Världens stora civilisationer

Världens första stora civilisationer upp stod när jordbrukssamhällena utvecklade
mer effektiva odlingsmetoder. Konstbevattning och växelbruk skapade ett överskott
på mat så att en stor del av befolkningen kunde ägna sig åt hantverk, krig, handel,
vetenskap, konst och religion. Invånare med dessa kunskaper samlades i städer där
komplexa sociala strukturer kunde utvecklas kring en härskande klass. De stora
civilisationerna fick ett enormt inflytande över de mindre utvecklade grannsamhällena.

Mesopotamien
Ca 3500 f.Kr.-2052 f.Kr

Mesopotamien låg mellan floderna Eufrat och Tigris och fick inflytande på hela Mellanöstern. Civilisationen, som främst är känd för kilskriften och världens första nedskrivna lagar, splittrades i flera stadsstater kring 2000 f.Kr.

Egypten
Ca 3200 f.Kr.-332 f.Kr.

Det gamla Egypten hade sitt centrum i den bördiga Nildalen. Den egyptiska kulturen är känd för hieroglyferna, avancerad matematik och astronomi, pyramiderna, enorma tempel och palats, kostföremål och en högt utvcklad byråkrati. På grund av sina stora rikedomar ursattes Egypten flera gånger för erövringsförsök, och under åren 674-332 f.Kr. var Egypten först en assyrisk och sedan en persisk provins. År 332 f.Kr. erövrade Alexander den store Egypten och inlämmade landet i det hellenistiaska riket.

Indus
Ca 2800 f.Kr.-1700 f.Kr

Indus-civilisationen hade sitt centrum i Indusflodens dalgång. Civilisationen var kring år 2800 f.Kr. världens mest högutvecklade samhälle med en mycket effektiv regering. Induskulturen var i hög grad strukturerad och civilisaionen var främst känd för sina strama stadsplaner, stadardiserade byggmaterial och ett effektivt kloaksystem som inte överträffades förrän efter järnåldern. Civilisaionen förföll kring 1700 f.Kr., förmodligen till följd av översvämningar och stigande grundvatten som förstörde åkermarken. Stora delar av befolkningen flyttade därför söderut.

Huang He
Ca 2200 f.Kr.-214 f.Kr.

Huang He-civilisationen uppstod kring Gula floden. Civilisationen fick ett enormt inflytande på hela Österlandets kultur och är främst berömd för bronsstöpning, jadesmycken, utvecklingen av de kinesiska skrivtecknen, litteratur och filosofi - Konfucius är den mest berömde filosofen. Huang He-civilisationen erövrades år 214 f.Kr av Qin-dynastin, som var den första att ena Kinas riken.

Grekland
1600 f.Kr-146 f.Kr.

Det gamla Grekland var inte ett enat rike utan en kulturkrets av stadsstater och deras kolonier. Civilisationen fick enormt inflytande på europeisk kultur beträffande språk, politik, filosofi, vetenskap, konst och arkitektur. Civilisationen gick under då romarriket erövrade Grekland år 146 f.Kr.

Mayaindianerna
Ca 1000 f.Kr-ca 850 e.Kr

Mayaindianerna var den första civilisationen i Sydamerika. Deras rike var uppbyggt kring stadsstater med imponerande palats och pyramidtempel. De skapade monumentala konstverk, utvecklade skriftspråk och en kalender och utmärkte sig inom matematik och astronomi. Civilisationen upplöstes i mitten av 800-talet efter en långvarig torka som ledde till inre uppror och angrepp från grannarna.

Romarriket
509 f.Kr.-476 e.Kr.

Med grundandet av den romerska replubliken började Rom lägga under sig stora delar av Europa och Mellanöstern. Civilisationen var så starkt påverkad av grekiska tankegångar och religion att man kalla den för en grekisk-romersk kultur. Romarriket utmärkte sig sedan inom ingenjörskonst, administration, lagstiftning och krigföring. Riket försvagades av inre maktkamper och hamnade under massiv press från de germanska folkvandringarna på 400-talet e.Kr.

Kalifatet, den muslimska världen
622-1258 e.Kr.

På ca 130 år gick den muslimska världen från att bestå av stadsstaten Medina till att sträcka sig över ett område från Spanien över Nordafrika till Indien. Civilisationen var enad under ett och sedan två kalifat - men bestod i praktiken av flera stridande fraktioner.

I Kalifatet blomstrade kultur och vetenskap och det gjordes stora framsteg inom matematik, astronomi, läkarvetenskap, filosofi och ingenjörskonst. Civilisationen var även känd för sin konst och arkitektur. Kalifatets storhetstid tog slut när monglerna erövrade rikets huvudstad Bagdad, liksom de muslimska områdena i öster, och dödade kalifen. Civilisationen återfick aldrig sin styrka efter detta nederlag.

