UTVANDRINGEN

Ellis Island - Hoppets och förtvivlans ö.   Klicka på skeppet och läs!

---> Genalogi ---> Huvudsida
---> Bild: Ombord på en emigrantbåt

Förord

I min släkt finns personer som utvandrat till Nordamerika.
Min morfar Fritjof Källman var född 1886 i Fryksände Värmland. Från Värmland utvandrade en
del av Fritjofs släkt till Wisconsin i Nordamerika. I Wisconsin tog släkten namnet Chellman.

Evas morfar Johan Lundholm född 1878 i Geresta Bjärtrå annex Västernorrland emigrerade till
Amerika 1911 men återvände 1914. Om han tänkte ta med familjen är inte känt. Första världskriget
satte stopp för eventuella planer att utvandra med hela familjen.

Inledning

Mellan 1821 och 1924 beräknas omkring 55 miljoner europeer ha utvandrat till transoceana
länder varav 33 miljoner till USA. Enbart från Sverige utvandrade mellan 1850 och 1930 omkring
1,3 miljon personer till Nordamerika. Mellan 1861 och 1913 utvandrade 42 185 personer från
Västernorrland varav 35 453 personer eller 84% till USA.

Medan utvandringen från riket kulminerade på 1880-talet intensifierades den norrländska från
1890-talet. Sålunda överträffades t.ex utvandringen från Jämtlands län under 1900-talets första
decenium endast av de traditionellt högfrekventa utvandrarlänen Värmland och Halland.
Den norrländska utvandringens procentuella andel av rikets utvandring till USA 1871-1910
framgår av följande tabell.

Tabell 1

År	Norrland	Övriga riket	Norrlandsutvandingen i % av rikets
1871-1880	6 395	94 784	6,3
1881-1890	24 642	299 643	7,6
1891-1900	22 374	178 150	11,2
1901-1910	41 333	177 916	18,9

Källa: L-G.Tedebrand, Västernorrland och Nordamerika 1875-1913, sid 13.

Från 1870-talet till 1900-talets början undergick norrlandsutvandringen procentuella andel av övriga
rikets utvandring en tredubbling. Ännu under 1880-talet ligger norrlandslänens nettoutvandring avsevärt
under rikets. Även 1890-talet visar förhållandevis låga siffror, men Västernorrlands län utgör här ett
undantag. Under tioårsperioden 1901-1910 överstiger emellertid nettoutvandringen från samtliga
norrlandslän klart över rikets med undantag av Västerbottens län.
Emigrationsutredningen oroades starkt av den stegrade norrlandsutvandringen.

Tabell 2. Nettoutvandring i promille av medelfolkmängden från två av norrlandslänen, Västernorrland
och Jämtland, Norrland och riket 1871-1910. Tioårsmedeltal.

Tabell 2

År	Västernorrland	Jämtland	Norrland	Riket
1871-1880	0,67	0,85	1,08	3,16
1881-1890	2,63	4,19	3,33	7,43
1891-1900	3,76	3,56	2,46	3,65
1901-1910	4,15	6,14	4,30	3,26

Källa: K Åmark 1912. Utvandring och näringslif i Norrland, s.9.

Utvandringen från Västernorrland

Mellan 1861 och 1913 utvandrade 42 185 personer från Västernorrland varav 35 453 personer eller
84% till USA. Utvandringen till Nordamerika började från agrara områden. ( Med Nordamerika
avses USA och Canada) Och fördelade på tioårsperioder 1861-1909 som framgår av följande tabell 3.

Tabell 3

ÅR	Utvandrare
1861-1869	945
1870-1879	1000
1880-1889	5852
1890-1899	9026
1900-1909	10580

Källa: L-G.Tedebrand, Västernorrland och Nordamerika 1875-1913, sid 15.

De svenska utvandringsstatistiken från 1861 bygger på det kyrkliga primärmaterialet. Före 1851
saknas överhuvudtaget centrala statistiska uppgifter om den externa migrationens omfattning. Under
perioden 1851-1860 vilar utvandringsstatistiken på länsstyrelsernas uppgifter över personer, som
uttagit pass för utflyttning ur riket. Dessa uppgifter är en osäker källa. Om dessa personer verkligen
utvandrade är oklart. Enligt länsstyrelsen i Härnösands uppgifter utvandrade 75 personer från
Västernorrland till Nordamerika 1851-1860. Av dessa utvandare 71 från Medelpad och endast 4
från Ångermanland. Utvandringen ägde en utpräglat agrar karaktär. Från Sundsvallsdistriktet förekom
ingen utvandring. Mer än hälften av emigranterna eller 41 personer kom från Torps socken,
medan Attmar socken rekryterade 15 utvandrare. Utvandringen under innovationsskedet var helt
lokaliserat till agrara områden.

