
fröken Bergström vilja sjunga in en grammofonskiva? Jag ska ordna en
provsjungning".

Nils Grevillius höll sitt löfte. En dag kallades Gullan till provsjungning på
Husbondens Röst. Provsjungningen avlöpte lyckosamt. Debutskivan sjöngs
in den 14 februari 1931 och blev väl ingen större försäljningsframgång.

Men så var det sångerskans namn. Gurli Bergström, det lät verkligen inte
särskilt spännande.
Tillsamans med fröken Vera Åkerman som var inspelningschef försökte man
hitta på ett slående artistnamn åt debutanten. Kai hade själv ett förslag. "Jag
heter Gurli Maria - varför inte 'Gullmar'?" "Jo, det är väl bra", menade fröken
Åkerman, "men vi ska ha ett bra förnamn - vad sägs om Maj, Maj Gullmar?"
"Maj!! Aldrig i livet!! Men gärna Kai Gullmar". Fröken Åkerman rynkade
näsan, "Kaj?? Nej det är ju ett pojknamn!". "Jag vill heta Kai Gullmar.
Och så blev det.
Så tog ”Gullan” artistnamnet Kai Gullmar. Liksom många andra driftiga kvinnor
tog hon en manlig pseudonym för att klara sig bättre i den rådande tidsandan.

1932 var depressionens år. Ivar Kreuger sköt sig i Paris, och Kreugerkraschen
lade en förlamande hand över den svenska ekonomin. Men är man ung och
optimistisk, tror man på framtiden ändå. Tillsammans med Dagmar Sandström
öppnade Kai en egen skivaffär. Mycket folk från nöjesvärlden kom ofta dit.

En gång kom Greta Garbo, "den gudomliga" nerför trappan till butiken och
ville höra på skivor. "Jag spelade upp de senaste artisterna, men Garbo var
inte särskilt intresserad. Men så fick hon se pianot i vår inspelningsstudio och
frågade plötsligt: Kan ni spela 'Night and day'?' Nja, sa jag...det är väldigt
många svarta tangenter i den den, men jag kan väl försöka'. Och jag kompade
och Greta Garbo ställde sig framför mikrofonen och sjöng. I rummet bredvid tog
Dagmar upp det hela på en mjukplatta. Och tänk! Garbo sjöng ju verkligen bra!
Det sa jag till henne. Men hon sa att sjunga, det gjorde hon bara för sitt nöjes
skull. 'Och så vill jag att ni genast förstör skivan. Jag såg nog att den röda lampan
lyste'. 'Javisst, det ska jag genast göra', sa jag, hämtade mjukplattan i rummet
bredvid och rev sönder den i Garbos åsyn. Fast nog var det synd! Annars skulle
man ju haft Garbos sångröst bevarad som minne!" Kai kunde ju i alla fall skryta
med att ha varit Greta Garbos ackompanjör i "Night and day" - och hur många
kan det?

På 30- och 40-talen hade Kai Gullmar sina stora framgångar då hon
samarbetade och umgicks med landets ledande revymakare som Ernst Rolf,
Karl Gerhard, Hasse Ekman och Gustav Wally. Den tidens populäraste
artister framförde hennes melodier: Sven-Olof Sandberg, Ulla Billquist,
Marguerite Viby, Alice Babs, Sigurd Wallén, Edvard Persson, Nils Poppe,
Karin Juel, Zarah Leander, Max Hansen, Harry Brandelius, Adolf Jahr,
Åke Grönberg, Sickan Carlsson, Britta Borg och många fler

Artisterna från dessa decennier har länge setts enbart som glädjespridare,
som sällan tillmätts större kvalitet och betydelse än dagsländan och bara vid
undantagsfall hörts med ett djupare budskap.

Kai Gullmars låtar blev en vital del av det svenska musiklivet. Musiken speglar
en hel epok. Det var årtionden som förmörkades av ekonomisk depression,
Kreuger-kraschen, massarbetslöshet och världskrik. Kais melodier och tidens
artister skapade det goda humör som var nödvändigt för att överleva i ett samhälle
på glid mot konkurser och krig. Artisterna gav sina medmänniskor en melodi och ett
leende i svåra tider, ibland också en ironi för att markera distans till tidens vansinne.
"Bättre och bättre dag för dag" sjöng artisten samtidigt som samhället gick åt helvete.

I några filmer deltog Kai också som skådespelare, och hon uppträdde på
Stockholms scener och turnerade om somrarna i landets folkparker.

Kai behöll livet ut en munter klang i stämman av Sundsvallsdialekten, blev aldrig
bortskämd och högfärdig, utan var alltid den raka, roliga underhållaren, redo att ge
sin publlik det bästa när hon slog sig ned vid pianot och sjöng med sin lite hesa röst.

Många beundrade Kai Gullmar för att hon gick sin egen väg. Hon var tvungen
att trotsa många konventioner för att kunna leva sitt liv: en direktörsdotter som
blev artist, en kvinna som verkade som kompositör och som älskade andra
kvinnor. Hon var öppen med sin homosexualitet. Hennes sista livskamrat blev
Rita Rosenberg, som i sin ungdom var balettdansös i sitt hemland Danmark.
Melodin "Först kommer du, sen ingenting" tillägnade Kai Rita.

Några av Kais mest kända melodier är: Med dej i mina armar, Swing it magistern!,
Jag har en liten melodi, Ordning på torpet ska´ de va´, En kväll på Anchora bar.
Kais egen favoritmelodi var ”Jag har en liten melodi”.

På äldre dar blev Kai rullstolsbunden efter en halkolycka och drog sig undan
det offentliga livet.
Hon dog i Stockholm den 25 mars 1982.
Vigdes till den sista vilan på sin födelsedag den 2 april 1982. Solen flödade in
genom Gustav Adolf-kyrkans vackert målade fönster. Det blev ett ljust avsked
till jordelivet och Kais egen musik inramade akten.
Som postludium spelade orgeln ”Jag har en liten melodi” - en sista leende hälsning
från en människa som spritt så mycket glädje under sitt liv.

Källa:
"Jag har en liten melodi" En bok om Kai Gullmar av Bengt Haslum. STIM
"Schlagerdrottningen fyller 100 år". ST 2/4-05. Lars Löfgren
"Swing it". Sundsvalls Museum.Text i Informationsbroschyr: Nils Johan Tjärnlund

Litteratur:
Bengt Haslum."Jag har en liten melodi". En bok om Kai Gullmar. STIM 1982.