Inkaindianerna
1100-1533 e.Kr.

Under sina sista 100 år expanderaade inkariket genom krig och erövringar från att ha varit en stadsstat till att omfatta hela västra Sydamerika. Inkarikets kultur var en erövringskultur och inkaindianerna övertog många av de besegrade folkens seder. Riket föll samman till följd av tronstridigheter samtidigt som spanjorerna kom till området.

Aztekerna
1325-1521 e.Kr.

Aztekerna grundade storstaden Tenochtitlán med upp emot 300 000 invånare. Från denna maktbas lade de under sig stora delar av Centralamerika. Aztekerna är mest kända för sin stadsplanering och religion. Civilisationen stod på sin höjdpunk när spanjorerna kom till området år 1519.

Aztekerna offrade människor för att solen skulle gå upp varje dag.

Aztekerna offrade 550 spanjorer till gudarna.

I Mexiko har arkeologer funnit skelettdelar efter en massaker som de
infödda aztekerna begick mot de spanska conquistadorerna på 1500-talet.
Fynden visar att aztekerna under ett halvår höll 500 människor fångna.
Fångarna hade kommit till Centralamerika som kockar eller bärare åt den
spanska armén. Varje dag i gryningen valde aztek-prästerna ut nya offer,
som dödades och gavs åt gudarna.
Ofta åt man offrets hjärta rått eller tillagade lemmarna.
Fyndet i Mexiko är intressant eftersom man för första gången kan bevisa
att aztekerna gjorde motstånd mot de invandrande spanjorerna. Det hjälpte
dock inte, 1521 besegrades aztekerna

Källa: "Bonniers Världens Historia"

Mera Historia

Strumpebandsorden

Kung Edward III tog upp ett strumpeband som en dam hade tappat.
Han knöt det om sitt ben och skapade därmed Strumpebandsorden.

Scenen: Ett engelskt medeltidsslott, bal i riddarsalen. En förnäm kvinna roar sig på dansgolvet,
allt medan hennes strumpeband lossnar från låret och glider ned på golvet. En pinsam situation
som kungen räddar genom att plocka upp det intima plagget med orden "honi soit qui mal y pense" -
skam åt den som tänker illa därom.

Med den pikanta situationen i åtanke och just de orden som motto instiftade han sedan - i varje fall
enligt legenden - Strumpebandsorden år 1348. Orden är i dag den högsta i England.

Hosor var medeltida strumpor eller åtsittande byxor som bara täckte benen. Hosorna hölls uppe av
särskilda band - i dag kallas de strumpeband.

Källa: "Världens historia" Bonniers

Aztekerna offrade 550 spanjorer till gudarna

Aztekerna offrade människor för att solen skulle gå upp varje dag.

Ofta åt man offrets hjärta rått eller tillagade lemmarna.
Fyndet i Mexiko är intressant eftersom man för första gången kan bevisa
att aztekerna gjorde motstånd mot de invandrande spanjorerna.
Det hjälpte dock inte, 1521 besegrades aztekerna

Källa: "Världens historia" Bonniers

Jivaroindianer i Sydamerika krympte
sina fienders huvuden

Hur krympte man egentligen huvuden?
Är förkrympta huvuden verkligen på riktigt?
Och hur gjorde man dem?

Se bild: Bildarkiv1

Läs mer om Jivaroindianerna på min blogg!

Korstågen

De 8 korstågen i Mellanöstern

Korstågen var en rad militära kampanjer som utfördes i
kristendomens namn. De sattes ofta i gång på initiativ från
påven som lovade fullständig förlåtelse för tidigare synder
om man deltog i kampen mot de otrogna. Syftet med
korstågen var att erövra Jerusalem och att skapa ett kristet
kungarike som kunde hålla det heliga landet och de
viktigaste pilgrimsorterna i kristna händer. Att delta i ett
korståg gav stor religiös och politisk prestige - därför leddes
korstågen ofta av Europas mäktigaste kungar och furstar.
Korsfarrna var inte bara en hop giriga äventyrare.
Många skuldsatte sig för att kunna sprida "den rätta tron".

Påven uppmanar till det första korståget

1095-99:
1000-talet präglades av stor religiös väckelse.
När muslimerna vill hindra kristna pilgrimer
från att besöka Jerusalem och det Bysantinska
riket hotas av turkarna, uppmanar påve
Urban II alla kristna att dra ut i korståg.
Omkring 100.000 soldater och civila går mot
Konstantinopel. Trots att många dör under resan
lyckas man erövra staden Antiochia år 1098 och
Jerusalem året därpå. Befolkningen i
Jerusalem massakreras och kungariket
Jerusalem samt flera andra korsfararstater bildas.