Utvandringen från Västernorrland 1861-1865, tiden för nordamerikanska inbördeskriget, var obetydlig.
Verklig fart skjuter emigrationen under nödåren 1868-1869, men utvandringen är låg i jämförelse
med den samtida syd- och västliga utvandringen. Av 1860-talets emigranter kom tre fjärdedelar från
Medelpad och en fjärdedel från Ångermanland. Den Ångermanländska emigrationen tilltar alltså
under decenniet.

Under 1870-talets första år avtar utvandringen starkt och 1874 utvandrar endast 23 personer från
länet. Bortser man från nödårsutvandringen var Västernorrlands utvandring före 1874 obetydlig.
Det förefaller rimligt att förklara den låga utvandringen med att den framväxande sågverksindustriens
direkta och indirekta sysselsättingseffekter förmått utöva en emigrationshämmande effekt.

Tabell 4. Utvandringen från Västernorrland till Nordamerika 1851-1874. Absoluta tal.

Tabell 4

År	Antal utvandrare	År	Antal utvandrare	År	Antal utvandrare
1851	4	1859	9	1867	95
1852	9	1860	_	1868	447
1853	14	1861	10	1869	266
1854	4	1862	17	1870	216
1855	_	1863	_	1871	82
1856	16	1864	1	1872	108
1857	17	1865	16	1873	59
1858	2	1866	93	1874	23

Källor: Nominativa uppgifter från Länsstyrelsen i Härnösand angående emigranter 1851-1860;
summariska folkmängdsredogörelser, SCB.

Utvandringen 1875-1913

Västernorrlands utvandring är utomordentligt låg under åren 1875-1878. Även rikets
utvandringsfrekvens var låg åren 1873-1878 till följd av den svenska högkonjunkturen och den
långvariga konjunkturnedgång, som ägde rum i USA från 1870-talets mitt.
Först 1879 års svårigheter för den exportkänsliga sågverksindustrin med åtföljande
sammandragande arbetsmarknad skapade gynnsammare förutsättningar för utvandring. Medan
rikets utvandring tredubblas 1879 i jämförelse med föregående år, mer än tiodubblas länets
utvandring. Det skede av intensivare utvandring, som nu sätter in, kulminerar 1882 då
utvandringsfrekvensen uppgår till 6,8 promille.
Under det industriellt expansiva 1880-talet ligger Västernorrlands utvandringsfrekvens klart under
rikets. Utvandringsförloppet under 1880-talet måste uppfattas så, att emigrationen starkt hållits
tillbaka av den industriella expansionen. Sågverksindustriens stagnation i början av 1890-talet
driver snart emigrationssiffrorna i höjden. I motsats till rikets utvandring kulminerar länets 1892-1893
då 2 805 respektive 2 877 personer eller 13,2 och 13,6 promille av medelfollkmängden utvandrar.
Perioden 1895-1901 är en utpräglat lågfrekvent period under vilken utvandringen vissa år t.o.m.
understiger en promille. Den låga utvandringen från riket under denna period förklaras, dels av
den samtida inhemska högkonjunkturen och dels av den depression, som drabbade USA från
hösten 1893. Att länets utvandring ligger under riksnivån får tillskrivas sågverksindustriens
förnyade expansion under dessa år.
Under intryck av lågkonjunkturen 1901-1902 intensifieras länets utvandring 1902-1903, då
länets bruttoutvandringen i promille av medelfolkmängden är större än för riket. Från 1904
kan man sedan konatatera, att länets och rikets utvandring ganska väl sammanfaller, dock så,
att utvandringen från länet är något starkare med undantag för åren 1900-1901, 1905, 1911
och 1912. Västernorlands inrikes flyttningsförluster ökar dock starkt under denna period,
vilket skall tolkas så, att svenska industriområden och städer och inte Nordamerika i första hand
kunnat dra nytta av den totalt sett starkt stegande utflyttningen från länet efter sekelskiftet.

Tabell 5.Bruttoemigration i absoluta tal och i promille av medelfolkmängden från Västernorrland
och Sverige till Nordamerika 1875-1913.

Tabell 5

Västernorrland			Sverige
År	Absoluta tal	promille av medelfolkmängden	Absoluta tal	promille av medelfolkmängden
1875	11	0,07	3 591	0,82
1876	19	0,12	3 702	0,84
1877	19	0,12	2 921	0.66
1878	40	0,25	4 242	0,94
1879	442	2,57	12 761	2.80
1880	722	4,31	36 263	7,93
1881	1 059	6,21	40 620	8,89
1882	1 181	6,82	44 359	9,69
1883	551	3,12	25 678	5,59
1884	290	1,61	17 666	3,82
1885	198	1,08	18 222	3,91
1886	199	1,06	27 917	5,94
1887	518	2,70	46 264	9,79
1888	783	4,00	45 566	9,61
1889	351	1,75	28 543	5,99
1890	330	1,60	29 499	6,17
1891	1 065	5,06	36 165	7,54
1892	2 805	13,24	41 103	8,55
1893	2 877	13,55	37 372	7,76
1894	532	2,49	9 554	1,97
1895	428	1,98	15 002	3,06
1896	355	1,62	14 911	3,02
1897	167	0,76	10 148	2,04
1898	173	0,77	8 569	1,70
1899	294	1,29	11 875	2,34
1900	377	1,63	16 302	3,19
1901	543	2,32	20 306	3,95
1902	1 742	7,39	33 151	6,39
1903	2 256	9,53	35 439	6,80
1904	1 012	4,25	18 533	3,54
1905	889	3,71	20 520	3,89
1906	1 125	4,65	21 242	4,00
1907	1 077	4,41	19 325	3,61
1908	461	1,87	8 873	1,64
1909	1 098	4,43	18 331	3,36
1910	1 376	5,51	23 529	4,28
1911	734	2,91	16 240	2,93
1912	637	2,50	14 507	2,60
1913	938	3,66	17 021	3,03
Totalt	29 654	3,51	855 832	4,48

Källor: Summariska folkmängdsredogörelser, SCB; BSOS, A; SOS, Ut- och invandring.

Regional fördelning

Emigrationsfrekvensen var mycket skiftande i Medelpads och Ångermanlands socknar. De högsta
emigrationsfrekvenserna 1875-1913 uppvisar Sköns och Alnö socknar i Sundsvallsdistriktet
med 9,6 respektive 9,2 promille av medelfolkmängden, de lägsta Dals socken i Boteå tingslag och
Häggdångers socken i Säbrå tingslag med endast 0,3 promille, vilket i absoluta tal betyder att
endast 14 personer emigrerade från vardera socken.
Sundsvallsdistriktet är under hela perioden inte bara Medelpads utan även hela länets främsta
utvandrarcentrum. Av Sundsvallsdistriktets socknar uppvisar Timrå den lägsta frekvensen med
7,1 promille, en frekvens som dock ej överträffas av någon socken utanför distriktet. Av Medelpads
övriga socknar redovisas höga utvandringsfrekvenser av Hässjö socken med 5,8 promille och
Haverö och Stöde socknar i västra Medelpad med 5,9 respektive 5,8 promille.
Påfallande låga utvandringsfrekvenser uppvisar Sättna och Indals socknar med 1,3 respektive
1,1 promille av medelfolkmängden.

Ser man till utvandringens skiftande regionala styrka i Ångermanland visar det sig, något
överraskande, att inte Ådalens träindustrisocknar utan Skorpeds socken i Nätra tingslag och Eds
socken i Sollefteå tingslag uppvisar de högsta frekvenserna med 4,9 respektive 4,7 promille.
Höga frekvenser, dock vida lägre än för Sundsvallsdistriktets socknar, uppmätes för
träindustrisocknarna i Ådalen. Sålunda utvandrade 4,0 promille av medelfolkmängden från
Bjärtrå socken, 3,3 promille av medelfolkmängden från Gudmundrå socken och 2,6 promille
av medelfolkmängden från Ytterlännes socken. Övriga ångermanländska socknar med betydande
utvandring var Viksjö 2,9 promille, Resele 3,7 promille, Ådals-Liden 3,0 promille, socknarna i
Ramsele tingslag: Edsele 2,9 promille, Fjällsjö 2,5 promille och Tåsjö 2,5 promille samt socknarna
i Arnäs tingslag: Trehörningsjö 3,5 promille och Grundsunda 2,6 promille. Nora socken har en låg
utvandring 1,97 promille av medelfolkmängden. Anmärkningsvärt låg utvandringsfrekvens uppvisar,
förutom de tidigare nämnda Dals och Häggdångers socknar, följande socknar: Säbrå 0,9 promille,
Styrnäs 0 9 promille och Junsele 0,8 promille.