De muslimska rikena går samman

1145-49:
Under en rad år har muslimerna och kristna levt
tillsammans i det Heliga landet, men år 1144
erövrar muslimerna korsfararstaten Edessa.
Därför kallar påven Eugenius III till ett nytt
korståg. För första gången leds ett korståg av
kungar, bl.a. den franske Ludvig VII och den
tyske Konrad III. Men i stället för att befria
Edessa anfaller korstågsarmén Damaskus, som
är kungariket Jerusalems huvudfiende.
Belägringen ger inget resultat och korståget
löses upp. De muslimska rikena går samman.

Rikard Lejonhjärta drar ut i korståg

1189-92:
Efter det andra korståget har muslimerna fått
övertaget i Mellanöstern. År 1187 erövrar
de både Akko och Jerusalem. En religiös feber
sprider sig åter i Europa och bl.a.
Richard I Lejonhjärta av England deltar i ett
nytt korståg. Korsfararna återerövrar Akko men
kungarna kan inte enas om ledarskapet. Rikard
ger upp planerna på att inta Jerusalem.

Korsfararna plundrar Konstatinopel

1201-04:
Påven Innocentius III skaffar sig uppbackning inför ännu ett
korståg. Korsfararna ska segla från Venedig till Egypten så att
de kan angripa det Heliga landet söderifrån. Men det finns inte
pengar till att finansiera överfarten. År 1202 erbjuder sig prins
Alexius Angelus, son till den nyligen avsatte kejsaren
i Bysantinska riket, att betala resan men han mördas och
efterträdaren vill inte betala. I stället för att gå mot Jerusalem
plundrar korsfararna Konstantinopel. Tusentals dör och
staden förstörs till stora delar.

Korstågen mister allt i Kairo

1217-21:
År 1215 kallar påven Innocentius III åter till korståg
för att erövra Jerusalem. Tyska och holländska trupper ska
seglas till Egypten och sedan gå mot Jerusalem söderifrån.
Efter lång belägring lyckas de erövra Damietta i Egypten,
men istället för att fortsätta mot Jerusalem går armén
söderut för att erövra Kairo. Vid en översvämning av Nilen
fångas armén mellan vattenmassorna och tvingas ge upp.
Som lösen får de återlämna Damietta till sultanen av Egypten.

Klok kejsare ingår avtal med sultanen

1228-29:
Den tysk-romerske kejsaren Fredrik II deltog inte i det femte
korståget och blev därför bannlyst av påven Gregorius IX.
Men trots att kejsaren är utstött från kyrkan seglar han med
sin armé till Palestina och hamnar mitt i dynastiska stridigheter
mellan ayyubiderna i Syrien och Egypten. Kejsaren ingår en
tioårig allians med den egyptiske sultanen och återfår
Nasaret, Sidon, Jaffa, Betlehem och Jerusalem. Efter Fredriks
framgångar tvingas påven upphäva bannlysningen.

Den franske kungen samlar ihop resterna

1248-54:
Avtalet mellan Fredrik II och sultanen löper ut år 1239
och fem år senare erövrar mamlukerna Jeruslem på nytt.
Men intresset för korståg har minskat - bara Frankrikes
kung Ludvig IX deklarerar att han tänker återta staden.
År 1249 går han med 20.000 man i land i Egypten och
intar Damietta. Han frestas även att erövra Kairo,
men lider ett stort nederlag mot den egyptiske sultanen.
Ludvig seglar därefter till Akko år 1250, och i fyra år
arbetar han med att återuppbygga korsfararstaterna.

De sista korsfararstaterna löses upp

1270-72:
På 1260-talet är de sista korsfararstaterna hårt pressade.
Sultanen av Egypten och Syrien har erövrat städerna Nasaret,
Haifa, Toron och Arsuf. Frankrikes Ludvig IX går i spetsen
för ett nytt korståg men kort efter ankomsten till Tunis drabbas
han av magsjuka och dör. Den engelske prins Edvard tar över
ledningen. Han förbättrar försvaret av korsfararstaterna och
sluter fred med den egyptiske sultanen. Men Edvard kallas
hem till England när hans far Henrik III dör. Korsfararstaterna
drabbas av nya interna stridigheter och erövras av muslimerna.