Den regionala fördelningen 5-års vis ger följande resultat. Nästan ingen utvandring under
femårsperioden 1875-1879. Utvandringsintensifieringen 1879 har endast på allvar slagit igenom i
femårsmedeltalet för Njurunda och Sköns socknar i Sundsvallsdistriktet.
Under perioden 1880-1884 ligger utvandringens regionala tyngdpunkt i Sundsvallsdistriktet och i
Västra Medelpad, medan den ångermanländska utvandringen är påfallande blygsam. Ett undantag
utgör här Eds socken med en frekvens på 13,4 promille.
Under perioden 1885-1889 når endast Alnö och Njurunda socknar i Sundsvallsdistriktet upp till en
utvandringsfrekvens på över 6 promille. Flera ångermanländska skogssocknar har en starkare
utvandring än träindustrisocknarna i Ådalen. Träindustrisocknarna omkring Örnsködsvik har
ännu inte skjutit fart.
Perioden 1890-1894 kulminerar den industriella utvandringen från Sundsvalldistriktet.
Femårsmedeltalen för Sköns, Alnö och Timrå socknar är så höga som 22,1, 17,1 och 18,1 promille.
Under enstaka år uppmätes så höga frekvenser som 40,1 och 37,8 promille. (Sköns socken 1892-
1893). Under1890-talets första år tilltar den ångermanländska emigrationen avsevärt, med en
frekvens på 8,3 promille för Gudmundrå och 9,4 promille för Bjärtrå. Emigrationen ökar starkt
från de västra och nordvästra delarna av landskapet och då särskilt från socknarna i Ramsele
tingslag. Tåsjö och Fjällsjö socknar har frekvenser på över 9 promille.
Under lågemigrationsperioden 1895-1899 förekom nämnvärd utvandring endast från Sundsvallsdistriktet.
Under 1900-1904 stegrade emigrationen på nytt. Sundsvalldistriktet behåller sin ställning som
länets främsta utvandrarcentrum. Emigrationen från Ångermanland skjuter nu verklig fart. Medan
utvandringen är i avtagande från landskapets västra delar ökar den märkbart i de mellersta delarna.
Från Skopeds socken utvandrar över 15 promille av medelfolkmängden. För första gånge drabbas
landskapets nordöstra delar av utvandringen och då särskilt träindustrisocknarna Arnäs, Grunsunda
och grannsocknarna Gideå och Trehörningsjö.
Perioden 1905-1909 och 1910-1813 påminner om 1900-1904. Utvandringen från mellersta och
nordöstra Ångermanland ligger på en hög nivå under det att utvandringen är lägre från landskapets
västra och norra delar. För Medelpads del kan observeras, att utvandringen från landskapets
västra delar redan kuminerat och att utvandringen från Sundsvallsdistriktet fortfarande är betydande
men inte större än Ådalens och Örnsköldsviksområdets.

Emigrationens andel av den totala flyttningsförlusten var, generellt sett, lägre i Ångermanland än i Medelpad.
De industrialiserade landsbygdssocknarna ägde den största andelen emigranter bland de utflyttande,
medan socknar i närheten av städer och industricentra ägde en låg andel.

Lokal fördelning

Från ådalsområdet har omkring 60% av utvandrarna utnyttjat Göteborg som avresehamn.
Från västra Ångermanland har det varit naturligt att utvandra över Trondhiem. Utvandrarna har också
använt hamnarna i Kristiania, Trondheim, Bergen och Kristiansand. Vid sekelskiftet har
trondheimsutvandringen blivit ett viktigt alternativ för Ådalens emigranter.

Emigranter från 7 Ångermanländska socknar till Nordamerika 1885-1909 jämte antalet emigranter
som identifierats i skeppslistorna i Göteborg. Femårsvis fördelning. Tabell 6.

Tabell 6

1885-89			1890-94		1895-99		1900-04		1905-09
Socken	Emigr.	Ident.	Emigr.	Ident.	Emigr.	Ident.	Emigr.	Ident.	Emigr.	Ident.
Bjärtrå	50	23	180	119	33	18	137	93	85	64
Nora	8	1	36	31	5	2	63	24	59	38
Skog	1	1	3	1	-	-	22	21	21	14
Högsjö	12	8	57	47	23	8	43	24	52	24
Gudmundrå	29	18	256	160	12	9	218	74	213	93
Ytterlännäs	23	19	40	24	8	6	170	87	138	101
Nordingrå	46	41	22	16	17	11	56	41	88	59

.

Emigranter från 7 Ångermanländska socknar till Nordamerika 1890 och1900 jämte antalet i skepplistorna i Göteborg
och Trondheim identifierade emigranter. Tabell 7.

Tabell 7

Emigranter				Emigranter
Varav identifierafe i				Varav identifierade i
Socken	1890	Göteborg	Trondheim	1900	Göteborg	Trondheim
Bjärtrå	15	13	2	6	6	-
Nora	1	-	1	-	-	-
Högsjö	6	6	-	-	-	-
Gudmundrå	1	-	-	8	1	6
Ytterlännäs	6	2	3	2	1	-
Nordingrå	1	1	-	3	2	-
Tåsjö	29	-	25	1	-	1

De olagliga emigrationen till Nordamerika över Norge har här endast tangerats. Här skall endas
konstateras, att jämförelsen mellan de summariska folkmängdsredogörelsernas emigrantlistor och
skeppslistorna i Trondheim stundom visar, att uppenbara skäl förelegat för emigranter att utvandra
över Norge. Från Eds socken i Sollefteå tingslag utvandrade år 1900 enligt församlingsprästens
emigrantlista en 43-årig arrendator till Mora i Minnesota tillsammans med hustru och fem barn. Vid
identifieringen i trondheimslistorna framgick emellertid att även en 21-årig son ingått i familjegruppen.

Sammanfattning

Bruttoutvandring i promille av medelfolkmängden från Västernorrlands socknar till Nordamerika
1875-1913. Utvandringens procentuella del av den totala utflyttningen.
Utvandringsfrekvenserna har erhållits genom att bruttoutvandringen i promille av medelfolkmängden
från varje socken uträknats för varje år 1875-1913 varefter medelfrekvensen för hela perioden
framräknats. I tabell 8 tas endast 7 Västernorrländska socknar med.

Tabell 8

Bruttoutvandring i promille av medelfolkmängden från 7 Västernorländska socknar 1875-1913
Socknar	Procentuell andel
Bjärtrå	9
Nora	6
Skog	3
Högsjö	5
Gudmundrå	9
Ytterlännäs	8

Källa: Summariska folkmängsredogörelser, SCB.

Från Västernorrland utvandrade under perionen 1885-1909 21 655 emigranter till Nordamerika.
Av denna utvandringsvolym har 11 428 personer eller 53 % kunnat identifierats i skeppslistorna i
Göteborg. Anmärkningsvärt är, att Göteborgs hamn befodrat en konstant andel av den totala
utvandringvolymen under samtliga undersökta femårsperioder. Den procentuella andelen framgår
av följande tabell 9.

Tabell 9

År	Procentuell andel
1885-89	52,0
1890-94	52,0
1895-99	51,2
1900-04	50,7
1905-09	57,6