Källa: Bonniers "Världens Historia" Nr. 3/2007

Indianstammar i Nordamerika

Indianerna kom till Nordamerika från Sibirien för minst 12.000 år sedan.
De vandrade söder- och österut från Alaska och under de följande
årtusendena spred de sig över Nord- och Sydamerika. De invandrande
grupperna utvecklade olika etniska särdrag, språk, livsstilar, religioner
och kulturer. När spanjorerna på 1530-talet började utforska östra
Amerika var kontinenten befolkad av drygt tre miljoner indianer
fördelade på mer än 500 stammar. Vissa av dem var fredliga medan
andra blev ökända för sin kamp mot nybyggarna. När européerna
kom till Nordamerika levde de många indianstammarna fritt.
Mindre än 400 år senare var de alla underkuvade.

Salish-indianerna byggde totempålar

Salish-indianerna var fiskare och skogsfolk. De levde
i Washington State och British Columbia. Mest kända
var de för att bygga upp till 50 meter höga totempålar
och hus som kunde vara 150 meter långa. Stammen
hade inte mycket kontakt med nybyggarna. Trots
det dog över 80 procent av salish-indianerna under
1800-talet av de nya sjukdomar som européerna
förde med sig.

Svartfots-indianerna var fruktade krigare

Svartfotsindianerna var ursprungligen halvnomader men på
1700-talet började de jaga bisonoxar i Montana ochAlberta.
De blev snabbt respekterade jägare och fruktade krigare.
Långt in på 1800-talet hade stammen i stort sett inga
konflikter med nybyggarna, men på 1870-talet utrotade
nybyggarna i det närmaste bisonoxarna i området. Många
svartfotsindianer dog därför av svält och sjukdomar, och de
överlevande tvingades flytta till särskilt anvisade reservat.

Sioux-indianerna slog general Custer

För européerna var sioux-indianerna lika med prärieindianer.
Stammen höll till på mellanvästerns prärier. På 1860-talet
dödade siouxindianerna många nybyggare i en rad angrepp.
Amerikanska armén skickades ut för att bekämpa indianerna
som besegrades gång på gång. Striderna kulminerade med
slaget vid Little Bighorn där general Custer och hans armé
utplånades. Inte förrän 1890 knäcktes stammens sista motstånd.

Irokes-indianerna inspirerade Franklin

Irokes-indianerna levde i nordöstra Nordamerika och bestod
av sex stammar som hade ingått ett förbund på 1100-talet.
Förbundet blev senare en av Benjamin Franklins
inspirationskällor till den amerikanska författningen. En stor
del av irokeserna hjälpte britterna under det nordamerikanska
frihetskriget och fick som tack nya landområden i Canada.

Cherokee-stammen var en av de största

I många år handlade cherokeestammen med de brittiska
kolonisatörerna. Under 1700-talet bosatte sig så många vita
på cherokesernas land i bland annat North och Sout Carolina
att stammen gick i krig mot britterna. Men trots att stammen
var en av de mest folkrika i Nordamerika och den fick hjälp
av både franska och spanska trupper, tvangs indianerna till
sist ge vika. Som kompensation fick cherokeserna nya
områden väster om floden Mississippi.

Cheyenne-indianerna jagades bort

Guld- och silverfyndigheter i Colorado blev cheyenneindianernas
öde. De levde på prärien i Colorado och Wyoming men när de stora
rikedomarna hittades försökte general Custer år 1864 fördriva
cheyennerna. Motståndet nådde sin kulmen vid Little Bighorn,
där cheyennerna tillsammans med sioux- och arapaho-krigare
krossade Custers armé. Men nya trupper skickades ut och kring
1890 tvingades de sista cheyennerna in i reservat.

Apache-indianerna var fruktade fiender

"Spara den sista kulan åt dig själv". Så lät varningen till de
amerikanska soldater som utstationerades i apache-områden
i New Mexico och Arizona. I flera hundra år kämpade
apacherna mot de vita och de var ökända för sin grymhet.
Inte förrän 1886 lyckades man ta den siste store hövdingen
Geronimo till fånga. Då hade han kämpat mot de vita i 25 år.

Choctaw-indianerna grät under marschen

Choctaw-indianerna var kända som en givmild och vänlig
sinnad stam. Under det amerikanska frihetskriget stödde
Choctaw-stammen de amerikanska kolonierna och belönades
därför med rättigheter till sina landområden i bland annat
Mississippi och Louisiana. Trots traktaten fördrevs stammen
senare till reservat i Oklahoma. Många av indianerna dog
under dessa långa marscher längs den väg som sedan dess
kallas "Tårarnas väg".

Källa: Bonniers "Världens Historia" Nr. 4/2007