--> Genalogi --> Huvudsida

Top

Så här kunde det se ut ombord på en emigrantbåt

Elllis Island

Ellis Island - hoppets och förtvivlans ö

Ellis Island - ett namn som väcker många tankar hos den som har släktingar som utvandrat.
På slarv säger man gärna att utvandrarna kom till Ellis Island, som den första anhalten i den Nya världen,
men det kan vara fel. Det beror på vilket år de utvandrade.
Den första mottagningsstation för utvandrare startades av staden New York 1 augusti 1855, och
placerades i Castle Garden på södra änden av Manhattan. Den var i funktion till april 1890, då
mottagningen flyttades över till Barge Island, under det att man byggde de första husen på Ellis Island
i inloppet till New Yorks hamn.
Mottagningen på Castle Garden hade utsatts för mycket kritik, då byggnaderna var mycket nedslitna och
personalen högst ohövlig, och bitvis idkade utpressning mot de nykomna. Bl.a. sägs att en av
matleverantörerna tvingade folk att köpa sin matsäck för den fortsatta resan av honom, till ett hutlöst pris.
År 1890 hade de federala myndigheterna beslutat att ta över mottagningen av de nyanlända, men staden
New Yorks styrande tog illa upp och tillät inte att den federala mottagningen fortsatte på Castle Garden.
På Ellis Island, i inloppet till New York, byggde man nu mottagningsbyggnade i trä, som snabbt slets
ned av den ständigt ökande invandringen. Det var närmast en lättnad när hela anläggningen brann ned
i juni 1897. Den dagen var endast 140 invandrare inhysta där, och alla klarade sig med livet.
Mottagningen flyttades temporärt tillbaka till Barge Island, och under tiden fram till december 1900
byggde man nya, prydliga stenbyggnader, som ännu finns på plats. Eftersom kvotlagarna och
depressionen omkring 1930 hade minskat invandringen kraftigt har byggnaderna använts under Andra
Världskriget som förläggning för misstänkta fiender, samt för de få invandrare som kom in. In på
1950-talet tömdes anläggningen och lämnades åt sitt öde. Men på 1980-talet kom man på att den
borde restaureras och bevaras som ett monument över den stora invandringen under decennierna
runt sekelskiftet. Ellis Island har rustats för den närmast ofattbara summan av 160 miljoner dollar,
och är nu ett mycket sevärt museum.

Hur många?

Enligt statistiken kom under perioden 1892-1924 ca 20 miljoner invandrare till USA, och av dessa kom
ca 71 % ( 14,2 miljoner ) via New York. Under perioden 1925-1954, när kvotlagarna trädde i kraft, kom
ca 4 miljoner invandrare, varav ca 56 % ( 2,3 miljoner ) via New York.
De absoluta toppåren för Ellis Island ser ut att ha inträffat 1907 ( 1 milj ), 1906 ( 880.000 ), 1913
( 892.000 ) 0ch 1914 ( 878.000 ). Detta innebar i runda tal att ca 2700 personer skulle slussas
igenom mottagningen varje dag, söndag som vardag. För att klara av detta behandlade man mer eller
mindre människorna, invandrarna, som råmaterial till en fabrik. Somliga blev utspottade i andra änden
av anläggningen efter bara några timmar, andra fick stanna där i dagar och veckor under tämligen
odrägliga förhållanden.

Processen

Första och andra klasspassagerarna fick stiga iland i New York. Emigranterna i tredje klass fördes med
sitt pick och pack över på färjor och fraktades till Ellis Island. Under topp-åren, när många skulle
genom maskineriet, hände det ofta att emigranterna fick vänta ett antal dagar ombord på atlantångaren,
beroende på att det helt enkelt inte gick att hantera mer folk just då på Ellis Island.
Väl där fick de lämna sitt tunga bagage på bottenvåningen, och själva gå upp för de rätt branta och
långa trapporna till den stora registerhallen.
I den stora registerhallen fick de gå i smala fållor och visa upp sig för läkarna, som gjorde en snabb
besiktning och tittade efter synliga defekter. Om de fattade minsta misstanke om sjukdom, så
märktes personen med ett kritmärke på kläderna, olika för olika sjukdomar, t.ex. B för ryggproblem,
G för struma, H för hjärtbesvär, Pg för havandeskap och Ct för trakom. I genomsnitt 15-20 % av
emigranterna fastnade i hälsokontrollen och blev undersökta mer noggrannt. De, som inte blev
stoppade här för en grundligare undersökning, fick fortsätta sin vandring och passaerade nu en kvinna
vars jobb det var att försöka spåra prostituerade. Sedan kom de till nästa stopp, där de delades in i
grupper enligt skeppslistorna, och sedan fick svara på en rad frågor.

Ögonen kollades med kängknäpparen

Men tillbaks till hälsokontrollen, som var mycket fruktad. Mest illa omtyck var när hälsoinspektörerna
undersökte om personerna var smittade av ögonsjukdomen trakom. För att kunna lyfta ögonlocken på
den misstänkt sjuke använde man ett så simpelt verktyg som en kängknäppare. Detta var en grov
ståltråd med en krok i änden, som egentligen användes för att knäppa kängorna, som var modern vid
denna tid. Sjukdomen var vanlig i sydöstra Europa, men ovanlig i USA och man ville inte heller ha in
den. Den som visade sig bära på denna smitta skickades raskt tillbaka hem.

Förhör

Förhören gick ut på att ta reda på om invandraren kunde klara sig själv och inte var en risk att bli en
public charge ( understödstagare ), eller var sinnad att börja med polygami eller var anarkist eller någon
annan typ av samhälllsfara.
Man hade tolkar på diverse språk, men det blev nog stor oreda i många fall ändå. Otaliga är historierna
om hur namn förvanskades och blev något annat än vad man hade lämnat hemmet som.
Vid minsta farhåga om att någon lämnade oriktiga uppgifter fick de lov att stanna på ön för vidare
utredning.

Att lämna ön

För den, som lyckligen gick igenom hela processen och kom ut i andra änden med tillstånd att resa
vidare, så gick vandringen vidare till växelingskontoret. Sedan kunde man gå till järnvägskontoret och
köpa sin tågbiljett, om man inte redan betalt den hemma i Sundsvall.
En ny färja tog emigranterna över till järnvägsstationen i New Jersey, och äntligen var de på väg.

De som blev kvar

För den, som blev kvarhållen, väntade nya undersökningar och förhör tills man antigen fick fara
vidare eller blev hemskickad.
Ca 80 % blev insläppta samma dag de kom, och av de resterande 20 % fick nästan alla komma in i
landet senare, men ca 1 % skickades tillbaka till hemlandet, och i siffror blir det omkring 200.000
under tiden fram till 1924. Bakom dessa siffror döljer sig rader av tragedier.
Ett exempel kan nämnas. 1908 utvandrade en änka med sina yngre barn från Ljusnarsberg för att
bege sig till Upper Michigan, där de hade släktingar. Yngste sonen, ca 10 år gammal, klarade inte
hälsokontrollen och skulle sändas tillbaka hem.
Hans mor, som insåg att hon inte en gång till skulle kunna skrapa hop pengar till biljetten, beslöt att
fortsätta till Michigan och pojken fick åka hem ensam. Turligt nog hade han en äldre, gift bror på
hemorten, som tog hand om honom. Nästa år utvandrade brodern med sin familj och tog då denne
pojken med sig. Nu tog man vägen över Halifax i Canada, för hälsokontrollen var inte lika
noggrann där, och dessutom var biljetten billigare.

Databas

Databas över alla de som reste till USA under perioden 1892-1924 och då passerade ankomststationen
Ellis Island i New York. det var inte mindre än 22 miljoner emigranter som kom den vägen, och på
Ellis Island blev de granskade på olika sätt, ekonomiskt, hälsomässigt och socialt. De som klarade
pärsen for sedan oftast vidare ut i det stora landet. I databasen kan man hitta sin emigrant, varifrån
hon kom, ålder, civilstånd, avfärdshamn, skeppsnamn med mera, i allt 11 olika fält, men tyvärr inte den
viktiga uppgiften om distination, det nästan allra intressantaste för oss. Denna kan man i stället hitta
genom att göra en sökning, registrera sig med namn och e-post ( obligatoriskt ) och få fram
individuppgifterna. Till vänster finns en länk med ordet "manifest". vilket betyder ankomstlista.
Klickar man på den får man upp en datalista över emigranten, och har man nu tur finns där en
minimal länk med orden "original page". Klickar man på den kan man få fram en bild av den
hand- eller maskinskrivna ankomstlistan, som går att förstora, och då kan man hitta uppgifter,
bl.a. just vart vederbörande tänkt sig att resa, och även vem hon tänkt bo hos första tiden etc.
Databasen har varit har varit igång sedan 17 april 2001 och har fått oerhört många besökare, vilket
gör att man ibland inte kommer in på den.

Klicka på bilden tidigare med texten: Explore your family history at Ellis Island.

Lycka till!

Top

--> Genalogi --> Huvudsida

Lars-Ivan Söderlunds Hemsida. Granskad 17 Augusti 2001